Varje år kastar vi åtta kilo textilier i soporna. Textilier som i många fall är fullt funktionsdugliga. För att råda bot på problemet skickar insamlingsföretaget Textil Recycling varje månad 32 ton textiler till en återvinningscentral i Polen. Parallellt arbetar EU-projektet Trash 2 Cash med att förvandla utdömda textilier till designerprodukter.

Skulle någon utse Sveriges mest oinspirerande platser skulle Arlövs industriby hamna högt upp på listan. Gata upp och gata ner bjuder på samma vy: identiska grå och kantiga modulbyggnader à la svensk småstad. Det är svårt att förstå hur något kan blomstra i denna miljön. Men det är just vad textilinsamlingsföretaget Textil Recycling har gjort, och på kort tid dessutom.

Företaget startade 2013 och sysslar med insamling av uttjänta textilier som därefter skickas till en sorteringscentral där de antingen säljs till secondhandaffärer eller återvinns. Det som gör företaget unikt är dock den fastighetsnära insamlingen som sker med hjälp av att kärl placeras ut vid exempelvis bostadsrätter.

– Vi är de enda i Sverige som i bred utsträckning sysslar med denna typ av insamling och det har visat sig finnas ett enormt behov. Många, till exempel äldre människor eller dödsbon, kan inte ta sig till sopstationer och secondhandaffärer och grejerna hamnar istället i förrådet eller soporna. Saker som kanske är fullt fungerande, men som istället eldas upp, säger företagets regionchef Maria Gaspar.

Säljer till Polen

På tre år har företaget gått från att verka i en kommun till att etablera sig i drygt 30 stycken. Totalt uppgår antalet samarbeten till cirka 70 aktörer, inklusive fastighetsbolag och butikskedjor som Din Sko och Skopunkten.

– Vi har ett samarbete med Nilson Group där vi hämtar deras reklamerade skor som annars skulle slängas mot garantin att de inte kommer att säljas i Sverige, säger Maria Gaspar.

Det märks att intresset för textilåtervinning är på uppgång och för att möta efterfrågan har företaget öppnat filialer i Norrköping, Växjö och Kristianstad. Sammanlagt rör det sig om drygt 700 insamlingskärl på olika ställen i Skåne, Småland och Östergötland.

Enligt logistikchef Fredrik Persson får de så gott som dagligen samtal från intresserade människor som undrar var kläderna hamnar och varför de ska lägga sina grejer i just deras kärl.

– Många tycker att det är skönt att kläderna inte hamnar i Sverige eftersom de då inte riskerar att stöta på sin avlidna makas eller makes kläder när de är ute. Det är faktiskt många fler än vad jag trodde som tänker så, säger han.

Eftersom det inte finns någon sorteringsanläggning i Sverige säljs all textil som företaget samlar in till en insamlingscentral i Polen. Transporten sker med hemvändande lastbilar som redan lämnat en last i Sverige och som istället för att köra hem tomma fraktar textilier.

– Det är en väldigt stor kostnad för oss, men det är en kostnad vi vill ta. Vi vill att allting ska komma till användning, säger Maria Gaspar.

På sorteringsanläggningen granskas textilierna och delas in i antingen secondhandplagg eller plagg som ska gå till återvinning och bli exempelvis madrasstoppning, isolering och dämpningsmaterial. På så vis gynnas ett hållbart kretslopp.

Vanligt med stölder

Företaget samlar i snitt in 32 ton skor och textilier per månad. Det är vanligt att kärlen vandaliseras och utsätts för inbrott, något som kostar både tid och pengar eftersom företaget genomför alla reparationer själv.

– Så länge pengarna från stölderna går till de som verkligen behöver det är det mindre smärtsamt, men det är värre när det handlar om organiserad brottslighet. Vi samarbetar aktivt med polisen för att få stopp på det, säger Maria Gaspar och går ut på framsidan av den anonyma gråa byggnaden för att visa upp insamlingskärlen.

Tjuvarna är påhittiga och använder bland annat sig av fiskespö för att komma åt innehållet.

– När vi öppnar kärlen har de ibland varit helt sönderrivna från kroken, säger Fredrik Persson.

Både han och Maria upprörs över tjuvarnas fräckhet. Samma dag som vi ses har Maria fått ett mail från en man som sett några män fiska kläder i deras kärl. Enligt mannen bekom det inte tjuvarna att han tittade på, tvärtom så frågade de om han ville ha några av kläderna.

Ett socialt företag

På lagret uppenbarar sig en vägg av prydligt staplade påsar med skor och kläder. Och då skickades ändå en last ner till Polen förra veckan. För att hålla på med dammiga textilier är det oklanderligt rent, något Fredrik Persson menar är de två chaufförernas förtjänst.

– De är båda snart 60 år gamla och kom från en lång period av arbetslöshet till att bli fast anställda hos oss. De är två goa gubbar med en oerhört hög arbetsmoral och man vet att saker och ting blir gjorda på rätt sätt, säger han.

Vdn Cristel Palmqvist sveper in med den lurviga jättehunden Mats i släptåg. Hon förklarar att Textil Recycling är lika mycket ett socialt företag som ett miljöföretag och att hon gärna anställer personer som har haft svårt att komma ut på arbetsmarknaden eller varit långtidsarbetslösa.

– Man kan säga att vi återvinner människor. Alla som arbetar här har en erfarenhet av arbetslöshet, sin egen eller andras, och det finns en ödmjukhet i huset som är svår att hitta någon annanstans.

Företagets fokus är miljö och jobb och sysselsätter i dag nio personer. Överskottet återinvesteras i arbetstillfällen för människor som står utanför arbetsmarknaden. Även om Mats inte räknas som en anställd fyller han enligt de anställda en viktig funktion, framförallt som socialt träningsredskap.

– Vi hade en anställd som precis när han kom hit somnade hela tiden, nere på diverse läkemedel som läkare hade skrivit ut. Tack vare promenader med Mats fick vardagen en mening, han slutade med tabletterna och blev med tiden den mest sociala på jobbet, säger Fredrik Persson.

Bomull slukar vatten

Enligt Naturvårdsverket och Svenska Miljöinstitutet importerar och producerar Sverige 120 000 ton kläder och hemtextil varje år, vilket motsvarar drygt 12,5 kilo tyg per person. Samtidigt slänger vi ungefär åtta kilo textil i soporna – en stor del plagg som vi tröttnat på och som skulle kunna användas igen. Enligt SP Sveriges tekniska forskningsinstitut uppgick textilfiberkonsumtionen per capita år 2010 till 11,7 kilo, vilket är dubbelt så mycket som jämfört med 1970. Och konsumtionen fortsätter att öka – nu med Kina i spetsen.

Med tanke på att produktionen av en vanlig bomulls-t-shirt kräver cirka 2 700 liter vatten innebär den ökande bomullskonsumtionen att trycket på vattentillgången intensifieras, vilket har lett till ett orimligt högt tryck på miljön. Ett förödande exempel är Aralsjön, vars tillflöde från floder har minskat kraftigt till följd av att flodvattnet använts till att konstbevattna bomullsfält.

Nya fiber av gamla

Förutom Textil Recycling finns det i dag flera olika initiativ som försöker lösa problemet med det omfattande textilavfallet. Ett sådant är EU-projektet Trash-2-Cash som består av 18 samarbetspartners från tio europeiska länder och som koordineras av SP Sveriges tekniska forskningsinstitut. Idén är att forskare, designers och materialutvecklare ska samarbeta för att minska textilavfallet, hitta nya materiallösningar och utveckla metoder för att återvinna textil- och pappersmassafiber.

– Vi tittar på sånt som har ett lågt värde, till exempel använda textiler som är i så dåligt skick att de inte ens går att sälja. Med hjälp av kemisk återvinning löses fibrerna upp vilket gör att vi kan skapa nya textilfiber och kompositer, säger Emma Östmark, koordinator för projektet vid SP.

Projektet har en budget på 75 miljoner kronor och pågår till och med 2019. Bland samarbetspartnerna finns bland annat Copenhagen Business School, världens största textilsorteringsföretag Soex och Sveriges textil- och modeföretag TEKO. Eftersom det är ett designdrivet projekt samarbetar man även med University of the Arts i London och Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur i Finland.

– Det var ett krav från EU-kommissionen att projektet skulle ha en designvinkel. I vårt fall innebär det att vi exempelvis får instruktioner och önskemål från designers om vilka egenskaper materialet vi tar fram ska ha. Vi testar den designdrivna metodiken samtidigt som vi jobbar med hållbara fiber.

Målet är att på sikt skala upp processerna så att alla ska få ta del av upptäckterna.

– Vi har precis tagit fram de första regenererade fibrerna och de verkar lovande. Det är ganska likt viskos, men ändå inte eftersom det har en bättre miljöprofil.

Det nya materialet har ännu inget namn. Kanske får det bli en namntävling i lokaltidningen vad det lider?

Ämnet glyfosat har varit en formidabel succé. Det är det mest använda verksamma ämnet i växtskyddsmedel världen över för att bekämpa ogräs. Men det har stormat kring ämnet som efter en bedömning 2015 sågs som ”troligen cancerogent”. Något som sedan dess varit omtvistat då undersökningar av myndigheter i EU och USA kommit fram till det motsatta.

”Det blir en kedjeeffekt på småkryp”

Det var också risken för att det skulle vara cancerogent som låg i centrum för debatten om ämnet skulle få ett förnyat godkännande att användas inom EU. Efter att Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) 2022 kommit fram till det inte är ”cancerframkallande, mutagent eller påverkar fertiliteten hos människor”, låg vägen öppen för ett förnyande av godkännandet. Något som också skedde häromdagen.

Samtidigt finns en annan sida av myntet, som inte lika ofta kommer fram i debatten: Påverkan på den biologiska mångfalden. Lina Herbertsson, forskare vid Lunds universitet, säger att det inte finns några säkra bevis för att glyfosat skulle skada bin. Men varnar för den indirekta effekten. För även om glyfosat effektivt hjälpt lantbrukare att hålla ogräs borta, har det varit desto sämre ur insekternas perspektiv, då de berövas sin mat. För vad som kan vara ogräs för oss, är ofta livsnödvändigt för insekterna.

– Det blir en kedjeeffekt på småkryp, antingen gillar de växterna i sig eller för att de gillar andra småkryp som äter växterna, säger Lina Herbertsson.

Sverige i framkant

Nyligen röstades ett förslag från EU-kommissionen om att halvera användningen av bekämpningsmedel i EU till 2030 ned av EU-parlamentet. Något som om det fått grönt ljus, hade kunnat få stor påverkan på den biologiska mångfalden. Men till största del ute i Europa, tror Lina Herbertsson.

– Kommer man till andra länder använder man mycket mer bekämpningsmedel och då kan vi tänka oss att många av de här problemen blir mycket allvarligare.

I ett internationellt perspektiv använder ändå Sverige bekämpningsmedel restriktivt, tycker Lina Herbertsson. Integrerat växtskydd, IPM, den metod som föreslogs av EU-kommissionen för att minska andelen bekämpningsmedel med hälften, används också i stor utsträckning i Sverige.

– Jordbruksverket är bra på att uppmuntra och uppmana bönderna att använda andra metoder än att spreja allting med bekämpningsmedel.

En ännu större bov…

Ändå hör jordbrukslandskapet till de platser där den biologiska mångfalden utarmats mest – också i Sverige. Men Lina Herbertsson ser inte användandet av glyfosat och andra bekämpningsmedel som den främsta boven, utan hur vi förändrat jordbrukslandskapet.

– Jag skulle säga att glyfosat spär på det här problemet med landskapsförändringarna, med lite boplatser och för lite mat. Tänk dig miljöerna i Astrid Lindgrens sagor, med naturbetsmarker, ängar, olika vattendrag och sockerdricksträd (en gammal ek i Pippi Långstrump, reds. anm), där trivs väldigt många groddjur, fåglar och insekter. Idag har vi istället stora åkrar som är helt rensade på boplatser och föda för djur som behövs för organismer att fullfölja sin livscykel.

Det är ett stort antal länder inklusive USA, Kanada, Japan och en rad Europeiska länder som under den pågående klimatkonferensen COP28 går ut med budskapet om att kraftigt öka kärnkraften.

Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson (M) under ett anförande på lördagen.

Enligt avtalet kommer kärnkraften att spela en nyckelroll för att nå målet med minskade koldioxidutsläpp. Målet är att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 jämfört med 2020 års nivåer.

Till finrummet

Ulf Kristersson pekade under en presskonferens på att kärnkraft har gått från att vara nästan skamfyllt till att få en framträdande roll på årets klimatmöte.

– Vi ska vara bland dem som leder den utvecklingen. Det vore bra om vi kunde få samsyn i Sverige om att kärnkraft är en viktig del i omställningen. Där är vi inte än men vi är på väg.

Näringsminister Ebba Bush (KD) lyfte de initiativ som tagits för underlätta utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, bland annat genom en utredning som ska över kärnavfallsprogrammet och ansökningsavgifterna.

– Sverige är ett föregångsland och vi visar att det går att vända klimatångest till klimathopp, mycket tack vare svenska företag, säger Busch.

Avtalet är inte ett bindande avtal utan mer av ett ”gentlemens agreement” enligt Bush.

– Men det kommer att påverka företagens investeringsbeslut.

Tredubblingen som avtalet avser ska inte nödvändigtvis ske i varje enskilt land.

Får kritik

Bland länderna som ingått i överenskommelsen finns Storbritannien, Bulgarien, Kanada, Finland, Frankrike, Ungern, Sydkorea, Moldavien, Marocko, Nederländerna, Polen, Sverige, Ukraina och Förenade Arabemiraten.

John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimat, säger i sitt anförande att FN:s klimatpanel IPCC tar upp kärnkraft som ett sätt för hur världen klarar 1,5-gradersmålet.

– Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik, säger han.

Kärnkraft som förnybar energikälla väcker också motstånd. Jeff Ordrowe, en representant för miljörörelsen 350.org säger att de uppskattar att USA:s president Biden vill satsa på alternativ till fossila bränslen men att kärnkraft är en ”farlig distraktion”, något som olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima satte ljuset på.

Trots att världen under detta år sett extremväder såsom bränder, torka, översvämningar, värmerekord och extremvarma hav så har världens ledare inte agerat tillräckligt starkt för att få ner utsläppen av växthusgaser och därmed prognoserna över den förväntade temperaturhöjningen till slutet av århundradet. 

Istället visar en sammanställning av drygt 40 länders klimatplaner att vi med den nuvarande politiken är på väg mot en uppvärmning på omkring 2,7 grader mot slutet av århundradet (2,2-3,4 grader). Siffrorna är en uppdaterad analys från Climate action tracker, ett samarbete mellan de två oberoende forskningsinstituten Climate analytics och Newclimate institute. 

– Man skulle kunna tro att de extrema händelserna runt om i världen skulle sätta igång åtgärder, men regeringar verkar omedvetna och tror på något sätt att man kan trampa vatten och på så sätt hantera floden av effekter, säger Claire Stockwell, policyanalytiker på Climate analytics och huvudförfattare till rapporten, i ett pressmeddelande. 

– Detta är det kritiska decenniet för åtgärder: vi behöver regeringar som steppar upp och förbättrar sina 2030-mål, samtidigt som de arbetar med nästa omgång mål, senast i februari 2025, fortsätter hon. 

En del av Parisavtalet innebär att länderna vart femte år ska uppdatera sina nationellt uppsatta klimatmål, NDC:er, och därmed öka takten på utsläppsminskningarna. 

Men det går trögt. Om man bara räknar med de mål som världens länder satt i sina NDC:er skulle världen värmas upp med omkring 2,5 grader (2,0-3,0) till år 2100. Det är 0,1 grad högre än förra årets uträkningar. En av förklaringarna bakom detta uppger Climate action tracker vara Indonesien, vars växande kolkraftsflotta fick utsläppen att skjuta i höjden med 21 procent förra året.

– Vi hör orden ”unabated” (ung. orenade, ej infångade, reds anm.) i dessa klimatförhandlingar, men regeringar måste sluta försöka anta falska lösningar som kolavskiljning och lagring med fossila bränslen – det här är helt enkelt den fossila bränsleindustrin som försöker förlänga sitt liv när när den behöver acceptera verkligheten, att fossila bränslen fasas ut, säger forskaren Niklas Höhne från Newclimate institute i pressmeddelandet.