Varje år kastar vi åtta kilo textilier i soporna. Textilier som i många fall är fullt funktionsdugliga. För att råda bot på problemet skickar insamlingsföretaget Textil Recycling varje månad 32 ton textiler till en återvinningscentral i Polen. Parallellt arbetar EU-projektet Trash 2 Cash med att förvandla utdömda textilier till designerprodukter.
Skulle någon utse Sveriges mest oinspirerande platser skulle Arlövs industriby hamna högt upp på listan. Gata upp och gata ner bjuder på samma vy: identiska grå och kantiga modulbyggnader à la svensk småstad. Det är svårt att förstå hur något kan blomstra i denna miljön. Men det är just vad textilinsamlingsföretaget Textil Recycling har gjort, och på kort tid dessutom.
Företaget startade 2013 och sysslar med insamling av uttjänta textilier som därefter skickas till en sorteringscentral där de antingen säljs till secondhandaffärer eller återvinns. Det som gör företaget unikt är dock den fastighetsnära insamlingen som sker med hjälp av att kärl placeras ut vid exempelvis bostadsrätter.
– Vi är de enda i Sverige som i bred utsträckning sysslar med denna typ av insamling och det har visat sig finnas ett enormt behov. Många, till exempel äldre människor eller dödsbon, kan inte ta sig till sopstationer och secondhandaffärer och grejerna hamnar istället i förrådet eller soporna. Saker som kanske är fullt fungerande, men som istället eldas upp, säger företagets regionchef Maria Gaspar.
Säljer till Polen
På tre år har företaget gått från att verka i en kommun till att etablera sig i drygt 30 stycken. Totalt uppgår antalet samarbeten till cirka 70 aktörer, inklusive fastighetsbolag och butikskedjor som Din Sko och Skopunkten.
– Vi har ett samarbete med Nilson Group där vi hämtar deras reklamerade skor som annars skulle slängas mot garantin att de inte kommer att säljas i Sverige, säger Maria Gaspar.
Det märks att intresset för textilåtervinning är på uppgång och för att möta efterfrågan har företaget öppnat filialer i Norrköping, Växjö och Kristianstad. Sammanlagt rör det sig om drygt 700 insamlingskärl på olika ställen i Skåne, Småland och Östergötland.
Enligt logistikchef Fredrik Persson får de så gott som dagligen samtal från intresserade människor som undrar var kläderna hamnar och varför de ska lägga sina grejer i just deras kärl.
– Många tycker att det är skönt att kläderna inte hamnar i Sverige eftersom de då inte riskerar att stöta på sin avlidna makas eller makes kläder när de är ute. Det är faktiskt många fler än vad jag trodde som tänker så, säger han.
Eftersom det inte finns någon sorteringsanläggning i Sverige säljs all textil som företaget samlar in till en insamlingscentral i Polen. Transporten sker med hemvändande lastbilar som redan lämnat en last i Sverige och som istället för att köra hem tomma fraktar textilier.
– Det är en väldigt stor kostnad för oss, men det är en kostnad vi vill ta. Vi vill att allting ska komma till användning, säger Maria Gaspar.
På sorteringsanläggningen granskas textilierna och delas in i antingen secondhandplagg eller plagg som ska gå till återvinning och bli exempelvis madrasstoppning, isolering och dämpningsmaterial. På så vis gynnas ett hållbart kretslopp.
Vanligt med stölder
Företaget samlar i snitt in 32 ton skor och textilier per månad. Det är vanligt att kärlen vandaliseras och utsätts för inbrott, något som kostar både tid och pengar eftersom företaget genomför alla reparationer själv.
– Så länge pengarna från stölderna går till de som verkligen behöver det är det mindre smärtsamt, men det är värre när det handlar om organiserad brottslighet. Vi samarbetar aktivt med polisen för att få stopp på det, säger Maria Gaspar och går ut på framsidan av den anonyma gråa byggnaden för att visa upp insamlingskärlen.
Tjuvarna är påhittiga och använder bland annat sig av fiskespö för att komma åt innehållet.
– När vi öppnar kärlen har de ibland varit helt sönderrivna från kroken, säger Fredrik Persson.
Både han och Maria upprörs över tjuvarnas fräckhet. Samma dag som vi ses har Maria fått ett mail från en man som sett några män fiska kläder i deras kärl. Enligt mannen bekom det inte tjuvarna att han tittade på, tvärtom så frågade de om han ville ha några av kläderna.
Ett socialt företag
På lagret uppenbarar sig en vägg av prydligt staplade påsar med skor och kläder. Och då skickades ändå en last ner till Polen förra veckan. För att hålla på med dammiga textilier är det oklanderligt rent, något Fredrik Persson menar är de två chaufförernas förtjänst.
– De är båda snart 60 år gamla och kom från en lång period av arbetslöshet till att bli fast anställda hos oss. De är två goa gubbar med en oerhört hög arbetsmoral och man vet att saker och ting blir gjorda på rätt sätt, säger han.
Vdn Cristel Palmqvist sveper in med den lurviga jättehunden Mats i släptåg. Hon förklarar att Textil Recycling är lika mycket ett socialt företag som ett miljöföretag och att hon gärna anställer personer som har haft svårt att komma ut på arbetsmarknaden eller varit långtidsarbetslösa.
– Man kan säga att vi återvinner människor. Alla som arbetar här har en erfarenhet av arbetslöshet, sin egen eller andras, och det finns en ödmjukhet i huset som är svår att hitta någon annanstans.
Företagets fokus är miljö och jobb och sysselsätter i dag nio personer. Överskottet återinvesteras i arbetstillfällen för människor som står utanför arbetsmarknaden. Även om Mats inte räknas som en anställd fyller han enligt de anställda en viktig funktion, framförallt som socialt träningsredskap.
– Vi hade en anställd som precis när han kom hit somnade hela tiden, nere på diverse läkemedel som läkare hade skrivit ut. Tack vare promenader med Mats fick vardagen en mening, han slutade med tabletterna och blev med tiden den mest sociala på jobbet, säger Fredrik Persson.
Bomull slukar vatten
Enligt Naturvårdsverket och Svenska Miljöinstitutet importerar och producerar Sverige 120 000 ton kläder och hemtextil varje år, vilket motsvarar drygt 12,5 kilo tyg per person. Samtidigt slänger vi ungefär åtta kilo textil i soporna – en stor del plagg som vi tröttnat på och som skulle kunna användas igen. Enligt SP Sveriges tekniska forskningsinstitut uppgick textilfiberkonsumtionen per capita år 2010 till 11,7 kilo, vilket är dubbelt så mycket som jämfört med 1970. Och konsumtionen fortsätter att öka – nu med Kina i spetsen.
Med tanke på att produktionen av en vanlig bomulls-t-shirt kräver cirka 2 700 liter vatten innebär den ökande bomullskonsumtionen att trycket på vattentillgången intensifieras, vilket har lett till ett orimligt högt tryck på miljön. Ett förödande exempel är Aralsjön, vars tillflöde från floder har minskat kraftigt till följd av att flodvattnet använts till att konstbevattna bomullsfält.
Nya fiber av gamla
Förutom Textil Recycling finns det i dag flera olika initiativ som försöker lösa problemet med det omfattande textilavfallet. Ett sådant är EU-projektet Trash-2-Cash som består av 18 samarbetspartners från tio europeiska länder och som koordineras av SP Sveriges tekniska forskningsinstitut. Idén är att forskare, designers och materialutvecklare ska samarbeta för att minska textilavfallet, hitta nya materiallösningar och utveckla metoder för att återvinna textil- och pappersmassafiber.
– Vi tittar på sånt som har ett lågt värde, till exempel använda textiler som är i så dåligt skick att de inte ens går att sälja. Med hjälp av kemisk återvinning löses fibrerna upp vilket gör att vi kan skapa nya textilfiber och kompositer, säger Emma Östmark, koordinator för projektet vid SP.
Projektet har en budget på 75 miljoner kronor och pågår till och med 2019. Bland samarbetspartnerna finns bland annat Copenhagen Business School, världens största textilsorteringsföretag Soex och Sveriges textil- och modeföretag TEKO. Eftersom det är ett designdrivet projekt samarbetar man även med University of the Arts i London och Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur i Finland.
– Det var ett krav från EU-kommissionen att projektet skulle ha en designvinkel. I vårt fall innebär det att vi exempelvis får instruktioner och önskemål från designers om vilka egenskaper materialet vi tar fram ska ha. Vi testar den designdrivna metodiken samtidigt som vi jobbar med hållbara fiber.
Målet är att på sikt skala upp processerna så att alla ska få ta del av upptäckterna.
– Vi har precis tagit fram de första regenererade fibrerna och de verkar lovande. Det är ganska likt viskos, men ändå inte eftersom det har en bättre miljöprofil.
Det nya materialet har ännu inget namn. Kanske får det bli en namntävling i lokaltidningen vad det lider?
