Klimatet utmanar jordbruket

Vi har redan sett det och kommer att få se det i än högre utsträckning. Den svenska sommaren får mer och kraftigare regn. Men värmen och därmed odlingssäsongen kommer allt tidigare. Idag är våren här två veckor tidigare jämfört med för 40 år sedan, enligt studier från SMHI.

Allt detta kan låta idealiskt för det svenska jordbruket. Och till stor del blir det positiva effekter för Sveriges del när man gör scenarier för detta århundrade, det menar Henrik Eckersten, professor vid växtproduktionsekologi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han har gjort scenarier för hur olika växtsorter kommer att klara sig i ett varmare klimat.

– Man kan säga att det generellt sett blir en högre produktion. Sedan kan enskilda lantbrukare komma att drabbas hårdare av extremare väder som till exempel skyfall, säger han.

De negativa effekterna har redan börjat märkas. Anders Lunneryd driver ett jordbruk strax utanför Trollhättan som han 1998 ställde om till ekologiskt. Nu odlar han gamla kultursorter av vete på ett område på 170 hektar.

– Jag har märkt av att det blivit regnigare på hösten och man måste vara snabbare för att fixa allt, säger han.

Han menar att det därför blivit extra viktigt att se över hur dräneringen funkar på åkrarna och tänka över maskinparken.

– Man kan inte ha för tunga maskiner, då det blir större risk för markpackning. Dessutom behöver man optimera sin kapacitet, eftersom man har allt kortare tid på sig för att göra det man behöver för att lyckas, säger han.

Regn största riskfaktorn

Det han känt av är ett generellt problem som behöver hanteras för att förebygga ekonomiska förluster. Kristian Jochnick arbetar som rådgivare på länsstyrelsen och ger lantbrukare stöd när det gäller klimatanpassning såväl som utsläppsförebyggande åtgärder. Han menar att den största riskfaktorn i Sverige är den ökande nederbörden.

– Där det regnar mycket idag kommer det att regna ännu mer. Ser man på perioden från mitten av 70-talet och framåt så har man sett en ökning av antalet skyfall jämfört med perioden 30-talet till 70-talet, säger han.

Med ökad risk för förstörda skördar blir det därför viktigt med dräneringssystem som får bort vattnet från åkrarna, något som idag är eftersatt på många håll.

– Många dikesanläggningar är gemensamhetsanläggningar där alla har ett betalningsansvar. Men det finns samfällighetsföreningar som kanske bildades på 30-, 40-talet och där styrelsen inte längre är aktiv. I andra fall har du en situation där markägaren inte längre brukar marken och då inte förstår vikten av en investering, samtidigt som det blir för dyrt för den som är arrendator, säger han.

Kan bli dyrt

Redan idag ser man hur ökade skyfall drabbar enskilda bönder. I en rapport från jordbruksverket beskrivs hur ett skyfall i Närke förra året ledde till stora förluster. Medelvärdet på förlusterna var 910 000 kronor per gård, och spridningen gick från några tusen upp till fyra miljoner.

Någon försäkring mot förluster vid denna typ av extremväder finns inte idag. Det finns försäkringsbolag som har räknat på det under flera år, men som ännu inte kommit fram till ett vettigt pris. Kostnaderna kommer ofta på samma gång i en region och då måste premien vara därefter, vilket leder till att få är villiga att betala den.

Längre växtperiod

En annan påtaglig klimateffekt är den förlängda växtperioden, som till stor del – men inte enbart – verkar vara positiv.

– Den generella bilden visar att det blir en gynnsammare växtsäsong. Dels kan man odla andra grödor, som majs, soya och höstvete, dels kan man odla mer höstgrödor, säger Henrik Eckersten på SLU.

Jan Bengtsson, professor i ekologi på SLU, menar att sett från ett globalt perspektiv så kommer Sverige och norra Europa att få ett ökat ansvar för om inte andras matproduktion så åtminstone vår egen, då andra regioner som sydeuropa och mellanöstern står inför stora utmaningar med torka som det främsta hotet.

– Egentligen skulle den israeliska tekniken med exempelvis droppbevattning behöva spridas över hela Mellanöstern, säger han.

Fler skadedjur

Men värmen kommer också att leda till ökade problem med skadegörare, svampangrepp och sjukdomar. Gulrost är exempel på en svampsjukdom som redan ökat och som är problematisk då den snabbt muterar och knäcker koden för nya vetesorter. Havrebladlössen är ett annat exempel som vi kan börja se mer av på grund av mildare vintrar. Det i sin tur kommer att leda till att behovet av att bekämpa skadegörare ökar och man kommer förmodligen behöva bespruta mer.

– Det är bara att titta söderut där användadet av bekämpningsmedel är större än här, säger Henrik Eckersten på SLU.

Betyder detta då att det ekologiska jordbruket står sämre rustat inför de framtida utmaningarna?
Kristian Jochnick på länsstyrelsen menar att ekologiska metoder i viss mån kan bli sårbara.

– Där har du inte samma möjlighet att gardera dig med växtskydd som det konventionella jordbruket har. När det uppstår ett akut läge, till exempel med gulrost, händer det idag att ekologiska odlare får slå ner hela grödan och inte kan ta någon skörd, medan de konventionella ändå kan göra en bekämpning och akut lösa problemet.

Samtidigt menar Kristian Jochnick att en ekologiskt odlad gröda ofta är mer motståndskraftig från början mot angrepp.

– Med mindre täta bestånd och mindre gödsling står generellt sett den ekologiska grödan emot mer.

På sikt bedömer han att vi måste jobba för att göra oss mer oberoende av växtskyddsmedel och att varje användning av kemisk bekämpning ska övervägas noga.

– Det finns en sårbarhet i det konventionella systemet också, där växtskyddsmedlens målgrupp skapar resistens. Detta gäller såväl svampar och insekter som ogräs. Vi jobbar mycket inom den konventionella odlingen med förebyggande åtgärder för att minska behovet, säger Kristian Jochnick.

Kultsorter

Vi återvänder till ekobonden Anders Lunneryd, som sedan 1998 odlar ekologiskt. År 2003 började han dessutom att använda sig av gamla kultursorter som han hämtat från Nordiska genbanken.

En av tankarna med att börja använda dessa sorter var just att bevara mångfalden som ett sätt att möta framtida klimathot.

– De här sorterna har större rötter och en inbyggd förmåga att försvara sig mot skadedjur och svamp. När man skapade de konventionella sorterna har man omedvetet förädlat bort detta. Man har sprutat och gödslat och tagit bort svamp och insekter och sedan sett vilken sort som avkastar bäst. Och då förlorade så klart de gamla sorterna som lade en del av sin energi på försvar, förklarar han.

Han berättar vidare hur olika grödor kan kommunicra sinsemellan och skydda sig mot angrepp genom att sända ut vissa feromoner om de till exempel blir angripna av bladlöss.

– Detta är något som nyckelpigorna har lärt sig, att när det luktar på ett visst sätt så är plantan angripen av bladlöss, säger Anders Lunneryd.

På hans åkrar samsas olika sorter som dinkelvete, emmer och en sort som han själv kallar för evo-vete – en referens till ordet evolution, då det baseras på 40 olika sorter som planterats tillsammans, korspollinerat sig och i viss mån skapat ännu fler varianter, då plantorna av naturen muterar och skapar livskraftiga sorter. Här skiljer sig sig de gamla kultursorterna väsentligt från de industriellt framtagna vetesorterna.

– De konventionella sädeslagen är alla som enäggstvillingar, de har samma gener. Blir en av dem sjuk så blir alla sjuka. Men på de här fälten är det populationer med individer, alla med olika genuppsättningar, säger han och blickar ut över den spirande grönskan.

Ett visst försprång

Jan Bengtsson på SLU menar att när det gäller resiliens, motståndskraft mot störningar som till exempel exremväder, så har det ekologiska jordbruket ett visst försprång.

– De jordbrukare som har komplexa växtföljder är mer försäkrade mot de hot som ett mer varierat väder innebär. Men det är inte bara i den ekologiska modellen man kan använda detta. Fler inom det konventionella jordbruket borde kanske använda en komplex växtföljd, säger han.

Han och hans kollegor har intervjuat många bönder och han menar att det är väldigt olika hur de resonerar, mycket beroende på olika gårdars olika förutsättninger.

– Det är nästan mer variation inom grupperna än mellan ekobönder och konventionella bönder som grupp. Men många av de ekobönder som hållt på lite längre brukar ta upp det här med att växtföljderna gör att de är mer resilienta mot extremt väder, säger han.

Anders Lunneryd ser på resiliensen ur ett större perspektiv.

– Jag tänker att om man helt plötsligt inte får tag på bekämpningsmedel och konstgödsel av någon anledning – vi importerar ju allt sådant – så är man ur den synvinkeln mer resistent om fler bönder har lärt sig att odla ekologiskt. För det krävs en annan typ av kunskap för att odla ekologiskt.

Han vet, eftersom han har odlat på båda sätten. Men för honom var det till sist inget alternativ att odla konventionellt.

– Jag satt där på traktorn i skyddskläder och gasmask och såg lärkan med sin unge, harar, grodor och insekter. De hade ingen som kom med någon skyddsutrustning, och de skulle precis äta det jag besprutat. Själv var man inte beredd att lägga sig där och det tyckte jag inte kändes ok!

Ingen återvändo

Därför ser han ingen återvändo, och det vanligt förekommande argumentet om att för stor andel ekologiskt jordbruk skulle leda till världssvält ger han inte mycket för.

– Det är argument som är till för att förtrycka oss bönder och få oss att tro att vi måste köpa dessa produkter som kräver konstgödsel och besprutningsmedel. Omkring hälften av den mat som produceras i världen idag slängs innan den blir näring i kroppen på en människa. Det finns 800 000 hektar odlingsbar mark som inte odlas i Sverige idag, mycket på grund av att det är svårare att odla med de stora maskiner som används idag. Men det beror ju också på hur vi värderar arbetet. Tänk om vi skulle ge en bit mark till alla de 170 000 personer som kommit hit nyligen, funderar han.

Generellt sett och för artrikedomen vore det bra med fler personer som arbetar inom jordbruket, tycker Anders.

– Det hade varit bra om jag till exempel haft en vinbärsbuske här, men jag har inte tiden för att stanna upp med traktorn mitt i fältet och gå ut och ta hand om den. Om det hade varit fler personer som jobbade här, 30-50 personer, då skulle man kunna göra så, säger han och kommer till de fundamentala förutsättningarna för hur jordbruket ser ut idag.

Vad är vi beredda att betala för mat?

– Hållbar konsumtion och hållbar produktion går hand i hand. Man kan inte producera hållbart till en ohållbar konsumtion. De måste utvecklas tillsammans.