Kongo-Kinshasas mineraltillgångar har i flera sekel legat till grund för konflikter. Europa är den största importören och en stor portion räknas som så kallade konfliktmineraler. I slutet på juni ska EU-parlamentet fatta beslut om nya regler på området.
Bland Kongo-Kinshasas konfliktmineraler finns guld, tantalit, tenn och volfram. De utvinns i gruvor som upprättats på mark som framför allt väpnade grupper konfiskerat från lokalbefolkningen. Dessutom nyttjas barn eller slavar som arbetskraft. Mineralerna används till datorer, mobiltelefoner och hemelektronik.
EUs förhandlingar om tydligare riktlinjer kantas dock av politiska stridigheter, bland annat finns en rädsla – som delas av den globala elektronikindustrin – inför mer byråkrati och försvårande regelverk.
– Vi får inte glömma att när vissa EU-länder och EU-politiker oroar sig för möjlig ökad byråkrati, så handlar frågan om möjligheterna att överhuvudtaget kunna bedriva laglig utvinning för företagen i exempelvis Kongo-Kinshasa, säger Joakim Wohlfeil, policyrådgivare i konfliktfrågor på Diakonia.
Kongos utdragna inbördeskrig finansieras till stor del av mineralhandeln, och regeringen – ledd av president Joseph Kabila – anklagas för att själv sko sig på konfliktmineraler. Diakonia hyser oro inför en urvattnad lag och har tillsammans med 130 organisationer från Afrika och Europa uppmanat EU att gå till botten med problemet. Bland annat befarar de att EU-direktiven kommer att fokusera på importreglerna i stället för på mänskliga rättigheter i och kring mineralgruvorna.
– För dem som drabbas av följderna av den illegala handeln är det en fråga om liv och död, säger Joakim Wohlfeil.
