Kärlek, respekt och att dela samma värld – det var farliga budskap under EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001. Här är det fortfarande lugnt, men snart ska polisen slå till och göra staden till ett inferno av tårgas och glaskross. Nu är det 15 år sedan och dags att samlas igen, skriver Tord Björk.
Det är dags att samla proteströrelser för lösningar på den multidimensionella krisen där EU står i centrum. Flyktingpolitiken, TTIP, fredsfrågan, ökade klyftor mellan centrum och periferi inom och mellan länderna i EU och än mer till grannländerna österut och söderut, jordbrukets framtid och privatiseringspolitiken med nedmontering av välfärdsstaten och brutalisering av arbetslivet är frågor där EU är pådrivande. I det läget väljer Miljöpartiet att beröva de miljöpartipolitiker inflytande som mest bidragit med politisk substans som kan ena landsbygd och stad, periferi och centrum i Sverige och EU och därtill står upp för den av miljöpartiet beslutade politiken att inte närma sig Nato. Valter Mutt berövas sin roll som utrikespolitisk talesperson och Carl Schlyter sin roll som EU-nämndens ordförande.
Från Ordfront Magasin till näringslivets tankesmedja Frivärld till Miljöpartiets riksdagsgrupp hånas nu fredskrafterna. Att motsätta sig närmande till Nato och värdlandsavtalet ses som pacifistiskt trams. Gamla betrodda socialdemokrater utses i massmedia till ryska hybridkrigare när de företräder en utrikespolitisk linje som var självklar för alla partier utom Moderaterna under många fredsår.
Det är lätt att hamna i försvarsställning. Det märks inför 15-årsdagarna av EU-toppmötet i Göteborg. I en värdefull artikel i Göteborgs Fria uttalar sig Cecilia Verdinelli om inspärrningen av Hvidtfeldtska gymnasiet och vad som sedan följde: ”det här var den största kränkningen mot mötes- och demonstrationsfriheten som har gjorts i Sverige i modern tid. Och det fanns inte argument för det”. Hon påtalar också skillnaden mellan Sverige och andra länder: ”det som var unikt, var den stora välviljan som fanns på ytan. Kontrasten blev stor till inspärrningen och brutaliteten”. Det är som Miljöpartiets välvilliga yta, som snabbt byts till motsatsen när samhällsförändrande folkrörelsers krav ska köras över och de som företräder de krav som partiet nyss stod bakom spärras in i baksätet som gisslan och hindras från att ha inflytande.
Det finns all anledning att se med oro på den glättighet som härskar i svensk politik kombinerad med brutalitet mot avvikande röster, med närmande till Nato och ökad makt för storföretagen som paradgrenar, en linje som drevs igenom med kraft inte minst under EU-toppmötet i Göteborg 2001. På Syndikalistiskt forum ordnas mötet Femton år sedan EU-toppmötet där händelserna blir belysta av dem som var med och forskare talar om repression av rörelser. Bonde-, miljö- och solidaritetsrörelser har byggt ett allt tätare samarbete för att återta makten över maten och naturbruket och blickar även framåt. Detta samarbete har resulterat i ett möte om EU-politiken och framtiden den 11 juni hos Studiefrämjandet Göteborg.
Här kommer inte bara jordbruks- och miljöfrågor att tas upp utan alla de frågor som 87 nordiska folkrörelser drev tillsammans 2001 – Nej till att göra offentlig sektor och miljö till handelsvara, nej till militarisering, nej till EU:s flyktingpolitik och nej till nyliberal ekonomisk politik som euron. Inledare är folk från folkrörelser som Folkkampanjen för asylrätt, Kvinnor för fred, Folkrörelsen nej till EU, Jordens Vänner, Nordbruk, Folket i Bild Kultur-
front men också politiker som Hans Linde från Vänsterpartiet, miljöpartisten Hans Wåhlberg och socialisten Johannes Jensen. Ett möte om EU-politikens framtid med stöd av europaparlamentarikern Max Andersson från Miljöpartiet.
För alla som söker en hållbar väg framåt som enar landsbygd och stad och verkar för fred med jorden och fred på jorden finns möjligheten att delta i Facebookgruppen Alternativ till EU. Det är dags att ta strid mot den rådande världsordningen.
