Klimatsmart tång

Det är i slutet av april, regnet hänger i luften och det är bara några få grader i vattnet. Några entusiastiska nybörjare i tångplockning vandrar runt på klipporna utanför Grebbestad i norra Bohuslän. Utrustade med sax och påse lär de sig plocka lite av den tång som växer vid klippornas kant.

I Sverige är vi ännu inte så vana vid att äta tång, även om den japanska maträtten sushi banat vägen för vårt intresse. I Asien är det en helt annan sak. Där är tång en självklar ingrediens i matlagningen och i bland annat Kina, Japan och Korea har man ätit tång i århundraden.
Den tång vi kan köpa i svenska butiker är ofta importerad just från Asien, trots att det finns i stort sett samma tångsorter längs den svenska västkusten.

– Tången kan enkelt plockas och tas tillvara på olika sätt. Vi har lika fin tång här som i Asien, så vi behöver egentligen inte importera, berättar Linnéa Sjögren, som leder tångvandringen.

Hon och sambon Jonas Pettersson plockar tång sedan några år tillbaka, både för eget bruk och till försäljning. Och så håller de kurser för mat- och miljöintresserade.

– Jag älskar havet och vår baktanke med de här vandringarna är att om man lär sig att ta upp och använda det som finns i havets skafferi, då tror vi att man är mer benägen att bry sig om havet och kanske inte skräpa ner så mycket, säger Linnéa Sjögren.

– Vi är måna om att plocka på ett bra sätt och inte ta för mycket eller rycka upp rötterna. Tång tar lång tid på sig att växa så det är viktigt att plocka varsamt, fortsätter hon.

Smakrik och snygg

Tångvandrarna börjar med att känna och smaka på några tångsorter. Det är blåstång, knöltång, sockertång, fingertång och rörhinna. Ett fint litet skott från blåstången smakar som ett friskt sommarbad. Annars smakar tången inte så mycket, bara lite salt och mineral.

När Linnéa och Jonas plockar själva gör de det antingen till fots eller med kajak. De tar hem, rensar och tar bort sådant som inte bör ätas. Sedan använder de tången färsk i matlagningen eller torkar för att mala eller bryta i mindre bitar.
– Jag har ingen direkt favorittång, det beror på vad jag ska göra, men jag har alltid en skål torkad tång stående vid spisen så det bara är att slänga ner några bitar i maten. Tången gör maten både smakrik och snygg, menar Linnéa Sjögren.

Dröm om tångodling

Drömmen för Linnéa Sjögren skulle vara att få starta en egen tångodling. Så som i till exempel Kina och Japan. Där odlar man tången på rep i havet. Repen blir som en klimatsmart trädgård som varken behöver bevattning eller gödsling. I Sverige räknas tångodling i dag som ”vattenverksamhet” med en komplicerad och långsam tillståndsprocess jämfört med till exempel mussel- och fiskodling. Sedan två och ett halvt år tillbaka pågår dock forskningsprojektet Seafarm, utanför Kosterfjorden i norra Bohuslän, och sannolikt kommer Jordbruksverket förenkla reglerna för tångodling när forskningsprojektet är slutfört. Det ska pågå i fem år och ska, förutom att titta på tång som mat, även utveckla tekniker för att odla tång i svenska vatten.

– För enskilt bruk kan man plocka den vilda tången utmed vår västkust, men om man ska satsa kommersiellt och behöver tonvis med tång då blir det för stora ingrepp i ekosystemet. Framtiden ligger i odling, därför tittar vi på om det är möjligt att odla i svenska vatten, berättar Fredrik Gröndahl, som är projektledare för Seafarm och docent på Institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik på KTH.

Minskar övergödning

Enligt Fredrik Gröndahl finns det många fördelar med tångodling. Tången kräver ingen tillförsel av energi och ger inte ifrån sig några ämnen, men tar däremot upp näring ur vattnet och minskar därför effekter av övergödning. Dessutom kan den locka till sig olika marina arter och bidra till en biologisk mångfald.

– Linornas fästpunkter blir som ett konstgjort rev och kan kanske locka exempelvis hummer och andra skaldjur, säger han.

Men projektet går längre än så och tittar även på hur man kan använda algerna för ett hållbart samhälle och en biobaserad ekonomi. Forskarna undersöker helt enkelt alternativa vägar för att minska vårt oljeberoende och ersätta fossila råvaror. I detta ingår att forska kring vilka andra material man kan framställa av tång, till exempel plaster, lim, förpackningsmaterial eller kosmetika och kring möjligheten att utvinna biobränsle.

– Titta till exempel på USA där man producerar majs för att tillverka etanol. Det är ett enormt slöseri med den jordbruksmark som behövs för att odla grödor till föda. Odlar man tång konkurrerar man inte med jordbruksmarken. Det är ju inte nytt i världen, men vi hoppas att det ska bli möjligt att odla i Sverige också, säger Fredrik Gröndahl.

Linnéa Sjögren och Jonas Pettersson, som ser ett ökande intresse av att lära sig plocka, ta hand om och tillaga tång, hoppas på att det ska bli trendigt att bli tångbonde också. Och Fredrik Gröndahl säger till och med att han tror att det inom en snar framtid kommer att finnas ett antal tångbönder utmed den svenska västkusten.

– Jag tror att till exempel fiskare och musselodlare kommer att ha tångodling som komplementnäring, säger han.

Ingen farlig havstång

Men än så länge går tången bara att plocka vilt, så som tångvandrarna lär sig. De vadar i kanten av klipporna och lyfter nyfiket på några tångruskor. Är det kanske blåstång? Eller knöltång? Blåstången växer alldeles i vattenytan och knöltången någon decimeter längre ner. Den som vill skörda sockertång får vada längre ut, ungefär till brösthöjd. I dag är det alldeles för kallt för det. Det småpratas lite och någon frågar om det kan vara farligt att äta tång.

Linnéa Sjögren försäkrar att det inte finns någon farlig tång. Däremot ska den som är jodkänslig inte äta mer än åtta gram torkad tång om dagen, eftersom tång innehåller mycket jod. Och så är det förstås viktigt att plocka den i fint vatten. Men hur är det med tungmetaller? Tar inte tången upp dem?

– Jo, tången tar upp en del tungmetaller, men de är så hårt bundna till cellväggarna att våra kroppar inte klarar av att dra ur dem, de följer med ut, det finns det vetenskapliga undersökningar som visar, berättar hon.

Efter några timmars vandring på klipporna börjar påsarna fyllas av främst blåstång och rörhinna. Rörhinna smakar inte särskilt mycket i färskt tillstånd, men om den torkas får den en starkare och helt annan, förvånande smak. Då smakar den skaldjur.

Snart kommer dagens tångfångst att torka hemma hos vandrarna och användas som extra krydda eller tillbehör i matlagningen. Kanske blir det färsk friterad blåstång som förrätt till middagen eller den goda blåstångslöken som Linnéa Sjögren tipsar om.