Dödsoffer, tusentals evakuerade och stängda nationalmuseer – Frankrike drabbas återigen av ett trauma, men den här gången är det inte terrorism, utan en veckas ihållande nederbörd som återigen försatt landet in i katastroftillstånd. Samtidigt pekar ny forskning på behovet av bättre samarbete inom EU.

De förödande översvämningarna som drabbat Frankrike och Tyskland värst har gett den franska presidenten Francoise Hollande rejäl huvudvärk med ett stundande EM-slutspel för herrar för dörren och terrorattacker i färskt minne.

Dödssiffran efter översvämningarna närmar sig 20 personer och tusentals har fått lämna sina hem. Och fler kan ha drunknat, uppger myndigheter. Fastän läget tycks ha stabiliserats har president Hollande ändå utlyst katastroftillstånd för de värst drabbade delarna av landet samtidigt som diskussionen om skyfallens orsaker har dragit igång.

Redan i mars 2016 kunde amerikanska NASA visa på långtgående klimatförändringar i centrala Europa genom att punktstudera vinodlingar i Schweiz och Frankrike. Och återkommande översvämningar i Europa väntas vara fördubblade 2050, enligt en rapport från Virjeuniversitetet i Amsterdam.

Rapporten som publicerades i vetenskapsjournalen Nature Climate Change torde öka pressen för det politiska ledarskiktet i Europa – och framför allt EU – att finna samarbeten bortom nationsgränserna. Det menar i alla fall rapportens författare Brenden Jongman i en intervju med brittiska The Independent:

– Översvämningar i Europa komma att vara mer sammanhängande och korsa politiska och nationella gränser, säger han.

Jongman tillägger att det europeiska samhället borde överväga att inför en försäkringsfond för att samtliga hörn av Europa kan bistås vid svåra översvämningar. Rapporten tar hjälp ifrån olika expertisområden – hydrologi, ekonomi, matematik – för att sätta fingret på samhällens krav att anpassa sig till klimatförändringarnas nya spelregler.

– Om centrala Europas floder svämmar över är det troligt att de östra regionerna också drabbas, säger Stefan Hochrainer-Stigler, vid österrikiska institutet Applied Systems Analysis och flaggar för att den aktuella rapporten understryker vikten av en EU-finansierad krisfond som inkluderar samtliga medlemsstater.

Det är ett stort antal länder inklusive USA, Kanada, Japan och en rad Europeiska länder som under den pågående klimatkonferensen COP28 går ut med budskapet om att kraftigt öka kärnkraften.

Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson (M) under ett anförande på lördagen.

Enligt avtalet kommer kärnkraften att spela en nyckelroll för att nå målet med minskade koldioxidutsläpp. Målet är att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 jämfört med 2020 års nivåer.

Till finrummet

Ulf Kristersson pekade under en presskonferens på att kärnkraft har gått från att vara nästan skamfyllt till att få en framträdande roll på årets klimatmöte.

– Vi ska vara bland dem som leder den utvecklingen. Det vore bra om vi kunde få samsyn i Sverige om att kärnkraft är en viktig del i omställningen. Där är vi inte än men vi är på väg.

Näringsminister Ebba Bush (KD) lyfte de initiativ som tagits för underlätta utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, bland annat genom en utredning som ska över kärnavfallsprogrammet och ansökningsavgifterna.

– Sverige är ett föregångsland och vi visar att det går att vända klimatångest till klimathopp, mycket tack vare svenska företag, säger Busch.

Avtalet är inte ett bindande avtal utan mer av ett ”gentlemens agreement” enligt Bush.

– Men det kommer att påverka företagens investeringsbeslut.

Tredubblingen som avtalet avser ska inte nödvändigtvis ske i varje enskilt land.

Får kritik

Bland länderna som ingått i överenskommelsen finns Storbritannien, Bulgarien, Kanada, Finland, Frankrike, Ungern, Sydkorea, Moldavien, Marocko, Nederländerna, Polen, Sverige, Ukraina och Förenade Arabemiraten.

John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimat, säger i sitt anförande att FN:s klimatpanel IPCC tar upp kärnkraft som ett sätt för hur världen klarar 1,5-gradersmålet.

– Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik, säger han.

Kärnkraft som förnybar energikälla väcker också motstånd. Jeff Ordrowe, en representant för miljörörelsen 350.org säger att de uppskattar att USA:s president Biden vill satsa på alternativ till fossila bränslen men att kärnkraft är en ”farlig distraktion”, något som olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima satte ljuset på.

Copernicus, EU:s observationssystem för global miljöövervakning och säkerhet, skriver om årets ozonhål i ett pressmeddelande

Ozonhålets yta minskade som det brukar i början av oktober, men växte sedan mot slutet av månaden och har bibehållit en storlek på 15 miljoner kvadratkilometer och väntas minska först en bit in i december.

Ozonhålets ovanligt långa varaktighet motsvarar den observerade trenden de senaste tre åren. Från och med 2020 har ozonhålen stängts betydligt senare än tidigare, i mitten eller slutet av december.

Förklaringen är kallare temperaturer i stratosfären och en stark polarvind som håller i längre. Vattenånga från undervattensvulkanen Hunga-Tonga i Stilla havet, förändringar i vindmönstret på södra halvklotet och klimatförändringar kan ligga bakom den starka polarvinden, skriver Copernicus.

Ozonlagret skyddar jorden från skadlig solstrålning. Hålet uppstår varje år under södra halvklotets vårsäsong mellan augusti och oktober. Ozonhålet stängs vanligtvis i slutet av november, då temperaturen högt upp i stratosfären börjar stiga och polarvirveln försvagas.

Ännu en gång samlas världens länder för att avhandla vad som beskrivits som vår största kris, den uppvärmning som följer av våra utsläpp av växthusgaser. Den här gången i Dubai, huvudstad i värdlandet och oljenationen Förenade arabemiraten. Utgångsläget är minst sagt besvärligt. De senaste veckorna har rapporterna duggat tätt som visar hur långt vi har kvar för att kunna klara Parisavtalets temperaturmål, att begränsa uppvärmningen med en höjning som ligger en bra bit under två grader och sträva mot 1,5-grader, jämfört med förindustriella nivåer. Enligt en FN rapport häromveckan spås utsläppen minska med 2 procent till 2030 jämfört med 2019 om alla ländernas klimatplaner implementeras till fullo. En siffra som ska jämföras med FN:s klimatpanel (IPCC) som konstaterat att utsläppen behöver minska med 43 procent till 2030 för att begränsa uppvärmningen till 1,5-grader.

En hälsokontroll väntar

Hur väl världen klimatarbete står sig jämfört med Parisavtalet temperaturmål kommer att vara i centrum för klimattoppmötet, som kommer ägna en stor del åt vad som på engelska heter ”global stocktake,” det vill säga en omfattande översyn av ländernas klimatplaner.

– Jag brukar beskriva den som en hälsokontroll, säger Björn-Ola Linnér, professor i klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Rapporten som ligger till grund för översynen visar att läget är allvarligt. Utsläppen behöver minska med över 40 procent mer än vad länderna redan utlovat. Men en indikation i en global stocktake om att vi ligger efter är tänkt att fungera som en blåslampa för mer åtgärder. De nationella klimatplanerna ska uppdateras var femte år enligt Parisavtalet och nästa gång är 2025.

– Så hela tiden ligger man där och puttar fram länderna lite, säger Björn-Ola Linnér.

”Klimattoppmöten kan inte lösa allt”

Något som tidigare hindrat nya klimatlöften från fattigare länder är att den klimatfinansiering som utlovats inte levererats. Men enligt en färsk rapport från OECD ska den ”förmodligen” vara på plats. Att länderna i samband med förra årets klimattoppmöte kom överens om att inrätta en fond för de skador och förluster som klimatkrisens effekter för med sig, förbättrar också utgångsläget för förhandlingarna det här året. Men, säger Björn-Ola Linnér, det går inte att förvänta sig att allt ska lösas på klimattoppmötena.

– Vi ligger ju långt efter. Men samtidigt är det ju så att den internationella politiken inte kommer att göra alltihop, den kan bara sätta ramar och vara en katalysator för att driva på nationell och lokal utveckling.

Här spelar företag en roll. Men också civilsamhället och inte minst de många rättsprocesser som påbörjats världen över för att förmå länder till skarpare åtaganden, enligt Björn-Ola Linnér.

– Man använda hela spelplanen vad gäller det demokratiska samhällets möjligheter, jag tycker det är jättebra.

Ett nytt orosmoln tornar upp sig

Trots den långsamma takten och det svåra utgångsläget, är samtidigt omställningen från det fossila till det förnybara påväg i många industrialiserade länder, enligt klimatforskaren. Men han varnar för en fara i horisonten. Att fattiga länder blir fastlåsta i ett fossilt beroende, när Ryssland och Saudiarabien vill hitta nya köpare för sina stora tillgångar av olja och gas.

– Det som oroar mig på sikt, det är att vi får en uppdelning med ett fossilblock och ett förnybart block i världen.