I söndags blev Schweiz det första landet att rösta om en basinkomst för alla invånare. En majoritet röstade nej men ja-förespråkarna ser ändå resultatet som en seger.

23,1 procent (568 905 personer) röstade för att införa en ovillkorad basinkomst i Schweiz medan 76,9 procent (1 896 963 personer) röstade emot. Valdeltagandet blev 46,4 procent.

Uppropet om basinkomst startade 2012 och resulterade i 126 000 namnunderskrifter.  För en nationell omröstning, ett ”folkligt initiativ”, i Schweiz krävs minst 100 000 underskrifter. Att det till sist blev ett nederlag var ändå väntat. I opinionsundersökningarna har nej-sidan hela tiden haft ett övertag men det växande stödet för basinkomst har överraskat. I vissa regioner och grupper, som bland unga, har stödet visat sig vara särskilt starkt.

Kampanjen för basinkomst har varit intensiv och uppmärksammats globalt. Regeringen i Schweiz har motsatt sig förslaget och inget av partierna i parlamentet har gett det sitt stöd. På båda ja- och nej-sidan har dock namnkunniga personer debatterat frågan. Nej-förespråkarna menar bland annat att en basinkomst kan rasera det befintliga systemet för social trygghet. På motsatta sidan lyfts basinkomst som ett sätt att möta kommande utmaningar: En åldrande befolkning, digitalisering som ersätter jobb och underskott i socialförsäkringen.

Folkinitiativet för en ovillkorad basinkomst, som arrangerat namninsamlingen som ledde till omröstningen, uppskattade att en rimlig nivå för basinkomsten vore motsvarande 22 000 svenska kronor. En summa som i Schweiz betyder möjligheten att leva på en grundläggande nivå utan oro, menar man.

Bakom initiativet låg organisationen Bien Switzerland (Bien står för Basic Income Earth Network). Trots att det nu blev ett nej är de mycket nöjda med både andelen som valt att rösta ja och att omröstningen satt igång en debatt om basinkomst.

– Trots att vi nu bevisligen besegrades i antal röster bör det schweiziska initiativet till basinkomst betraktas som ett stort steg i den nu ohejdbara marschen mot basinkomst, säger Biens grundare Philippe Van Parijs i en kommentar till valresultatet.

Åtgärden som socialtjänsten erbjuder kallas förmedling och innebär att kommunen hjälper till med själva hyresinbetalningen. Detta för att hyran inte ska betalas in för sent – vilket i förlängningen kan leda till vräkning. I dagsläget erbjuder 202 av landets 290 kommuner förmedling.

Men systemet, som ska vara ett skyddsnätet för att människor ska få behålla sina hem, fallerar ofta. Var femte kommun som lovat att sköta folks hyresinbetalningar har missat att betala i tid till rätt mottagare under de senaste 3,5 åren, visar en enkät som Hem & hyra skickat ut.

Göteborgs kommun har rapporterat cirka 40 missar sedan 2020. Jenny Broman (V), kommunalråd och högsta ansvariga politiker för kommunens socialtjänst, säger att det inte bara kan få katastrofala konsekvenser för enskilda – utan även skada förtroendet för socialtjänsten.

– Självklart kan det vara den ­mänskliga faktorn i något enstaka fall, men om det sker i många fall så är det ett systemfel som vi behöver titta på. Hade vi haft vetskap innan så hade vi ­agerat direkt. Vi tar det här på stort allvar, säger hon till Hem & hyra.

Tidningen granskning visar också flera hyresmissar i kommuner som själva rapporterat att de inte haft några missar alls. Det innebär att det troligtvis finns ett stort mörkertal.

Rati Kupatadze, från Georgien, har i tio månader arbetat som bud för företag i Stockholm, skriver Forte i ett pressmeddelande.

– Liksom de flesta av mina kollegor så ser jag det här som ett tillfälligt jobb. Jag är utbildad arkitekt men det är svårt att som ny i Sverige få in en fot på arbetsmarknaden. Så nu pluggar jag Svenska för invandrare vid sidan om. Drömmen är att jobba som arkitekt även i Sverige, säger han.

Han är en av 17 plattformsarbetare som under två månader tagit foton under sina arbetsdagar och sedan i grupp diskuterat hur ögonblicken relaterar till deras hälsa.

Resultaten från Gig-health-projektets fotostudie har samlats i boken Bra och dåligt med plattformsarbete, som innehåller ett urval av arbetarnas foton med kommentarer.

– Men jag försöker se det ljusa i jobbet också. Det är ändå flexibelt och lätt att få. Fast det finns mycket som kunde bli bättre. Det är ett monotont och ensamt jobb, och det finns inget ställe där vi kollegor kan träffas och umgås. Arbetsgruppen förändras hela tiden. Det gör att arbetsgivarna inte behöver bry sig om oss så mycket – de kan lätt hitta ny personal, säger Rati Kupatadze.

De största grupperna inom gigekonomin är bud, taxichaufförer och frilansare. En konsekvens av att företagen anlitar gigarbetare på olika uppdrag är att många inte har samma tillgång till trygghetssystem som en anställd.

Nuria Matilla-Santander, ansvarig forskare för Gig-health-studien, säger att målet är att ringa in det som fungerar bra med plattformsarbete, men också att få fram starkare rekommendationer för att förbättra gigarbetarnas anställnings- och arbetsförhållanden, hälsa och välbefinnande.

– Många plattformsföretag har slogans som ”Var din egen chef och ha ett flexibelt jobb”. Stämmer det med verkligheten? De utvidgade resultaten från studien har vi nästa år, säger hon.

Det är egentligen ganska enkelt. Personalen på Coop Norremark i Allas lägger själva in sina önskemål om vilka timmar som passar dem. Det vägs in i schemaläggningen, men i slutändan ska alla få jobba så många timmar de vill.

Den flexibiliteten är något som Handels prisar den lokala fackklubben för med utmärkelsen bästa arbetsplats, rapporterar Handelsnytt.

Fackförundets motiveringen lyder: ”Ett glatt och härligt gäng som ställer upp för varandra. Klubben är inte rädd för att ställa krav på arbetsgivaren, samtidigt som det finns en god dialog och samverkan”. 

– Alla som har lämnat önskemål om sånt som familjeskäl och lediga helger har fått dem tillgodosedda. Samtidigt har alla som önskat fler timmar på kontraktet fått det. I dag ligger nästan alla på 35 timmar i veckan och är nöjda med det, säger Aida Bermani, Handels klubbordförande, till Handelsnytt.

Bakom det goda samarbetet ligger en gedigen bemanningsplaneringen från arbetsgivaren, menar Handels.

– Man ska kunna leva på sin lön när man jobbar i handeln. Här har vi en klubb som verkligen visat hur man genom facklig samverkan kan få till fler timmar på kontraktet så att fler kan göra just det, säger Linda Palmetzhofer, ordförande för Handels.