Barack Obama har besökt den japanska staden Hiroshima och Argentinas huvudstad Buenos Aires, två platser för evigt ärrade av amerikansk utrikespolitik. Nedrustningen var en viktig fråga när Obama tillträdde, men en ny rapport visar att nedrustningen inte varit så långsam sedan kalla krigets slut som under hans år i Vita huset.

”En molnfri morgon föll döden från himlen.” Det är inte ett citat ur den chilenske diktaren Pablo Nerudas poem om Francos tyskunderstödda bombräder i inbördeskrigets Spanien. Det är USAs president Barack Obamas beskrivning av en augustimorgon 1945, då atombomben Little Boy föll över den japanska hamnstaden Hiroshima.

– Och förändrade världen för alltid. En ljusblixt och en vägg av eld förstörde en stad och visade att mänskligheten besitter medlen som krävs för att utplåna sig själv, säger den amerikanske presidenten.

I fredsparken möts olika världar: forna fiender i krig och ”världens mäktigaste person” och för evigt ärrade överlevande efter den 60 kilo tunga atombomben. Ledaren för världens största kärnvapenmakt talar om ”en kärnvapenfri värld” ett stenkast ifrån själva nedslagsplatsen, och resultatet av ett stycke teknisk och militärindustriell ingenjörskonst som hade sin början med ett Nobelpris i kemi 1934.

I början av sin första mandatperiod vann Obama själv fredspriset till Nobels minne för sin fredssträvan och ambitioner för en hållbar fred i Mellanöstern, särskilt mellan Israel och Palestina. Lika ihågkommen för det priset lär Barack Obama bli för att som förste president ha besökt Hiroshima och talat direkt till överlevande.

Det var emellertid aldrig tal om att officiellt be om ursäkt för de släppta atombomberna – tre dagar efter Hiroshima fälldes även Fat Man över Nagasaki och totalt har 250 000 människor dött i sviterna av bomben och dess radioaktiva arv. Obamas administration hade förmodligen inte kommit ifall det hade varit tal om att be den japanska befolkningen om ursäkt, men hans besök har ändå varit uppskattat.

 

Tidigare i våras, i samband med fyrtioårsdagen av militärkuppen i Argentina, kastade Obama en blomsterkrans i vattnet vid Minnesparken i Buenos Aires för att hedra offren för den USA-stödda juntan som styrde mellan 1976–1983. Tusentals försvann och har aldrig påträffats, inte minsta spår.

 

Havet är som en symbolisk minneslund för de försvunna regimkritikernas anhöriga. Efter att ha torterats och misshandlats kastades många av regimkritikerna levande ut ur flygplan och helikoptrar. Många blev vittnen till juntans avskyvärda sätt att behandla politiska fångar, men från västvärldens sida – och framför allt USA – var det ingen som ingrep för att sätta punkt för militärregimen.

– USA medverkade till brott mot mänskliga rättigheter i regionen. Nu har USAs president fyrtio år senare lovat att öppna arkiven – vi hoppas att han håller det löftet, sa Estela Carlotto från Mödrarna vid Plaza de Mayo, som i decennier krävt att den argentinska staten ska göra mer för att reda ut vad som hänt ”de försvunna”, till The Guardian.

Vad som redan kommit fram ur de amerikanska arkiven är att den dåvarande utrikesministern Henry Kissinger uppmanade sin argentinska kollega, amiralen César Guzzetti, att göra processen kort med de vänsterpolitiska elementen.

”Desto fortare du lyckas med det, desto bättre”, var Kissingers råd enligt diplomatdokument som offentliggjordes 2002.

Nyligen dömdes Argentinas sista diktator under militärstyret, Reynaldo Bignone, till tjugo års fängelse för sin medverkan under ”Operation Condor”, en CIA-stödd terroroperation som mellan 1968–1989 skickade uppemot 80 000 vänsteraktivister i döden längs med kontinenten, varav en stor del i Argentina. Bignone var inte ensam, även sjutton andra ex-militärer som skolats i underrättelseverksamhet och tortyr i USAs utbildningscenter i Panama dömdes till långa straff.

I USA har ingen ställts inför rätta för inblandning i latinamerikanska länders angelägenheter.

– Demokratier måste ha modet att erkänna när vi inte lever upp till de ideal som vi står för. Och vi har dröjt för länge med att tala om mänskliga rättigheter, vilket var fallet här, sa Obama i sitt tal i samband med ceremonin vid Minnesparken i Buenos Aires.

Någon officiell ursäkt för USAs handlande i Argentina – och för den delen övriga Latinamerika under kalla kriget, där USA hjälpte till att installera högerdiktaturer i Bolivia, Brasilien, Chile, El Salvador, Guatemala, Nicaragua, Paraguay och Uruguay – var det dock aldrig tal om.

Frågan är hur mycket en ursäkt hade varit värd. ”Obama – åk hem!” var en återkommande banderolltext som demonstranter välkomnade den amerikanske presidenten med.

I japanska Hiroshima brändes inga amerikanska flaggor eller genomfördes några större manifestationer i protest mot president Obamas besök. ”Varför kommer vi till den här platsen, till Hiroshima? Vi kommer för att begrunda de hemska krafter som släpptes lösa i ett inte alltför avlägset förflutet”, sa han i sitt tal.

Utåt har Obama varit tydlig i sin strävan att banta USAs kärnvapenarsenal, men nya siffror från Pentagon visar att 2015 års nedmontering var den lägsta under hans snart två gångna mandatperioder. Pentagons siffror visar också att Obamas administration är den som bantat minst sedan kalla krigets slut.

 

Under Obamas år i Vita huset har USA minskat sin arsenal med 702 kärnvapenpjäser. ”Det i sig är ingen låg siffra”, menar Federation of American Scientists (FAS), en organisation som bildades 1945 av vetenskapsmän som själva varit med och tagit fram atombomben men sedan vänt sig mot vapnets förödande följder. ”Men förutom Ryssland är det inga länder i världen som har fler än 300 kärnvapenspetsar”, skriver FAS i en rapport som publicerades i samband med Obamas besök i Hiroshima och Nagasaki.

Kärnvapen har sedan kärnvapenkapplöpningen mellan USA och dåvarande Sovjetunionen på 1960-talet förblivit ett inslag i den globala försvarspolitiken. Frågans sprängkraft aktualiserades nyligen av kritiker till Sveriges ingångna värdlandsavtal med försvarsalliansen Nato. I skrift finns inga garantier på att exempelvis amerikanska kärnvapen inte kommer att beträda svensk mark. En oro som försvarsminister Peter Hultqvist viftat bort och kallat för ”myter”.

– För ganska precis ett år sen flög två amerikanska bombplan av typen B52, byggda för att bära atombomber, in över Sverige. Eskorterade av ett par Jas Gripen korsade de svenskt luftrum och dånade ut över Hanöbukten, där de simulerade fällning av minor från luften, skrev journalisten Olle Lönnaeus i en krönika i Sydsvenskan inför riksdagsomröstningen om värdlandsavtalet.

Senare i sommar, påminner Lönnaeus, kommer Sverige återigen att öva krigföring i svenska och polska Östersjön tillsammans med Nato i övningen Baltops16.

Senast världen ställdes på randen till verkligt kärnvapenkrig var i samband med Kubakrisen, och sedan dess har Natoländer som Storbritannien och Frankrike och ickedemokratiska stater som Nordkorea och Pakistan skaffat sig kärnvapen. I USA började nedmonteringen av kärnvapenarsenalen under Nixon-åren, men mest kärnvapen har nedmonterats under George Bush den äldre och sonen W Bushs år. Betydligt långsammare har det gått under Bill Clinton och Obamas ämbetsperioder, visar FAS rapport.

Under Obama har trenden rentav varit negativ, troligtvis till följd av en nyvaken militär global upprustning. Men hela skulden kan inte falla på Obama, menar FAS:

– Hans vision om en betydande nedmontering för att sätta punkt för kalla krigets tankebanor har underminerats av motståndare i såväl kongressen som i Kreml.

Barack Obamas deltagande på ceremonier i Hiroshima och Buenos Aires har en sak gemensamt: vikten av att vårda minnet av att döden kan falla från himlen. ”Banditer med svarta munkar som välsignade kom farande genom rymden för att döda barn”, skriver Pablo Neruda om bombningarna under spanska inbördeskriget.

John Hershey skriver i sin klassiska reportagebok Hiroshima från 1946:

”Exakt femton minuter över åtta på morgonen den 6 augusti 1945, japansk tid, vid tidpunkten då atombomben blixtrade till över Hiroshima, hade fröken Toshiko Sasaki, kontorist på East Asia Tin Works personalavdelning, just slagit sig ner vid sitt skrivbord och vänt sig om för att säga något till kvinnan vid bordet intill.”

Sedan, precis som Obama sa i sitt minnestal den 27 maj, förändrades världen för alltid.

Den 30 november är det ett år sedan Open AI lanserade Chat GPT som för första gången gav allmänheten en inblick i vad så kallade stora språkmodeller kan åstadkomma. Den snabba utvecklingen på området och chatbotens förmåga att uttrycka sig mänskligt satte också fart på spekulationerna om en AI-apokalyps där den konstgjorda intelligensen gör människan överflödig eller ännu värre, medan den mer optimistiskt lagda sidan såg en värld av oändliga möjligheter öppna sig.

Hur som helst aktualiserade språkmodellernas intåg i det allmänna medvetandet frågor om säkerhet och reglering – både när det kommer till själva utvecklingen, som ju drivs av ett fåtal stora bolag, och när det kommer till användningen, där det inte behövs mycket fantasi för att kunna föreställa sig vad som kan hända om kraftfulla verktyg hamnar i fel händer. Hur AI kan användas för att skapa desinformation har vi redan sett exempel på, och vapentillverkare är heta på gröten när det gäller att utrusta autonoma vapensystem med AI.

AI-panel inom FN ska ge råd

Parallellt med AI-rusningen ökar antalet konflikter i världen – just nu vänds blickarna mot Israel och Palestina, medan Rysslands krig i Ukraina fortgår i medieskugga, liksom stridigheterna i Darfur, Jemen, Etiopien, Syrien…
Frågan är om AI kan vara ett verktyg för att främja fred och säkerhet, eller om riskerna – att utvecklingen bidrar till att elda på splittringar och polarisering– väger över.

Behovet av att diskutera säkerhet i samband med AI resulterade i att EU i juni började förhandla om ”världens första heltäckande AI-lag”, och i juli höll FN sitt första toppmöte på temat. Då beslutades att ett högnivåråd för AI – eller en AI-panel, ungefär som klimatpanelen IPCC – skulle inrättas, vilket skett under hösten.

Organets uppgift är att ge råd och föreslå lösningar på hur AI kan regleras på global internationell nivå. Totalt är 38 experter från olika vetenskapsområden utsedda till att sitta i rådet, och en av dem är Virginia Dignum, professor i ansvarsfull artificiell intelligens vid Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.

Risker i fokus – fred exkluderas

Just fred är något de flesta internationella organisationer överväger i relation till AI, men sällan uttrycks explicit i de föreskrifter och riktlinjer som läggs fram. Det beror på att försvarsfrågor ofta faller utanför organisationernas mandat, förklarar Virginia Dignum, som också har varit med och utarbetat EU:s AI-strategi. 

– Ta EU:s förslag till AI-förordning, AI-lagen. Det inkluderar inte försvarsfrågor eftersom EU-kommissionen inte har befogenhet att reglera dessa frågor. I de flesta fall är utgångspunkten mänskliga rättigheter. Naturligtvis inkluderar dessa fred, men är som jag säger inte en explicit fråga. Enligt min åsikt är det huvudsakliga sättet AI kan bidra till fred genom att stödja utbildning och förmågan att förstå och ta itu med skillnader mellan människor, samhällen och regioner, skriver hon i ett mail till Syre. 

Till exempel tror Virginia Dignum att skräddarsydda utbildningsprogram förmedlade av AI skulle kunna hjälpa barn att förstå att våra olikheter inte behöver vara en orsak till konflikter utan är något som kan berika. Fokus i diskussionen ligger dock ofta på risker med AI.

– På andra sidan av spektrumet kan AI användas, och används redan, för att förstärka konflikter genom att skapa falska nyheter och desinformation. AI-drivna system kan också användas både på hela populationer eller individer, dels i sociala medier för desinformation men också i verkligheten, som en del av vapensystem.

Positivt med allmän debatt

Så hur går det då med eventuella regleringar för att hantera dylika risker? Vincent Boulanin, programchef på Sipri, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, leder institutets forskningsprogram om AI-reglering, och han tycker att utvecklingen går åt rätt håll. Det kan man tacka Chat GPT för.

– Plötsligt blev AI supermainstream. Tidigare har de viktiga aktörerna diskuterat frågan i olika nischforum, men nu har det blivit en allmän debatt om det, vilket är väldigt bra, säger Vincent Boulanin.

Det nyinrättade FN-rådet kan väl ses som ett exempel på ett bredare forum men redan före det har frågor som tangerar AI behandlats i samfundet. Den 1 november godkände generalförsamlingen en resolution om autonoma vapensystem, så kallade mördarrobotar. Diskussionen om dessa har tidigare pågått inom ramen för Konventionen om vissa konventionella vapen (CCW) i Genève sedan 2014.

– Problemet där är att alla stater som officiellt är med i konventionen på något sätt har en vetorätt. Så det blir politiskt svårt att komma fram till någonting. Man vattnar ur innehållet ganska mycket för att alla ska kunna stödja det. Det har lett till att en del stater har slutat tro på att experterna i Genève kommer att kunna komma fram till något betydelsefullt. Då fungerar generalförsamlingen på ett annat sätt, där behövs majoritet, konstaterar Vincent Boulanin.

Humanitär rätt öppen för tolkning

Resolutionen har framför allt en symbolisk betydelse; det har nu officiellt påbörjats en formell diskussion och det blir en specifik punkt på agendan framledes. Det innebär emellertid inte att vi kommer att få se en reglering, utan det första steget är att generalsekreteraren samlar in synpunkter till en rapport. Men reglering av de så kallade mördarrobotarna är något som många efterfrågar, även om användningen och utvecklingen av autonoma vapen begränsas i den nuvarande internationella humanitära rätten.

– Den nuvarande rätten gäller för alla typer av vapen, oavsett hur de byggs. Problemet är väl att de regler som finns nu kan tolkas på olika sätt. Och att sådana vapen är autonoma skapar en del nya tolkningsfrågor som också kan bidra till att stater kan tolka det de måste göra på väldigt olika sätt. Så det är därför vissa stater och organisationer från civilsamhället vill ha en ny reglering som skulle tydliggöra den nuvarande rätten, så att det blir tydligt vad man får och inte får göra i utvecklingen och användningen av sådana vapen. Andra stater, bland annat Ryssland, tycker däremot att den nuvarande rätter är tillräckligt tydligt. Så det är en ganska omstridd och debatterad fråga, förklarar Vincent Boulanin.

Finns det risk för att det blir en global kapprustning med autonoma vapensystem? Eller är det redan det?

– Ja, det är redan det på något sätt. Men jag skulle säga att kapprustningen inte nödvändigtvis handlar om sådana vapen per se. Det är en kapprustning som är mer kopplad till utvecklingen av robotik och AI i allmänhet och en kapprustning som också är kopplad till AI i allmänhet. Staterna är inte så fokuserade på just autonoma vapen, säger Vincent Boulanin och tillägger att det är viktigare för stormakterna att ha tillgång till utbildade människor som kan utveckla smarta algoritmer, och att man har kraftfulla processorer och mycket data för att träna upp avancerade AI-system.

Riskbedömningsmöte på anrik mark

Samtidigt som resolutionen om mördarrobotar var uppe i FN:s generalförsamling hölls ett AI-toppmöte i England närmare bestämt i Bletchley park, där Alan Turing en gång i tiden knäckte koder under andra världskriget. I och med Brexit har Storbritannien inte haft en plats på tåget i EU:s arbete med sitt AI-fördrag, och mötet var enligt Vincent Boulanin ett sätt för landet att hitta sin nisch.

Eftersom det redan förs diskussioner om militär användning av AI landade man i ett fokus på så kallade ”frontier AI”, det vill säga de kraftfullaste och mest avancerade typerna av AI-system som kan användas för allmänt bruk (på tekniska kallat ”highly-capable general purpose AI”) som GPT4. Under mötet diskuterades riskerna med sådana system, och det hela utmynnade i en programförklaring som undertecknats av deltagarna, som var både politiska höjdare, företagsledare och forskare.

– De understryker att det finns både positiva aspekter men också risker med utvecklingen av systemen, och att de olika aktörerna som utvecklar sådana system ska försöka hitta sätt att minska riskerna, säger Vincent Boulanin.

Det finns två typer av risker som man diskuterar, och de ställs ofta emot varandra, fortsätter han.

– Den ena är kortsiktiga risker. Hur till exempel nuvarande system som Chat GPT kan missbrukas av olika aktörer som vill genomföra påverkansoperationer. Sådana system är inte pålitliga då de kan innehålla felaktig information som kan ha negativa konsekvenser på många nivåer. Eftersom man har tränat upp dem med stora mängder information som tagits från internet kan de återspela eller förstärka vissa fenomen i samhället som är problematiska, som rasism. Det finns också en oro kring hur de skulle kunna påverka arbetsmarknaden, att det kan vara sådana system som skulle kunna ersätta många jobb och det skulle bli disruptivt.

Maktansamling och intressekonflikter

– Den andra typen är långsiktiga risker, som är kopplade till vad man kallar för artificiell generell intelligens (AGI) eller superintelligens. Vissa tror att system som GPT4 är en tidig form av AGI. Om de blir superintelligenta och inte programmeras på ett sätt som är i enlighet med våra mänskliga värderingar, då finns risken att de gör saker som skulle vara problematiska för mänskligheten. Vissa påstår därför att utvecklingen av avancerade AI-system utgör en existentiell risk. Den bedömningen är dock väldigt debatterad, och många AI-experter tycker att det är lite av en distraktion, att man borde fokusera på att lösa kortsiktiga risker istället. Jag tänker själv att det är viktigt att tänka på både och, konkluderar Vincent Boulanin.

Maktkoncentrationen inom AI ses av både forskare och aktivister som problematisk, något som bland annat DW nyligen rapporterat om. Det finns en fara i att de stora företag som utvecklar AI får för stort inflytande på regleringen. Precis som med all form av reglering finns olika intressen som ställs mot varandra, konstaterar Vincent Boulanin.

– Det är inget konstigt att privata aktörer, som är de stora aktörerna, inte vill att regleringen ska hindra dem för mycket. Det de föreslår att man fokuserar på är säkerhetsaspekter som inte är så problematiska för dem. Det finns olika kulturer också bland stater kring hur man ska reglera och på vilket sätt, hur sträng man ska vara mot den privata sektorn. Vi ser det tydligt i förhandlingen som pågår på EU-nivå för en EU-reglering om AI. Det är ett ganska komplicerat politiskt spel.

Viktigast ackumulera kunskap

Det finns också olika intressen inom staten, fortsätter han.

– Vissa vill se till att man skyddar mänskliga rättigheter, bland annat människors rätt till privatliv, medan andra tycker det är viktigt att man av säkerhetsskäl ska ge möjligheter för polis och militär att kunna bevaka terrorister och gängkriminella och så vidare.

Det viktigaste just nu är att prata om AI och bygga upp kunskap hos beslutsfattarna, så att de vet vad de pratar om, menar Vincent Boulanin. På grund av ämnets tekniska karaktär är det inte helt enkelt, men den senaste händelseutvecklingen på området har gjort att det finns en större grundkunskap hos allmänheten.

– Jag tror de flesta nu ungefär förstår vad Chat GPT är och var det kommer ifrån. Maskininlärning är inte längre ett okänt begrepp för folk. De olika forumen, som FN:s AI-råd, kommer också bidra till ökad kunskap och att fler experter kan uttala sig om ämnet och ge konstruktiv input till beslutsfattarna. Men det är en ganska lång process.

Lär mer:

Framgång i FN för kampen mot mördarrobotarna

Forskare: AI-larmen varnar om fel saker

Samtidigt som Chalmers utfärdade sitt manifestationsförbud i veckan avbokades israeliska Elbit systems svenska dotterbolag från en jobbmässa på högskolan. Förbudet har nu hävts, och orsaken till protesterna kvarstår.

Elbit systems är en av Israels största tillverkare av elektroniska system för vapen och försvarsteknologi. Sedan 2020 finns en svensk filial i Göteborg och så sent som i slutet av oktober tecknades ett nytt tioårigt ramavtal mellan Elbit systems Sweden och Försvarsmakten till ett värde av 1,7 miljarder kronor.

I ett öppet brev till utrikesminister Tobias Billström och utrikeshandelsminister Johan Forssell begär Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF) att regeringen ska kräva en omedelbar vapenvila i Gaza, och att attacker mot civila omedelbart upphör. De uppmanar också regeringen att bryta avtalet med Elbit, för att uppfylla sin skyldighet att verka för upprätthållandet av internationell rätt och internationell fred och säkerhet.

Stödjer indirekt krigsbrott

Det aktuella avtalet innebär att Elbit systems Sweden kommer att leda den svenska arméns digitaliseringsprocess och medför en omfattande expansion av företaget. Det framgår av ett pressmeddelande från Elbit systems Sweden. Moderbolaget Elbit systems marknadsför sitt krigsmateriel som ”stridstestat” vilket innebär att det har använts mot den palestinska befolkningen enligt exempelvis organisationen Corporate watch.

Genom att köpa produkter av dotterbolaget stödjer Sverige de pågående folkrättsbrotten och krigsbrotten, menar IKFF. Oftast är det vapenexport som är föremål för kritik, och det finns riktlinjer som säger att Sverige inte ska sälja vapen till krigförande stat, något som dock inte följs. Export till de stridande parterna i kriget i Jemen är ett av exemplen på det.

– Vi kritiserar oftast Sveriges vapenexport, men resonemanget funkar även för import. Man vill inte sälja vapen till krigförande stater eftersom det legitimerar kriget, och det är samma sak här, att sluta avtal just nu med ett israeliskt krigsmaterielföretag ger legitimitet åt företagets verksamhet och deras inblandning i det som Israel nu gör Gaza, säger Lina Hjärtström, ansvarig för politiskt påverkansarbete på IKFF.

Skyller på långa avtal

Nu är det här inte första gången Sverige gör affärer med Elbit och att Sverige köper israeliskt krigsmateriel har också lett till att Sverige exporterar krigsmateriel till Israel, enligt uppgifter från Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som Svenska freds redogör för på sin vapenkarta.

– Det är ett problem vi ser hela tiden, Sverige ingår otroligt långa avtal och binder upp sig i komplexa försvarssystem som kräver mycket underhåll och uppdateringar, som gör att Sverige skapar ett beroende av samarbetet med problematiska aktörer, eller som i det här fallet där vi ser belägg för att Israel begår krigsbrott, säger Lina Hjärtström.

Men det är inte alls omöjligt att bryta dylika avtal.

– Man kan dels luta sig mot FN-stadgan som säger att man ska arbeta för fredliga lösningar. Sverige är också statspart till FN:s vapenhandelsavtal. Det täcker förmodligen inte just de här Elbit-produkterna, eftersom det verkar handla om digitalisering inom militären, att produkterna används mer för att bestämma vem man ska skjuta än att vara själva vapnet. Men vapenhandelsavtalet innehåller också skrivningar om syftet, att förhindra att vapenhandeln hindrar internationell fred och säkerhet och att vapen används för att begå brott mot internationell humanitärrätt – krigets lagar – eller mot de mänskliga rättigheterna.

"Oacceptabelt"

– Nu när FN:s säkerhetsråd lyckats enas om vikten av humanitär paus skulle jag säga att det är oacceptabelt att stödja aktörer som inte agerar i enlighet med det. Regeringen och ISP hänvisar ofta till vad lagstiftningen tekniskt tillåter och inte, även när man har möjlighet att agera på ett moraliskt riktigt sätt. Att ducka undan sitt ansvar för att försöka stoppa pågående krigsbrott med hänvisning till att vapenaffärer inte är olagliga tycker vi är oacceptabelt, säger Lina Hjärtström.

Det är regeringen som har det yttersta ansvaret för svensk vapenexport, fortsätter hon:

– Även om det inte finns samma regelverk för vapenimport borde regeringen se till att alla svenska myndigheter agerar för att upprätthålla folkrätten och aldrig legitimera krigsbrott. Nu har man har inte utnyttjat sitt handlingsutrymme. Vi fördömer allt våld mot civila, från alla aktörer. Regeringen har hittills misslyckats med att ta ställning mot våldet, och för folkrätten.

Den nuvarande situationen sätter fingret på problemen med vapenhandeln – det här riskerar alltid att hända, menar Lina Hjärtström.

– Vi ser att vapen inte skapar säkerhet, utan skapar möjligheten att bedriva krig. Den tar investeringar från annat som kan skapa säkerhet. Enligt siffror från SIPRI för år 2022 utgör Israels militära utgifter 12,17 procent av statens offentliga utgifter, att jämföra med Sveriges andel som ligger på 2,72 procent.

Omstridd medverkan på mässa

I veckan var företaget Elbit också i händelsernas centrum när Chalmers tekniska högskola i Götebörg på måndagen meddelade det ovanliga beslutet att förbjuda manifestationer på sitt campus. Rektor Martin Nilsson Jacobi och studentkårens ordförande Isabelle Jarl skrev i ett gemensamt uttalande att det handlade om allmänna oroligheter i världen och att man ville säkerställa en trygg arbetsplats för studenter och anställda.

Samtidigt hade protester riktats mot Chalmers med anledning av att Elbit systems Sweden skulle medverka på den arbetsmarknadsmässa som ägde rum på högskolan i tisdags, och som arrangerades av studentkåren.

Privatpersoner hade bedrivit namninsamlingar via organisationen Skiftet och Svenska freds hade i en blixtaktion uppmanat människor att kontakta mässan och kräva att de avslutar samarbetet med vapenföretaget.

I sista stund, dagen efter beskedet om allmänt förbud mot politiska manifestationer, drogs företagets medverkan in. Enligt uppgifter från Chalmers pressavdelning var det ett gemensamt beslut av högskolan, studentkåren och Elbit systems Sweden, som togs efter att man fått kännedom om en eventuellt planerad manifestation i samband med mässan.

"Knappast en slump"

Enligt Chalmers var det inte enbart kritiken mot Elbits medverkan som föranledde förbudet.

Ett antal olika händelser där både studenter och anställda upplevt otrygghet, starkt obehag och hot ligger bakom, men vi hoppas snart kunna justera detta, så länge vi kan säkerställa trygghet och arbetsmiljö här, skriver Chalmers pressavdelning i ett mejl till Syre.

I Göteborg finns nätverket Stäng ner Elbit, som planerade en lugn manifestation med flygbladsutdelning på arbetsmarknadsmässan, på initiativ av ett antal engagerade studenter och anställda.

Vi har svårt att se Chalmers beslut kring ”politiska manifestationer” som något annat än en direkt respons på det. Om de med ”allmänna oroligheter” hänvisar till den senaste tidens motståndsvåg i Palestina och Israels folkmordsrespons (vilket man väl i sammanhanget kan anta) så har de haft över en månad på sig att reagera, så att det här beslutet kommer direkt efter att protesten mot Elbit flammade upp är knappast en slump, skriver de i ett mejl.

De skriver också att ”det går inte att tolka förbudet på annat sätt än att Chalmers värderar kontakterna med folkmordsprofiterande företag över studenters rätt att uttrycka sina åsikter och att de tänker kämpa för att kunna upprätthålla dessa kontakter”.

"Kan fråga sig hur man resonerat"

Manifestationsförbudet väckte förvåning och upprördhet, och många menar att det går stick i stäv med yttrandefriheten. Och redan på fredagen meddelade Chalmers rektor Martin Nilsson Jacobi att förbudet hävs:

– Vi ser och hör att beskedet om att inte tillåta politiska manifestationer har skapat starka reaktioner och väckt känslor, sa han då till Göteborgs-Posten.

Att Chalmers är en stiftelse och sålunda en privat aktör betyder att de får ha ordningsregler. För ett statligt universitet skulle det vara annorlunda. Då är det staten som begränsar mötesfriheten vilket kräver stöd i lag, förklarar Mikael Ruotsi, universitetslektor vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

– Men oavsett kan enskilda personer ha en rätt att demonstrera på platser dit allmänheten har tillgång. Jag kan konstatera att det blir svårt upprätthålla ett sådant förbud, man kan fråga sig hur man har resonerat.

Läs mer: 

Chalmers backar – tillåter manifestationer

Manifestationsförbud på Chalmers sågas – ”Inte tillräckliga skäl”

Israels krigsnota: 28 miljarder per dag

Protester mot israelisk vapenfirmas filial i Göteborg

När fredsmässan intar Solidaritetshuset i Stockholm på lördag är det inte för att dryfta teorier om de mest aktuella konflikterna, utan målet är att ta ett helhetsgrepp om fredsfrågan tillsammans med människor som arbetar med den i praktiken. Inte minst vill man få upp på agendan att fred och miljö är tätt sammanbundna områden.

– Vi försöker få ett samlat fokus och inte bara en brandkårsutryckning om den senaste konflikthärden, utan vi säger att alla frågor är en och samma. Dessutom har vi den starka lokala kopplingen, med Matvärn från Jämtland och Ångermanland, Skogsvärn från Södertörn och Grönt initiativ från Tensta som tar upp hur vi kan stärka tilliten lokalt, säger en både laddad och stressad Tord Björk.

Han hör till föreningen Jordens vänner som är en av mässans arrangörer och som för några år sedan myntade parollen Fred på jorden, fred med jorden, ett budskap som förekommit i olika fredssammanhang sedan dess, och som har att göra med vad Tord Björk anser är fundamentalt i strävan mot en fredlig värld.

– Det är oerhört viktigt att vi ser att fredsfrågan har två sidor, dels den mellan människor och den mellan länder, men det andra är att vi också måste ha ett annat förhållningssätt till naturen.

Organiserat ifrågasättande

Han hoppas att mässan kan bli början på en mer organiserad verksamhet runt hela landet för den sammanhållna idén om fred och klimatomställning.

– Och att få ett mer organiserat ifrågasättande av den här politiken med ensidig militär upprustning, och börja räkna på vad för mer konstruktivt vi kan använda militärbudgetpengarna till. Det finns en väldigt rädsla i dag, man känner att det är så tyngande med alla konflikter och att man så helt och hållet har ändrat den svenska välfärds- och utrikespolitiken. Många känner sig maktlösa, säger Tord Björk.

Bilden av det vänliga Sverige har bytts mot en där vi nu är ledande i en nyliberal och militärhetsande värld, fortsätter han.

– Jag hoppas att det här kan förlösa någonting, när vi får ihop alla som genuint och utan dubbla måttstockar samlas i att det här är ett gemensamt problem som vi gemensamt måste ta itu med det, och att folk kommer ur sina fack och silos. När man pratar med folk håller de med om att fred och miljö är samma sak, det är partierna som försöker separera dem. Men vi kan inte ena dan säga att Sverige lever som om vi har fyra planeter, och nästa dag att vi ska satsa enorma mängder på militär upprustning.

Ny arbetsgrupp lanseras

Bland deltagarna på mässan finns Stockholms fredsförening, som är Svenska freds- och skiljedomsföreningens lokala sektion. De tar tillfället i akt och lanserar i helgen en arbetsgrupp för fred och rättvis klimatomställning, ett upprop för att samla folkrörelser kring vad de menar är dagens två ödesfrågor, väpnad konflikt och klimatkrisen.

På programmet står också ett samtal med ledaren för det kurdiska Demokratiska unionspartiet PYD, Salih Muslim, som kommer att finnas med på länk för att tala om möjligheterna till fred i Rojava. 

– Det är ju ett säkerhetsmässigt bekymmer, han har gått under jorden i Rojava eftersom han ständigt är jagad av Turkiet. Så samtalet sker under former som gör att han inte kan avslöjas, förklarar Tord Björk.

Inga dubbla måttstockar

PYD hör till de kurdiska organisationer som Sverige tagit avstånd från efter påtryckningar från Turkiet i samband med Nato-ansökan och Muslim kan säkert uppfattas som en kontroversiell gäst av somliga. Detsamma gäller även för ryskan Oksana Chelysheva som varit ordförande i den rysk-tjetjenska vänskapsförening som avslöjade många av de ryska brotten mot mänskligheten i Tjetjenien.

– Det var den första organisationen som blev förbjuden enligt de nya extremistlagarna i Ryssland 2008. Hon har varit utomlands sedan dess och inte fått återvända hem, men har fortsatt med samma dokumentation av brott mot mänskligheten. Eftersom hon gör något så ovanligt som att försvara mänskliga rättigheter utan dubbla måttstockar har hon blivit anklagad för att vara ryssvänlig, berättar Tord Björk.

Lätt att prata, svårt att göra

Inför den första upplagan av fredsmässan har arrangörerna försökt att nå ut brett.

– Samtidigt är det genuint svåra saker, det är inte lätt att ordna goda kontakter med Rojava, och inte lätt att få människor som i praktiken jobbar i sina byar att komma hit. Vad som är lätt är att få folk som kommenterar, men inte att få folk som gör. Det är den radikala skillnaden här, det är en väldig elitism som har hänt, där man bara frågar etablerade experter som kommenterar utvecklingen, men inte de som organiserar. Vi har märkt det här väldigt mycket, och det gäller även den statsbidragsstödda pressen, det är en del av en professionalisering att man har släppt folkrörelserna.

– Dessutom, om man säger att alla frågor hänger ihop, då är det ett motstånd över hela linjen. Man säger att frågorna måste separeras, att det inte är begripligt för folk annars, men det är ju en lögn, slår Tord Björk fast.

Läs mer: 

”Fredsaktivister får alltid skit när det blir krig”

”Grön omställning för Ukraina närmare EU och främjar fred”