Energi · Kultur med Nike

Gatukonst – från skuggorna till finrummen

Gatukonsten som postmodern konstnärlig rörelse tog fart i USA och Europa mot slutet av 80-talet som en utvecklig av graffitimåleriet. Unga människor ville sätta sin prägel på stadsrummen genom att i skydd av nattens mörker sätta upp sin konst eller spreja den direkt på husfasader, väggar, broar, viadukter och andra offentliga platser.

I Paris verkade till exempel Space Invador, en ung man som skapade sina karaktäristiska kakelplattor och satte ut dem i staden överallt. Han blev en viktig aktör i en ny generation gatukonstnärer som uttryckte sig med klistermärken, schlabloner, affischer och skulpturer – alla medel möjliga för att göra sina avtryck. Med hjälp av internet kunde konsten spridas till en miljonpublik. Gatukonst skapad av passionerade egensinniga konstnärer såg ut att bli den största alternativkulturen sen punken.

Många arbetade intensivt och hela tiden, varje natt var ett äventyr och de klättrade på byggnader, broar och tak för att nå de bästa platserna och det var både farligt och naturligtvis olagligt. Det var en del av upplevelsen, spänningen att utsätta sig för fara i en underjordisk nattlig värld. Även det faktum att konsten var förgänglig lockade, konst brukar skapas för att vara i hundratals år, men gatukonst har kort livstid, ibland bara några timmar.

Gatukonstnären och aktivisten Shepard Fairey från LA var i början av 2000-talet världens mest produktiva gatukonstnär och satte den populära upprepningskonsten i system, kanske framför allt då han skapade Obey, ett gatukonstprojekt som han själv kallade ”ett experiment i fenomenologi”.

Ett klistermärke som föreställde brottaren André the Giant’s ansikte med texten ”Obey” spreds på städernas väggar i massor. Shepard säger själv att märket i sig inte hade någon mening, men han ville inspirera till nyfikenhet och få folk att ifrågasätta sin relation till sin omgivning. Många fann märket humoristiskt medan andra såg det som en akt av vandalism från en ond, underjordisk kult. Bilden fick en enorm genomslagskraft och blev ett stort fenomen.

Shepard fick också stor uppmärksamhet när han skapade Barack Obamas kända Hope-affisch, bilden har blivit ikonisk och har kommit att representera Obama i många sammanhang.

 

Banksys sociala engagemang lyser starkt ur hans bilder. Foto: The Canadian Press, Nathan Denette/TT

Men störst av dem alla är kanske den hemlighetsfulle mytomspunne provokatören Banksy, som lyckats hålla sin identitet okänd och vars eskapader som gatukonstnär och politisk aktivist väcker uppmärksamhet långt utanför gatukonstkretsar.

Banksy började på landsorten men snart syntes hans bilder över hela Storbritannien och numera även i städer över hela världen. Med sprängkraften och pricksäkerheten i sina bilder berör han människor på djupet.

Den politiska viljan och det sociala engagemanget lyser starkt ur alla hans bilder. Han kommenterar värdsliga händelser och sociala normer med en sällsynt fingertoppskänsla vilket gör att han arbetar i en klass för sig. Poliserna som kysser varann, Kristus med shoppingbagarna, Thatcher med hakkorsbindel, bombmannen som kastar blommor, barnen, råttorna, kärleken – alla hans bilder har fört in vandalismen på ett helt nytt spår. Hans visuella kritik mot krig, övervakningssamhället, konsumtion, vapenupprustning, robotisering med mycket mera är starka påminnelser om mänsklighetens tillkortakommanden och hänsynslösa framfart över planeten.

2006 hade Banksy en uppmärksammad utställning i Los Angeles vid namn Barely Legal. Här hade Banksy tagit in en 37 år gammal indisk levande elefant som han målat i samma mönster som tapeterna i rummet, showen med elefanten var menat för att uppmärksamma viktiga frågor om fattigdom, att djuret skulle referera till metaforen ”elefanten i rummet”, och kombinationen av det okonventionella, kändisarna som flockades och en målad elefant gjorde utställningen till en stor succé, även om han fick ta emot rasande kritik från djurrättsaktivister som protesterade emot att han använde ett levande försvarslöst djur.

Utställningen drog lika mycket folk på tre dagar som en utställning på Modern Museum of Art kunde göra.
Konstvärlden förundrades. Gatukonsten hade kommit i strålkastarljuset och konstetablissemanget visade stort intresse. Priserna på gatukonst sköt i höjden, samlare flockades kring auktionerna och plötsligt var ingen modern konstsamling komplett utan en Banksy.
Banksys verk finns överallt men av konstnären finns fortfarande inte ett spår …

En hel bit av en tegelvägg med en Banksy – inramad i aluminium – på en auktion 2013 i Los Angeles. Den beräknades inbringa cirka 300  000 dollar. Foto: Reed Saxon/AP/TT

Nike tipsar: Kvinnliga gatukonstnärer

Streetscenen är hårt mansdominerad, men här är några spännande kvinnliga gatukonstnärer:

Bambi – ny stor stjärna inom gatukonst i London och som också har dold identitet. Bambis originalverk säljs i dag för 100 000-tals kronor och hon är känd bland annat för ett porträtt av väninnan Amy Winehouse som hon målade på en dörr i Camden Town. Porträttet är i dag ett turistmål för streetart-
intresserade.

Carolina Falkholt – graffiti- och muralkonstnär från Göteborg vars konst protesterar mot patriarkatet, hennes ”grafitta” har provocerat och väckt stort uppseende flera gånger när hon målat upp stora vackra färgsprakande bilder som föreställer kvinnliga könsorgan.

Carolina Falkholt inför sin utställning ”Materialutmattning” på Göteborgs konstmuseum. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Agata Oleksiak – polsk konstnärinna bosatt i USA, arbetar med invirkad konst. Hon virkar in byggnader, bilar, cyklar, människor, tåg med mera och gör dem till skulpturer. Hennes kändaste verk är en hel lägenhet täckt av virkningar i regnbågens alla färger.

YZ – är en fransk gatuartist som startat ett eget konstprojekt för att hylla de västafrikanska krigarkvinnor som kallas amazoner. Enorma kvinnoporträtt i Senegal påminner om kvinnornas bortglömda historia och kamp för jämlikhet.

Kul instagramkonto för streeartfans: #streetartglobe