I den förväntade nomineringen av gas- och oljechefen Rex Tillerson som USAs näste utrikesminister bidrar Donald Trump ytterligare till att sudda ut gränsen mellan de politiska korridorerna och Wall Streets finanskvarter. Kritiker anklagar Tillerson för att i egenskap av Exxon-chef ha knutit alltför nära band till Rysslands president Vladimir Putin.
Rex Tillerson kommer att utses till USAs näste utrikesminister, om Donald Trump får välja. Den omstridde gas- och oljeaffärsmannen var måhända inte den blivande presidentens förstaval – New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani, affärsmannen Mitt Romney och Bush-regeringens FN-ambassadör John Bolton har även nämnts – men enligt uppgifter från NBC under helgen har Exxon-koncernens chef seglat upp som favorit till den åtråvärda posten.
Enligt nyhetsbyrån Reuters satt Trump och Tillerson ner för samtal vid två tillfällen förra veckan. I en intervju med den konservativa tv-kanalen Fox News lovordade Trump Tillerson som en mångsidig man med stora kvaliteter.
Klart är att USA i Rex Tillerson skulle få en utrikesminister som till följd av sin långa karriär inom energiindustrin är van att röra sig inom såväl politikens som marknadens inre rum. Han inledde sin karriär hos energijätten Exxon som ingenjör i mitten av 1970-talet och nådde 2006 posten som styrelseordförande och chef efter att ha vakat över bolagets intressen i bland annat Jemen och Ryssland.
Rex Tillerson har genom Exxons gas- och oljeintressen i Kaspiska havet säkrat goda kontakter med Ryssland. 2012 togs han emot av den ryske presidenten Vladimir Putin i Kreml och tog året därpå emot det ryska Vänskapspriset. Efter Rysslands annektering av Krimhalvön genom åren har röster höjts för sanktioner mot det ryska ledarskiktet. Den politiken ger emellertid Tillerson inte mycket för. Hans goda kontakter med ryska politiker och näringsidkare oroar, rapporterar Julian Borger i brittiska The Guardian:
”Rex Tillersons tillträde som utrikesminister skulle bekräfta Putins inflytande över amerikansk politik.”
Tillersons namn dimper även ner i debatten om Trumps regeringsbildning samtidigt som avgående presidenten Barack Obama har beordrat en utredning av eventuell rysk hackerinblandning under höstens valrörelse. En rad läckor från Wikileaks fick Demokraternas kandidat Hillary Clintons opinionssiffror att dala samtidigt som eftervalsanalyser lägger stor vikt på planterade ”fejknyheters” spridning i framför allt sociala medier.
”Enligt en genomgång som nyhetssajten Buzzfeed har gjort är en del av de fejkade nyheterna Trumpfientliga, men lejonparten utgörs av anti-Clinton-historier. Spridningen av ’nyheterna’ sker i första hand genom sociala medier, och under de sista tre månaderna före valet i USA fick de 20 största fejknyheterna 8,7 miljoner delningar, kommentarer och reaktioner, i jämförelse med de 7,4 miljoner som agerade på de 19 största nyheterna från etablerade medier. Till konspirationsteorierna hör att Clinton ska ha sålt vapen till IS och att påven stödde Donald Trump”, rapporterade DNs USA-korrespondent Sann Torén Björling (9/12).
Inte heller Rex Tillerson är fri från kontroverser. Han har bland annat kallat energisektorn för ”tillväxtens livsnerv”, samt varit en högljudd kritiker av bindande utsläppsregleringar. Liksom Exxon är Tillerson trots bolagets uttalade oro för dokumenterade klimatförändringar en varm anhängare av borrmetoden hydraulisk spräckning (även kallad ”fracking”). Därför var det många amerikanska medier, däribland The Nation, som fann det på gränsen till lustigt när Rex Tillerson själv 2014 stämde det bolag som byggde ett vattentorn nära Exxon-chefens hem i delstaten Texas. Anledningen var farhågor om att tornet skulle komma att användas till fracking efter fossila bränslen i regionen.
I MSNBC-programmet ”All In With Chris Hayes” (14/2-14) summerade The Nations redaktör Chris Hayes det dubbla budskapet från Exxon-chefen i frågan om frackingmetodens hållbarhet:
– Rex Tillerson leder frackingrevolutionen, så länge den inte äger rum på hans egen bakgård.
Utnämningen av Tillerson till USAs utrikesminister löper helt i linje med Donald Trumps arbete med regeringsbildningen av USAs nästa regering – och tvärtemot den anti-Wall Street-ton som hördes från den valde presidenten under valrörelsen. Nu tar namn efter namn, lejonparten vita män, klivet från inflytelserika poster på Wall Street till den amerikanska regeringen. USAs näste finansminister heter exempelvis Steven Mnuchin och tjänade ansenliga miljoner på att köpa loss banker för småsummor, banker som i finanskrisens spår hade tagits över av staten.
Att Trump i slutändan lutar åt att utnämna Rex Tillerson till utrikesminister är enligt New York Times-kolumnisten Frank Bruni det senaste i raden av exempel på ”Trumps vördnad för erfarenhet inom privatsektorn hellre än inom den offentliga sektorn” – och en förändrad politisk nomineringskultur.
”Innan Trump var diskretion det bästa sättet att säkra ett toppjobb för en ny president. Men diskretion gör inget för att blidka [Trumps] ego. Han vill att hela världen ska se hur många viktiga människor smörar för att få arbeta för honom”, skriver Frank Bruni.
Och huruvida Rex Tillerson är villig och redo att tjäna offentlighetens intressen, om så krävs på på företagsvärldens bekostnad, är en fråga som många ställer sig. Däribland Robert Menendez, senator från New Jersey och ledamot i senatens kommitté för omvärldsrelationer.
– Uppgifterna om att Rex Tillerson kan komma att nomineras till vårt lands toppdiplomat är illavarslande och absurda. Med Rex Tillerson som utrikesminister skulle Trumps administration bli en garant för att Rysslands intressen styr vår utrikespolitik, säger Robert Menendez till nyhetsbyrån Reuters.
Rex Tillerson kan tillträda som USAs utrikesminister först efter att ha godkänts av kongressen.
