Glöd · Ledare

Den havererade miljöpolitiken

”Delvis är det kopplat till något positivt, att Sveriges ekonomi går bra och konsumtionen rullar på. Men då är det så att vår konsumtion har ett stort ekologiskt fotavtryck.”

Orden är miljöminister Karolina Skogs förklaring till att vår livsstil i Sverige nu kräver ett halvt jordklot mer än när regeringen tillträdde. Om alla jordens invånare konsumerade som vi gör nu skulle det krävas 4,2 jordklot, mot 3,7 för två år sedan. Det är en skrämmande snabb ökning i en tid då vi vet att vi behöver minska vårt ekologiska fotavtryck. Och det stannar inte där – utsläppen av växthusgaser i Sverige har minskat sedan 2008, men under denna regering har de vänt upp igen.

Regeringen har satt upp många fina framtidsmål: minskade utsläpp från transportsektorn med 70 procent till 2030, 100 procent förnybar energi till 2040 och CO2-neutralt till 2045. Mål som de inte själva ska uppnå utan som ska fullbordas av kommande regeringar. Sådana mål är lätta att sätta, men om regeringen menar allvar behöver färden börja nu. Då kan inte utsläppen av växthusgaser få öka igen. Då kan vi inte i allt snabbare takt ta alltmer av jorden resurser. 4,2 jordklot gör att vi hamnar på tionde plats när det gäller överförbrukning av jordens resurser, räknat per person. Endast nio länder i världen är värre än ”föregångslandet” Sverige.

Samtidigt berättar regeringen om miljösatsning efter miljösatsning. Höjd bensinskatt (de 48 örena åts helt upp av sänkta oljepriser), höjd miljö- och klimatbudget (merparten efter denna mandatperiod och merparten av det som kommer nu på nya bilar), 400 laddstolpar, stöd till solelen, pengar till kollektivtrafik, gång- och cykelbanor och, som havregrädde på moset, 100 nya naturreservat.

Det är inga dåliga saker i sig, men de har möjliggjorts genom den där ekonomiska tillväxten som Skog sa var anledningen till att utsläppen ökat igen. Och här hamnar regeringen i ett politiskt moment 22. För att kunna göra de där miljösatsningarna, utan att dra in på något, behövs en större ekonomi. Med en tillväxtekonomi kan regeringen både göra gröna satsningar som MP kan visa upp och gråa satsningar som S kan visa upp.

Inget behöver offras, inget behöver tas bort. Sossarna kan köra valaffischer om att de bygger ”Förbifart Stockholm” för 30–60 miljarder, en ny flygplats i Sälen för 0,7 miljarder och så vidare. Medan MP kan göra powerpoints som visar hur de 1,8 miljarder som miljöbudgeten förstärkts med använts. Många bilder på Teslor, laddstolpar och cykelbanor blir det.

Ska vi nå ett hållbart samhälle handlar det i första hand om att prioritera bort. En pryl som ger utsläpp 10 som ersätter en pryl med utsläpp 20 har bidragit till en 50-procentig minskning av utsläppen. Men om samma pryl kommer till men prylen som släpper ut 20 finns kvar har utsläppen istället ökat med 50 procent. Och regeringen prioriterar inte utan kör på ”allt”.

Det ska byggas snabbtågsbanor med motiveringen att de behövs för att konkurrera med flyget, samtidigt som vi på regeringens hemsida kan läsa att ”regeringen vill se en utveckling av flyget, inte minst mot fler internationella destinationer till och från Sverige. Det skulle ge globala företag en bättre tillgänglighet till Sverige och skapa förutsättningar för ökad export”. Snabbtåg till de eko-chica miljö-
partisterna och ökad export med flyg till de gråa sossarna.

Problemet är att inte en tågsatsning i världen kan minska utsläppen om tågen inte ersätter flyg eller bil. Det viktiga är inte hur många nya tåg som kommer till och hur snabba de är, det viktiga är att flyget och biltrafiken minskar kraftigt. En satsning på både tåg och flyg ger ingen miljövinst alls, tvärtom. Vi kan göra hur många satsningar som helst på laddstolpar och cykelbanor. Det hjälper inte ett dugg om vi samtidigt ger bilismen allt större utrymme, satsar på sexfiliga motorvägar som ”Förbifart Stockholm”. Det spelar ingen roll hur många vindkraftverk och solpaneler som subventioneras så länge vi låter kolbrytningen fortsätta, oavsett om det är i egen regi eller om vi överlåter det på ett av Europas värstingföretag.

Häromdagen kom rapporter om att det är 20 grader varmare än normalt på Arktis. Det innebär att isarna smälter rekordfort och det spekuleras i om vi passerat den gräns då det inte finns någon återvändo. Det är, milt uttryckt, riktigt, riktigt skrämmande. Att i det läget diskutera laddstolpar och snabbtåg men i övrigt fortsätta som tidigare, med en tillväxtekonomi som ger allt högre utsläpp och bygger på allt större konsumtion av jordens begränsade resurser, är att inte ta de allt tydligare och värre miljölarmen på allvar. Det är dags för regeringen att byta den gröna målarfärgen mot en verklig omställning.

Rysslands drar ner sin militärbudget med 27 procent.

Centerpartiet missar chansen att bli riksdagens gröna röst när de säger nej till flygskatt.