Energi · I blickfånget

”Se varandra och ta hand om varandra”

I blickfånget: Viktor Mattsson och Höstorkestern.

Viktor Mattsson sjunger med musikkollektivet Höstorkestern om livet i den landshalva i medieskugga som försörjer södra Sverige med naturresurser. Genom svängig progg som bjuder lyssnaren till dans målar kollektivet en mångfasetterad bild av Norrland,
samtiden och livet.

När Viktor Mattsson och jag hörs vid har musikkollektivet Höstorkestern precis haft bandmöte för att planera den kommande turnén och utgivningen av den nya skivan, Norrlands Medborgargarde. Det är en skiva som reflekterar över vår samtid och ger uttryck för en energisk frustration över hur politik förs i dag.

– Allt grundade sig i låten Norrlands Medborgargarde, som är den första riktigt politiska låt jag skrivit. Skivan handlar om Norrland, om att vara ung vuxen – att bli förälder och allt man står inför – och att leva. Vad är det att leva? Är det att jobba och unna sig fritid? Eller är det kanske att ha tid att reflektera över sin tillvaro, sin samtid, och möta andra människor?

Drömmar och känslor

Skivan handlar också om Höstorkesterns arbete som musiker, om hur långt det arbetet kan tas innan det blir för jobbigt. Det är tufft när kulturskolor och kulturhus får mindre resurser; när scener i glesbygden läggs ner – som Krokodil i Piteå där Höstorkestern har spelat mycket.

– Det satsas inte på kultur, om det inte är på skrytbyggen i form av stora kulturhus.

Musikkollektivet har hittat ett sätt att skapa musik från, och om, glesbygden.

– Med den här skivan vill vi förmedla historier som annars kanske inte berättas. Jag tror många bär på den här ilskan, frustrationen – och glädjen – som man inte kan eller vill formulera för att det helt enkelt inte varit prio att göra det.

Många bär på en känsla av att det inte spelar någon roll om en kämpar eller engagerar sig. Affärer läggs ner, posten flyttar, sjukhuset stänger. Men nån gång måste det vara nog, då måste känslorna ut, menar Viktor.

Kolonialpolitik

Han pratar vidare om vattenkraft, skogsindustri, malmbrytning, och vindkraftsparker; om alla naturresurser som tas ut ur regionen och hur lite som kommer tillbaka.

– Det skulle bli en jävla skillnad om vi kapade elledningen söder om Dalälven, till exempel.

Jokkmokk, säger han, är ett tydligt exempel på utnyttjandet av Norrlands naturresurser. Där har vattenkraften torrlagt hela älvfåror, men nu varslar Vattenfall runt 40 personer på orten för att flytta verksamheten till ett låglöneland.

– De säger att hela Sverige ska leva och mitt i detta åker statsministern upp till Norrland, men inte till Jokkmokk. Han åker till Kalix och äter surströmming i stället. Det tycker jag säger en del om riksdagspolitikernas prioriteringar.

Ett annat exempel som tas upp i låten Norrlands medborgargarde är Pajala, där Northland resources etablerade en gruva 2012 för att sedan gå i konkurs 2014. Kvar blev ett hål i berget och människor som förlorat både jobb och besparingar de investerat i det ”lovande” gruvbolaget.

– Löfven kom upp, körde spaden i marken och sa att det luktade pengar. Men sen har kommunen, som redan är fattig, fått ta hela smällen själv.

Ett ord för detta är kolonialpolitik, vilket Viktor konstaterar att statsmannen Axel Oxenstierna insåg redan på 1600-talet när han sa: ”I Norrland hafva vi ett Indien!”

– Det är så man ser Norrland, som en arbetsplats och en råvarupark. Detta vill vi belysa med vår musik.

Musikens perspektiv

– Det är vår förbannade skyldighet att använda den plattform vi har för att berätta om detta, jag tror nämligen inte det är så många söderöver som förstår vad som faktiskt pågår, säger Viktor.

Han tror att vissa, inte minst politiker, kan tycka att kulturskapare kommer med enkla svar på väldigt stora, svåra frågor.

– Men det är också för att en del frågor har väldigt enkla svar. Det handlar snarare om obekväma sanningar för de som vill styra oss.

Ett enkelt svar som behandlas i Höstorkesterns musik är hur den ökande rasismen i Sverige kan motverkas: genom att vi belyser klassklyftorna och hur politiker och näringsliv successivt monterar ner landsbygden.

– Det är inte nyanlända flyktingar som stängt skolor, försämrat kollektivtrafiken eller dödat centrumhandel med stora affärsområden utanför städer och byar. Men frustrationen människor känner över att deras tillvaro marginaliseras vänder rasister som Sverigedemokraterna mot oskyldiga, redan utsatta grupper. Vi måste krossa den rasismen – med information.

Viktor menar att det är lättare att skylla på en invandrare än att begripa ett långsiktigt resultat av nyliberalismen.

– Facket har försvagats. Jag tror människor i dag har glömt bort vilken kraft en enad rörelse har. Det är egentligen ganska enkelt. Skulle alla gruvarbetare strejka tills det blir en rättvisare fördelning av vinsten deras arbete genererar så skulle saker hända.

Just därför heter låten Norrlands Medborgargarde – för att det är det som behövs. En gemensam kraft mot kolonialismen och rasismen.

– Vi måste samla vår enorma kraft. Vi kan inte tänka ”Jag bor i Överkalix och det som händer i Pajala rör inte mig”. Det funkar inte så, lika lite som vi kan säga att ”det som händer i Syrien rör inte mig”. Vi drabbas alla i det långa loppet.

Solidaritet

En viktig fråga där det behövs enhet är intrång på renbetesmark, som Viktor påpekar inte bara angår samiska renägare utan hänger ihop med resten av kolonialpolitiken. Också detta sjunger han om i Norrlands medborgargarde – om Gállok utanför Jokkmokk där Beowulf Mining inledde gruvprospektering 2013.

– Man måste förstå varandras problematik och vara solidariska. En del tycker att det genererar jobb, men i slutändan är det riskkapitalister som gör kortsiktiga klipp, placerar vinsterna i skatteparadis och lämnar Skandinaviens sista vildmark i spillror. Samerna var här först och de behandlas som skit. Och bemöts som skit av människor i sin hembygd som är lurade av storföretagen och hålögda lokalpolitiker.

Att mötas

Därför måste vi öva på att se varandra. Viktor pratar om upplevelser från att ha jobbat med barn och med gamla.

– Alla är vi människor och ett barn ser världen på ett enkelt och oförstört sätt.

Han ser likheter hos en 100-årig man han jobbat hos.

– Han säger samma saker som barnen: man ska vara snäll och man ska ta hand om varandra. Och man ska försvara dem som inte kan försvara sig själv.

Det handlar också låten Långt bort, alldeles intill om; som Viktor menar är en nyckellåt på skivan.

– Alla bär väldigt mycket inom sig. Om alla höjer blicken litegrann så tror jag vi kan mötas på väldigt spännande och lika villkor. Både om man har en politisk tanke och om man bara vill mötas och lära sig av varandra.

Viktor Mattsson vill uppmärksamma utnyttjandet av Norrlands naturresurser och konsekvenserna det får. Foto: Privat

Om Viktor Mattsson

Ny skiva

Höstorkestern