Sprickan i Miljöpartiets riksdagsgrupp består. Fyra av ledamöterna aviserar att de återigen kommer rösta på tvärs med den övriga gruppen. Närmast gäller det handelsavtalet Ceta. Frågan om nya regler för vapenexporten splittrar också gruppen.
Förra veckan undertecknades Ceta-avtalet, som ska öka handeln mellan EU och Kanada. Men för att avtalet ska gälla måste det passera EUs alla nationella parlament. Bland de svenska riksdagspartierna är det bara Vänsterpartiet som säger nej. Men MP-ledamöterna Carl Schlyter, Valter Mutt, Jabar Amin och Annika Lillemets menar att Ceta strider mot demokratiska principer och tänker rösta nej.
– Storföretag får en gräddfil före miljö, hälsa och alla andra intressen, säger Annika Lillemets.
Efter att Valloniens regionala parlament ställt villkor för att godkänna avtalet har vissa ändringar gjorts. Bland annat ska större transparens råda vid tvister. Men fortfarande riskerar stater att bli stämda av företag.
– Grundproblemet finns kvar. Demokrati ses som ett handelshinder, säger Annika Lillemets.
Den beskrivningen avfärdar gruppledaren Jonas Eriksson.
– Det finns ingenting som hämmar medlemsstaternas rätt att lagstifta, säger han.
Också när det gäller de nya regler för vapenexport som riksdagen ska behandla i vår kan det bli strid i MPs riksdagsgrupp. Annika Lillemets och de tre andra kritiska ledamöterna kräver tydliga skärpningar för att säga ja.
– Vi kan inte fortsätta sälja vapen till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter. Det går inte hop med målen för svensk utrikespolitik, säger Annika Lillemets.
De fyra MP-ledamöterna har inte deltagit i riksdagsgruppens arbete sedan de röstade nej till värdlandsavtalet i våras och Carl Schlyter och Valter Mutt petades från sina interna uppdrag. Jonas Eriksson ser allvarligt på att de fyra nu på nytt ser ut att rösta mot gruppens linje.
– För att en regering ska kunna hålla är det viktigt att stå upp för kompromisser. Om de verkligen månar om grön politik borde de delta i arbetet och inte ställa sig vid sidan av, säger han.
Annika Lillemets menar att det snarare borde ses som en tillgång att några ledamöter påminner om vad som i grunden är MPs linje.
