Prospekterings- och gruvbolaget Wiking mineral, som för en vecka sedan bytte namn till Svenska bergsbruk AB, har blivit beordrade att städa upp efter sig i Storvik. Syre har besökt platsen och kan rapportera om miljöskador efter bolagets framfart. Men det läckande borrhålet skyller de på Boliden – som är oskyldiga men ändå städar upp.
För nästan tio år sedan anlitade prospekteringsbolaget Wiking mineral, en entreprenör för att genomföra provborrningar i området efter nedlagda Västerbergs koppargruva i Storvik. Då hittades zink och koppar och upptäckten basunerades ut till medierna. Nu berättar bolagets vd och tidigare chefsgeolog, Torgrim Svensson, att platsen inte längre är aktuell för gruvbrytning:
– Det är mitt förslag till styrelsen, jag vet ju inte om det går igenom, men det finns ju malm i Bunsås så sen kommer väl andra företag att begära undersökningstillstånd där, skulle jag tro.
Men det är inte bara malm som finns kvar. Där finns också långa stålrör som sticker upp ur marken upp till fyra decimeter, gamla dumpade borrkärnor och ett borrhål som enligt en mätning läcker cirka tjugofem liter vatten per minut, vilket motsvarar 36 kubikmeter per dygn.
Enligt gruvnäringens egna etiska regler ska borrplatserna återställas i bästa möjliga skick, och det har bolaget lovat att göra efter ett föreläggande från gruvmyndigheten Bergsstaten. Men det läckande borrhålet vill de inte kännas vid. På platsen har det bildats en vattensamling och ett flertal granar har dött och knäckts.
– Tyvärr så är det inte vi som har borrat det, för vi har koordinater på alla hål och jag har gått och fotat allt, hävdar Torgrim Svensson.
Enligt honom är det ett gammalt hål från den tiden Boliden borrade i området, för 70 år sen. Men av Wiking minerals dokumentation framgår att Torgrim Svensson inte hittade fem av de rör som avslöjar var hålen borrats. Han erkänner för Syre att det finns ett hål som bolaget inte lyckats hitta.
Röret som tillhör det läckande borrhålet är identiskt med de andra rör som Wiking mineral låtit trycka ner i marken. En av markägarna, som vill vara anonym, är helt säker på sin sak:
– Jag vet att det där borrhålet är från Wiking minerals borrningar. Jag är 100-procentigt säker.
Bolagets vd framhärdar att borrhålet inte är deras och skriver i ett mejl: ”Jag föreslår att du går på Boliden. Får vi betalt av Boliden kan vi plugga deras borrhål.”
Enligt borrkartan har Wiking mineral borrat ett hål precis där det läckande hålet finns. Boliden meddelar att enligt deras arkiv har de aldrig borrat något hål i just det området. Samtidigt får Syre ett oväntat besked:
– Vi skickar ut våra tekniker för att titta på det och plugga igen hålet, säger Christine Nilsson, kommunikationschef för Boliden gruvor.
Va?
– Ja, när vi är ute i skogarna och stöter på gamla borrhål tar vi hand om dem, kapar och pluggar dem enligt gällande regler om det behövs. Vi skickar dit några tekniker, svårare är det inte, säger hon.
Förutom kvarliggande borrkärnor, läckande borrhål och förrädiska rörstumpar i terrängen, kan den inhyrda entreprenören ha förorenat grundvattnet. Enligt markägaren har förorenat vatten från gruvhålen efter Västerbergs koppargruva pumpats upp och använts som processvatten vid borrningen:
– Jag visade dem till och med en användbar vattenkälla, men de tog ändå vatten från de gamla gruvhålen. Nu vågar vi inte längre dricka vattnet från vår egen brunn, vilket naturligtvis skapat problem för oss. Ett tjugotal vattentäkter kan vara drabbade, säger han.
Brott mot miljöbalken ligger dock inte på Bergsstatens bord, utan det behandlas av länsstyrelsen i Gävleborg. Från dem har markägaren ingenting hört.
Vad krävs då för agerande från ett bolags sida för att förbjudas att bedriva prospekteringsverksamhet?
– Har man misskött sig tidigare kan vi frånta tillstånden. Det finns ingen exakt skala hur mycket man ska missköta sig, det har bara hänt nån gång. Vi har haft ett riktigt grovt fall när markägaren inte fick någon ersättning så de fick inga nya undersökningstillstånd, berättar bergmästaren Åsa Persson.
Bara några veckor efter Bergsstatens föreläggande om att städa upp i skogen skickade Wiking mineral in en ansökan till Bolagsverket om att byta namn till Svenska Bergsbruk AB. Namnändringen blev godkänd förra veckan. Enligt Torgrim Svensson ska namnbytet återspegla bolagets nya verksamhetsinriktning:
– Vi ändrar inriktning från prospektering till att få igång gruvdrift.
De områden som är aktuella för gruvbrytning är Gladhammar utanför Västervik och Vindfall mellan Sandviken och Gävle. Alla andra projekt ska avvecklas, enligt vd:ns förslag till styrelsen.
Dessutom kanske det återigen är dags för ett byte av verkställande direktör. Under de senaste fem åren har bolaget haft sex verkställande direktörer. Och nu tycks ännu en till vara på väg:
– Jag är vd. Än så länge, säger Torgrim Svensson.
Har du planer på att avgå?
– Ja jag är ju 70 år, jag kan ju inte hålla på och jobba hur länge som helst.
Bolaget har tidigare varit omskrivet på grund av aktieägares och företagsrepresentanters kopplingar till den politiska extremhögern. En av dem är Daniel Friberg som både varit styrelseordförande och Torgrim Svenssons företrädare på vd-posten. Så sent som i våras avgick Daniel Friberg.
Strax dessförinnan målade han upp Wiking mineral och dess representanter som föredömliga ur miljösynvinkel:
– Vi ser oss som ett extremt miljövänligt företag. Det här handlar om svensk natur, som jag är väldigt förtjust i. Det är vi alla inom bolaget och helt i linje med en konservativ världsåskådning, att man vill värna den svenska naturen.
Markägaren håller dock inte med om att bolaget varit eller är ett extremt miljövänligt bolag:
– Nej, definitivt inte. Men att Wiking mineral och fler bolag kan grisa ner beror ju på att lagstiftningen är som den är och att uppföljningen är dålig. Vi markägare ska inte behöva springa omkring och agera poliser och göra myndigheternas jobb.
Fotnot: Syre har försökt nå ansvarig chef på länsstyrelsen i Gävleborg men inte lyckats innan pressläggning.
Mer om Wiking minerals finns på Högerextrem mineraljakt.
