En fråga som har sysselsatt mig mycket under många år är hur och när man verkligen påverkar andra människor. Vad är det som gör att folk ändrar uppfattning? När har jag själv ändrat på mig och varför?
För min egen del har det visat sig handla om böcker som jag har läst, filmer jag har sett, radioprogram jag har hört, och viktigast: människor jag har lärt känna. Böcker, filmer och radioprogram har i vissa fall kunnat rubba mina välförsvarade intellektuella värn. Inte så att de nya idéerna har ”invaderat” och tagit över mig, utan snarare genom att de fått mig att ställa nya frågor. Men störst roll har ändå mina vänner spelat. Ja, deras betydelse har i jämförelse med de andra exemplen varit så avgörande att de så att säga stått utom tävlan. Inte så konstigt egentligen, människor som står nära varandra påverkar också varandra. När man tänker på det är det hur självklart som helst.
Jag bär många individers arv inom mig.
En av mina grannar i den lilla byn där jag bor är Sverigedemokrat. Hen har sagt det själv. Hen är paradoxalt nog en jättesnäll, ja godhjärtad människa. Problemet, som jag uppfattar det, är att det i vår lilla by – eller ens i vår kyrksocken, som till ytan är större än Stockholm – inte finns en enda flykting. All min grannes nutidsorientering kommer från löpsedlar och likasinnade – hens vänner. Min granne och jag umgås inte.
I de små städer som ligger strödda inom en fyramilsradie kring min by finns nu gott om flyktingar. Hundratals. Många av dem skriker efter att få integreras, och jag skulle både behöva och vilja integreras med dem. Vi umgås inte heller.
Den, som jag ser det, kanske viktigaste faktorn när det gäller att förstå vår tid och dess problem är de band vi människor är kapabla att knyta till varandra. Böcker i all ära – jag fuskar själv inom det fältet – men det som verkligen spelar störst roll nere på golvet är dessa band – vänskapens.
Jag håller just nu på att starta ett koorporativt företag med några polare. Det är mitt löfte till dig läsare att jag ska jobba för att vi när denna verksamhet väl är på fötter anlitar både min SD-granne och åtminstone någon av alla dessa flyktingar – när vem det nu blir väl har fått asyl – till att arbeta med oss i företaget. Vidare lovar jag att börja röra mig mer över gränserna för min egen lilla sfär. Det kanske inte är en del av lösningen för dig, men för mig är det definitivt det.
