Ann-Helén Laestadius vann Augustpriset för ungdomsboken Tio över ett, om flytten av Kiruna. Nu vill hon fortsätta att uppmärksamma platserna och folken där hon själv har sina rötter.
– Jag är väldigt glad och hedrad över priset. Ett av mina mål med att skriva är att öka kunskapen om oss i norr och nu får Norrbotten, Kiruna, tornedalingar och samer uppmärksamhet, säger Ann-Helén Laestadius.
Under prisgalan började hon med att tacka för priset på samiska och dra ett skämt på meänkieli (tornedalsfinska).
– Jag sa ungefär ”det var det, det var inte så mycket med det där”. Det är lite typiskt tornedalskt – roligt och krasst. Det var få i publiken som förstod skämtet. En av dem var Susanna Alakoski som kom fram efteråt och var jätteglad.
Att använda minoritetsspråken i sitt tacktal ifall hon skulle vinna hade hon bestämt sig för redan när hon nominerades till priset för årets svenska barn- och ungdomsbok. Men hon har inte lärt sig att tala något av språken som barn, utan först i vuxen ålder har hon gått kurser i samiska.
– Därför var det ett otroligt stort steg för mig att våga, men när jag fick en sådan plattform och en sådan publik var det viktigt för mig och för barn och unga som är tornedalingar och samer att deras språk används.
Fokus i Ann-Helén Laestadius författarskap har legat på Sápmi (Sameland) och Norrbotten ända sedan debuten 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero. Den vann nämligen första pris i en tävling för att främja samisk litteratur på temat Att vara ung same i dag.
– Jag är same och jag vill berätta om hur det är, och så hoppas jag att kunskapen ska öka i Sverige. När jag är ute på skolor och pratar vet lärare och elever ofta väldigt lite om samer, Tornedalen och Norrbotten.
Ann-Helén Laestadius mamma är same och hennes pappa är tornedaling så hon har vuxit upp med två kulturer, precis som huvudpersonen i Sms från Soppero som bor i Solna. Där ses Agnes inte som en ”riktig” same, eftersom hon inte har renar eller talar samiska. Även bland den samiska släkten i Soppero är det svårt att bli accepterad.
– Det är roligt när jag är ute och pratar i skolor om Agnesböckerna för många ungdomar från andra kulturer känner igen sig. Var hör jag hemma, var har jag mina rötter? Agnes vill säga att hon är dubbel och har det bästa av två världar, men blir ifrågasatt.
Samtidigt betonar Ann-Helén Laestadius att det har hänt mycket sedan hennes egen uppväxt under 1970- och 1980-talet.
– Dagens unga samer är mycket tryggare i sin identitet. De bär kolt och vill lära sig samiska. Det är den första generationen som inte bär på bagaget av den gamla tidens skam som staten la på samerna. Vi samer syns allt mer och det är på tiden.
Totalt har det blivit fyra böcker i serien om Agnes. Tio över ett är första boken som Ann-Helén Laestadius skriver om tornedalingar.
– Min pappa pratar meänkieli och jag ville skriva en bok om tornedalingar också, det är en del av mig.
Men framför allt handlar boken om att Kiruna ska flyttas på grund av risken för gruvras. Högstadieeleven Maja är så rädd att hon ställer klockan på tio över ett varje natt inför gruvsprängningen tjugo över ett, så att hon är redo att rädda familjen om ett ras skulle ske.
– Det var helt självklart att skriva om flytten av Kiruna. Folk har pratat om den sedan pressmeddelandet från Kiruna kommun kom 2004, men i all yra från arkitekter och journalister utifrån glömde man att prata om hur Kirunaborna kände. Jag ville fånga det.
Ann-Helén Laestadius har tidigare skrivit en faktabok om flytten där hon intervjuat 15 familjer från området kring Bromsgatan, först ut att rivas under stadsomvandlingen, och där hon själv växte upp.
– Alla vet att det måste ske men jag såg hur ledsna de var. Om vuxna känner sig maktlösa är det ännu värre som tonåring utan något att säga till om. Jag ville berätta ungdomarnas historia, hur det känns när man tvingas till en förändring som man inte känner sig redo för.
För Ann-Helén Laestadius betyder Augustpriset och prispengarna framför allt möjlighet att ägna sig åt skrivandet på heltid ett tag. På gång har hon bland annat en roman för vuxna om brott, skuld och straff i samisk miljö, och en bok för äldre tonåringar om två samiska killar, varav en finns med i böckerna om Agnes.
Trots att Ann-Helén Laestadius bor i Solna är det i Norrbotten hennes böcker utspelar sig och där hon får inspiration till att skriva.
– Det spelar ingen roll att jag har flyttat. Jag har mina rötter i Soppero och kommer alltid att vara Kirunabo. Jag åker hem så ofta jag kan och skriver helst där. Jag är väldigt rotad i Solna nu, min son går i skolan här och spelar i AIK. Men kanske flyttar jag tillbaka när jag blir äldre.
