Museet ska bli mindre vitt

Många grupper är osynliggjorda i museernas samlingar, exempelvis personer som har adopterats, migrerat eller har en hbtq-identitet. Konstprojektet The white house vill bredda synen på vad som ingår i Västerbottens kulturarv och ge plats för fler berättelser.

De svenska museerna speglar inte dagens samhälle, konstaterade statliga Riksutställningar i en rapport år 2014.

– Varför är fortfarande representationen av vita människor med blå ögon så stark på museerna i dag? Mannen är lite större och jägare, kvinnan lite mindre och har en vårdande roll och det är alltid heteropar, säger Camilla Påhlsson, initiativtagare till och projektledare för The white house.

Hon berättar att forskning som gjorts på Sveriges kulturhistoriska bildarkiv av Fredrik Svanberg, forskningsledare vid Historiska museet, visar att icke-vita personer i snitt bara utgör maximalt någon procent av personerna på bilderna.

– Det är väldigt tydligt att museerna cementerar bilden av hur en svensk ska se ut. Vi formar vår gemensamma historia utifrån hur vi vill ha den och skapar sanningar och osanningar, ”så här har det alltid varit”. Hur svensk historia används handlar om vad vi är stolta över att visa upp, vad vi inte vill visa och i förlängningen om rasbiologi.

Huvudman för The white house är Konstfrämjandet i Västerbotten. Tillsammans med Västerbottens museum har de bjudit in fem konstnärer att jobba med teman kring kulturarv, representation och vithetsnormer. Mer specifikt har de fått i uppdrag att hitta de berättelser och perspektiv som i dag saknas i museets samlingar.

– Ett mål är att skapa nytt material som bättre stämmer med hur Västerbotten ser ut i dag, ett annat är att de som inte har en plats i kulturarvet ska bli sedda och se sig själva. Det handlar särskilt om att förstå och reflektera kring svenskhet och hur vi skapar gemenskap. Det är verkligen en utställning som tar sin utgångspunkt i den tid vi lever i här och nu, säger Camilla Påhlsson.

Idén till The white house kom efter SD:s valframgångar år 2014. Camilla Påhlsson upplevde att tonen i debatten hårdnade, när SVT kunde ställa en fråga som ”hur mycket invandring tål Sverige?” och riksdagens andre vice talman Björn Söder kunde säga att samer inte var svenskar.

Camilla Påhlsson har egna erfarenheter av att osynliggöras i historieskrivningen. Hon beskriver sig som lesbisk och andra generationens invandrare, med en mamma som kom till Sverige från Polen under 1960-talet.

– Varför finns inte jag och min mamma med i kulturarvet, varför ska inte vi visas upp? Det är givetvis en retorisk fråga men vi måste bli bättre på att representera olika människor.

Projektet består av fem delar: en utställning som har vernissage på Västerbottens museum den 6 mars, ett publikt och ett pedagogiskt program med bland annat en samtalsserie, en tidningsbilaga om svenskhet som skickades ut till 100 000 hushåll i länet den 1 mars samt en berättarföreställning som turnerade under vintern. Det blir dessutom visningar av utställningen på engelska, tigrinja och arabiska, de tre största språken i Umeå efter svenska.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV