Jag har skrivit och skrivit om denna text flera gånger. Att komma på det bästa sättet att formulera sig i denna fråga är inte lätt. Jag vill skriva om landsbygden. Hur storstädernas negligering av vår landsbygd effektivt göder rasismen, i synnerhet bland män. Samtidigt vill jag inte peka ut alla på landsbygden som extra rasistiska, för det vore att ljuga, men jag ser hur just boende på landsbygden frustreras av storstadscentreringen. Politiken som ständigt har Stockholm, Malmö och Göteborg i fokus. Alla vi andra då? Vi glöms bort. Vi är inte så viktiga för här finns ändå inte så mycket företag, kultur eller annat som genererar pengar och är spännande verkar resonemanget vara.
Landsbygden avfolkas, mer på vissa orter, mindre på andra, men trenden är ändå att allt fler flyttar ifrån de små orterna. De som kan ordna sig en bra utbildning flyttar till storstäderna, där chansen för jobb är större, kvar blir framförallt män med en låg eller obefintlig utbildning. De växlar mellan olika så kallade ”okvalificerade” arbeten och arbetslöshet eller sjukskrivningar. De blir kvar i de små orterna som ständigt blir allt mer som spökstäder när de få företag som kanske fanns flyttar till närmaste större stad eller kanske ännu hellre utomlands för att få billig arbetskraft. Vad har dessa män när samhället vänder dem ryggen? Inte mycket. På nätet går det att finna en gemenskap utanför orten en bor i. Där går det att dela sin frustration och sin känsla av att inte räknas. Där går det att peka ut invandrarna som de som får all uppmärksamhet och alla insatser som dessa män känner att de borde få istället.
Länge har internet setts som en del som inte räknas in i det ”riktiga livet”, men det är på internet de svikna männen hittat en plattform och en grogrund för sin frustration som mynnar ut i hat. Hat på de som kommer hit och ”tar deras jobb”, hat mot de som avviker från normen och anses ”bryta ner” samhället. Hat mot feministerna som pratar om mäns överordning, hur kan de vara överordnade när de sitter i en sunkig lägenhet i en bygd som inte kan erbjuda större nöjen än en liten ica-butik och en kiosk?
Politikerna pratar om att öppna sina hjärtan, att se de i nöd och att vi måste värna om varandra. Samtidigt talar de om arbetslösa som lata och ovilliga att anstränga sig för att få ett arbete. De pratar om att arbetslösa på landsbygden ju ”bara” kan flytta för att få ett arbete i storstan. Att det ytterligare avbefolkar landsbygden, bidrar till bostadsbristen i städerna och att det inte alls är speciellt lätt att få ett jobb när en saknar utbildning verkar politikerna inte tänka på. Så växer politikerföraktet, och missunnsamheten mot de som upplevs få och få utan motkrav. Varför ska invandrarna ha bidrag, bostäder och hjälp att få jobb utan att göra något tillbaka? Att verkligheten inte överensstämmer med hur de upplever det hela spelar ingen större roll, för de går på magkänslan och upplevelsen av att vara någon som inte räknas när politikerna snackar om sina åtgärdspaket för att främja fler in i arbete.
Vi har skapat en situation i samhället där jobb som inte kräver minst två-årig högskoleutbildning blir allt färre. Samtidigt som möjligheterna att hämta upp betyg från gymnasiet för att ta sig in på högskola över huvud taget har minskat. Det har aktivt förts en politik som skapar en arbetarklass av män utan framtidstro och vi har valt att skita i konsekvenserna av detta. Som en person som utsätts för rasism finner jag det skrämmande att se hur rasismen på landsbygden växer med stöd från de mörkare delarna av internet. Hur hatet och hoten på nätet bara ökar. Samtidigt känner jag att ja, är det så jäkla konstigt egentligen att det blir såhär? Jag tycker inte det. Det behövs byggas fler bostäder i städerna och integrationen förbättras, därom råder ingen tvekan, men minst lika mycket om inte mer behövs satsningar på att få en levande landsbygd, för den behövs för Sveriges framtid.
