Uppsala kommuns planer på att starta en ny bostadsförmedling kommer inte att lösa bostadskrisen utan tvinga bort fattiga människor från bostadsmarknaden, menar organisationen Allt åt alla i Uppsala.
Uppsala har en minst sagt kaotisk bostadsmarknad och en enorm bostadsbrist. Det finns i dag bara cirka 35 000 hyresrätter i kommunen, vilket är bland de lägsta andelarna i Sverige. Samtidigt står i dag över 100 000 personer inskrivna bara i det kommunala bostadsföretaget Uppsalahems bostadskö, där kötiden dessutom är minst 5–10 år.
Som en åtgärd mot bostadskaoset vill Uppsala kommun införa en bostadsförmedling, som är tänkt att samla flera hyresvärdar på ett och samma ställe. I beslutet om införandet av förmedlingen fastslås att ”Bostadsförmedlingen ska erbjuda service till medborgare och fastighetsägare samt stärka attraktiviteten för Uppsalas fastighetsmarknad”. Det som talas betydligt tystare om är att bostadsförmedlingen ska vara dubbelt avgiftsbelagd för den ena parten; de bostadssökande, men avgiftsfri för fastighetsägarna. För ”privilegiet” att få stå i Sveriges dyraste bostadskö ska de sökande tvingas betala minst 290 kronor per år, samt en förmedlingsavgift på 1 250 kronor.
I beslutsunderlaget står det att antalet bostadssökande i förmedlingen de första åren inte förväntas överstiga 50 000. Politikerna räknar alltså med att kunna halvera antalet bostadssökande och menar att detta beror på att många av de som i nuläget köar inte behöver en lägenhet inom ”närtid”. Även om detta stämmer kommer givetvis även de som inte behöver en lägenhet inom ”närtid” att, om de har råd, fortsätta köa. I en kommun med sådan enorm bostadsbrist att de genomsnittliga kötiderna är nästan 10 år vore det givetvis fullständigt vansinnigt att lämna kön bara för att man inte behöver flytta inom ”närtid”.
Vi tror dock tyvärr att det ligger något i politikernas prognoser om att kön kommer att bli kortare. Däremot tror vi att det kommer att bero på att fattiga människor tvingas bort från bostadsmarknaden när de måste prioritera bort dyrt köande, som i många fall ändå inte leder till en bostad. Det här får följden att dessa människor får nöja sig med osäker andrahandsuthyrning eller att exempelvis bo kvar i en mindre lägenhet än man egentligen skulle behöva. Antalet människor som faktiskt behöver en bostad minskar förstås inte av att kön blir kortare på pappret.
Lika allvarligt är dock politikernas försök att, trots avgifternas fråntagande av våra rättigheter, måla upp situationen som fördelaktig. Kommunikationen kring processen har bestått i att förklara för oss bostadssökande hur mycket bättre och lättare allt kommer att bli tack vare förmedlingen. Faktum är dock att de enda som drar verklig nytta av förmedlingen är stora fastighetsägare som Rikshem och Stena. Dessa, som på grund av bostadsbristen givetvis enkelt får alla sina lägenheter uthyrda, bedriver i dag egen marknadsföring och förmedling av lägenheter och lyckas samtidigt dela ut rekordstora vinster till sina ägare. Det är denna, kapitalstarka och redan vinstdrivande, part som bostadsförmedlingen erbjuder den verkliga förmånen i form av att kostnadsfritt bedriva nämnda del av deras verksamhet åt dem. Våra så kallade representanter i kommunfullmäktige har alltså gjort ett tydligt ställningstagande; de är villiga att offra oss invånare och våra rättigheter för att hålla sig på god fot med fastighetsägarna och de tycks villiga att ljuga för oss om sina motiv.
Som om detta inte redan vore nog, är det ärligt talat tragiskt att se hur ogenomtänkt hela förslaget är. Politikernas agenda bakom att omvandla våra rättigheter till förmåner för fastighetsägarna verkar ändå vara att i slutändan få något tillbaka; som tidigare nämnt är ju ett av syftena med bostadsförmedlingen att ”stärka attraktiviteten för Uppsalas fastighetsmarknad”. Men att försöka ytterligare stärka attraktiviteten på en fastighetsmarknad med en redan enorm efterfrågan kan kanske vara det mest meningslösa man kan ägna sig åt som politiker, och det visar återigen hur man fundamentalt missbedömer kommunens bostadssituation. Det är givetvis redan i dag enormt lukrativt att vara hyresvärd i Uppsala och det är bara naivt att tro att det är i förmedlingssvårigheter eller en oattraktiv marknad som bristen på hyresrätter grundar sig.
Vi i Allt åt alla Uppsala kan därför inte se beslutet om den nya bostadsförmedlingen som något annat än ett bevis på att våra så kallade representanter i kommunfullmäktige, mer än någonsin, är villiga att offra våra rättigheter till förmån för storföretagen. Vi kräver att bostadsförmedlingen skrotas eller istället finansieras av fastighetsägarna själva. Rätten till bostad ska vara villkorslös. Avskaffa avgiften!
