All mat kan inte odlas i staden, men stadsodling kan bidra mer till svensk livsmedelsproduktion. Det menar den nya föreningen Refarm 2030 som startade i Växjö förra veckan.
Föreningens mål är att öka kunskapen om stadsbruk och dess möjligheter, lägga grunden för en ny svensk livsmedelsproduktion samt öka svensk självförsörjningsgrad till minst 75 procent.
– Om samhället ska bli mer resilient, robust och hållbart måste vi öka självförsörjningen. I dag är den bara 50 procent i Sverige. Om det händer något måste vi kunna klara oss själva, säger föreningens ordförande Katarina Erlingson.
Refarm 2030 ska också ”utveckla samband och samverkan mellan landsbygd och tätort”.
– Jag vill bygga broar mellan stad och land. Stadsodling är en tydlig sådan brygga som kan vara landsbygdens ambassadör i staden.
Hon tycker att det är mycket fokus i debatten och forskningen på hållbara städer.
– Men staden är ingen isolerad ö. All mat som äts i staden kan inte odlas i staden. Man hänger ihop med landet. Vill vi ha ett hållbart samhälle måste vi sluta att prata stuprör. Refarm 2030 kan vara ett sätt att bygga hängrännor emellan.
Föreningen ska samla hela spektrat av aktörer från kommuner och företag till stadsodlingsprojekt och intresseorganisationer. Tillsammans ska de bilda opinion, utbyta erfarenheter och driva olika projekt och forskning kring stadsodling.
– Vår styrka är att vi samlar alla samhällssektorer i gemensamma projekt. Tillsammans blir vi starkare och kan korsbefrukta varandras perspektiv.
Flera kommuner och organisationer har visat intresse för att vara med, bland andra Växjö kommun. Dock tror Katarina Erlingson att vissa kommer att välja bort föreningen just på grund av dess bredd. En del kanske känner att de får rucka för mycket på sina principer om de ska samarbeta med kommersiella företag exempelvis.
– Vi kommer inte att frälsa alla, men ska man åstadkomma en hållbar samhällsutveckling måste man arbeta tvärsektoriellt. Jag tror att man både kan tjäna pengar och rädda världen.
Intäkter till själva föreningen ska komma ifrån medlemsavgifter. Dessa avgörs av organisationens typ och storlek, från 500 till 50 000 kronor. Privatpersoner kan vara med som stödmedlemmar men får inte rösträtt.
Katarina Erlingson säger att stadsodlingen i Sverige har vuxit kraftigt de senaste fem åren. Dels när det gäller småskaliga projekt och dels när det gäller mer teknologiska satsningar som akvaponik, uppfödning av insekter, odlingen av jätteräkor i Bjuv och den planerade odlingsskrapan Plantagon i Linköping.
Fröet till en nationell förening för stadsodling såddes på stadsodlingsworkshopen Refarm Europe i Växjö i september förra året. Sedan dess har en arbetsgrupp jobbat vidare med frågan och den 14 mars bildades föreningen vid ett konstituerande årsmöte.
Bland det första föreningen ska göra är att hitta medlemmar. Katarina Erlingson tror också att det behövs en kartläggning av stadsodlingen i Sverige i dag och vad som är på gång. Sedan kan föreningen börja söka medel för olika typer av forsknings- och utvecklingsprojekt. Exakt vad det kan handla om beror på vilka regioner, kommuner, företag eller organisationer som vill vara med och vad de vill genomföra.
– Men vi vill utveckla en ny matproduktion i Sverige där stadsodlingen tas på allvar. Det är inget fel på att odla sallat i pallkragar som en social aktivitet, men vi tror att stadsodling har större potential. Den kommer aldrig att konkurrera ut jordbruket men den kan öka självförsörjningsgraden och ge andra fördelar som demokrati och sammanhållning.
Snart finns föreningens webbplats på www.refarm2030.se. Refarm 2030 finns också på Facebook.
Läs mer om Växjö kommuns planer på att ansöka om medlemskap på www.mynewsdesk.com/se/vaxjo_kommun/pressreleases/medlemskap-i-refarm-foe….
