Nya naturreservat gynnar både artrikedom och friluftsliv. Men länsstyrelserna har svårt att hinna vårda den värdefulla naturen.
I naturreservatet Vällingsjö urskog söder om Graninge i Sollefteå kommun breder gammelskogen ut sig över bergen. Från toppen av Spångsjöberget är utsikten vidsträckt och på undersidan av de grova omkullfallna granstammarna finns arter som lappticka, rosenticka, gränsticka, ullticka och rynkskinn. Även den rödlistade laven långskägg växer i området. Reservatet är ett i raden av de senaste som beslutats i Västernorrlands län. Större delen av området är naturreservat sedan tidigare men har i veckan utökats. För Kristin Lindström, naturreservatsbildare på länsstyrelsen i Västernorrland, är platsen en personlig favorit.
– Fastän det ligger lite avsides har det ganska många besökare, konstaterar hon.
Under året har 16 nya reservat bildats i länet. Resurserna räcker inte till att göra stora satsningar för allmänheten på alla reservat.
– Vi tillgängliggör alla reservat genom att skylta och sprida information. Att anlägga stigar och rastplatser gör vi inte i alla reservat, vi prioriterar friluftslivet i en del av dem, säger Kristin Lindström.
Naturguiden 38 naturreservat och en nationalpark är en gratis guide till några av Västernorrlands skyddade områden där extra satsningar gjorts för friluftslivet.
Till varje reservat finns en skötselplan för hur reservatet ska skötas.
– I en del fall blir skötselplanerna ett önskescenario om vad vi vill göra, men i dagsläget mäktar vi resursmässigt inte med allt vi vill göra. Samtidigt har vi aldrig haft så mycket resurser som vi har nu, säger John Granbo, reservatsförvaltare på länsstyrelsen i Västernorrland.
Bidragen för att ta hand om de 198 reservaten i länet höjdes 2016 från 5,3 till 7,7 miljoner.
– Det blir inte så många kronor per område, det är en bra bit kvar innan vi har resurser att göra vad vi vill, säger John Granbo.
Merparten går till köp av tjänster från företag som utför det praktiska arbetet.
Vad som oftast får stryka på foten är kostsamma underhåll av anläggningar.
– Vi är tre personer på länsstyrelsen som arbetar med att sköta om naturreservaten, jag vill säga att vi är mycket effektiva, säger John Granbo.
De flesta av de nya skogsreservaten kommer att lämnas för fri utveckling, där träden får bli gamla och skogen får sköta sig själv. Undantaget är tallskogarna där länsstyrelsen genomför naturvårdsbränningar. Tidigare var brand en naturlig faktor i skogen,och är en förutsättning för att gran inte ska ta över i tallskogen.
I Halland finns 170 naturreservat med skyddad natur. Under året har fyra nya reservat tillkommit. Här är just den inväxande granen det stora problemet.
– Vi är en del av landet där reservaten kräver mycket skötsel. Till skillnad från granskogsreservat som avsätts för fri utveckling, består reservaten i Halland, Skåne och Blekinge ofta av ädellövskog som måste röjas från granskog, säger Henrik Martinsson, enhetschef på länsstyrelsen i Halland.
För att hinna med har länsstyrelsen genomfört en hård prioritering. Reservaten i Åkulla bokskogar är ett av de områden som lyfts fram. I guideboken Upptäck Halland finns områdena beskrivna. Flera av reservaten som nämns där har skötts om extra de senaste åren tack vare att anslaget från regeringen har ökat.
– I dem ska parkering, skyltar, friluftsanläggningar och stigar fungera, säger Henrik Martinsson.
– Samtidigt är vi en offentlig verksamhet som liksom övriga verksamheter är underfinansierad och har svårt att uppnå målen. Vi prioriterar och gör det som är viktigast först, fortsätter han.
Högst på länsstyrelsen i Hallands lista ligger att bevara de naturvärden som finns i dag. Den andra prioriteringen är att återställa värden som nyligen gått förlorade och i sista hand kommer återställandet av ädellövskog där det nu är granplantage.
– Det sista är en åtgärd som inte blir utförd i så stor utsträckning. Den biologiska mångfalden i reservaten ökar men kanske inte i den utsträckning som anges i skötselplanerna, säger Henrik Martinsson.
