En ny rapport från Stockholm resilience centre och Eskilstuna kommun handlar om hur kommuner kan bli mindre sårbara när det gäller livsmedel. Nu vill Eskilstuna ta arbetet vidare med lokala marknader, information till allmänheten och mer närproducerad mat.
Om tillgången till fossila bränslen plötsligt sjönk med 75 procent på grund av en kris skulle Sverige snabbt hamna i en svältsituation. Det slog Institutet för jordbruks- och miljöteknik JTI fast i en uppmärksammad forskningsrapport år 2013.
Några år tidigare läste Eskilstunas kommunstrateg Lars Wiklund böcker som Sex grader av Mark Lynas, Tillväxtens sista dagar av Björn Forsberg och Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent av Andreas Malm som alla varnar för en samhällskollaps om mänskligheten fortsätter som vi gör nu.
– Jag blev ganska omskakad. Man är inte samma människa efter att man har läst de böckerna. Jag funderade på vad deras framtidsperspektiv betyder för mig och min familj, men också på vad de innebär för Eskilstuna kommun.
Lars Wiklund tog kontakt med Stockholm resilience centre och under 2014–2015 genomfördes en resiliensanalys av livsmedelsförsörjningen i Eskilstuna av kommunen, Stockholm resilience centre och organisationen Albaeco som kommunicerar forskning om hållbar utveckling. Arbetet har varit en del av ett forskningsprojekt där doktoranden My Sellberg studerar huruvida metoden resiliensanalys är användbar i kommunalt strategiarbete.
De anordnade en rad workshops, först en med olika experter för att ringa in problemområdet och se vilken information om lokal livsmedelsförsörjning som fanns och vad som saknades. Till exempel hade rapportförfattarna velat ta reda på varifrån de livsmedel som konsumeras i Eskilstuna kommer, och var de livsmedel som produceras i Eskilstuna hamnar, men det visade sig vara alltför svårt att genomföra inom projektet.
Sedan bjöd de in representanter för hela livsmedelskedjan från lantbrukare till förädlingsindustrin och handeln. De senare hade inte möjlighet att vara med men lantbrukare deltog tillsammans med kommunala politiker och tjänstemän. Bland annat funderade gruppen på vad som skulle hända om livsmedelsförsörjningen i kommunen utsattes för olika utmaningar som energibrist, överskridande av de planetära gränserna, exempelvis koldioxidhalten i atmosfären, eller om det globala ekonomiska systemet skulle kollapsa.
De kom fram till att det fanns flera sårbarheter, se faktaruta.
– Steget mellan producenter, konsumenter och beslutsfattare har blivit längre och längre under 1900-talet. Produktion och förädling blir allt mer industrialiserat med allt större enheter som hamnar längre och längre ifrån kommunen. Det gör att livsmedelsförsörjningen blir beroende av transporter och därmed sårbart, säger Lars Wiklund.
Livsmedelsproduktionen i Eskilstuna är ganska ensidig – nästan hälften är spannmål. Dessutom är 16 procent av marken obrukad eller ligger i träda. Kommunen har ingen egen produktion av fossila bränslen utan är helt beroende av leveranser utifrån. Det finns också relativt lite förädlingsindustri i Sörmland – rapportförfattarna hittade bara en kvarn och ett charkuteri.
– Utvecklingen går fortfarande väldigt starkt mot industrialisering, men den har mötts av en mottrend. Det började med gröna vågen på 1970-talet och sedan 1990-talet har konsumenterna allt mer efterfrågat närodlad, svenskproducerad och ekologisk mat. De är intresserade av mat på ett annat sätt.
Samtidigt finns fortfarande många som saknar kunskap om matlagning och därför är beroende av halvfabrikat.
De deltagande lantbrukarna uttryckte också en oro över att medelåldern i yrket stiger. Det verkar svårt att locka unga till en bransch med dålig lönsamhet, särskilt när markpriserna stiger och mediebilden av branschen är relativt negativ.
– Det var intressant – när jag går in i en sådan här process tänker jag på oljekris och klimat, medan lantbrukarna var mer inne på att lantbruket ska överleva, säger Lars Wiklund.
Andra workshops handlade om konkreta strategier respektive trösklar och tipping points, vilket handlar om att system kan passera en punkt då utvecklingen är svår eller omöjlig att vända.
Responsen från deltagarna har varit positiv. Många har sagt att de uppskattat möjligheten att samtala på det här sättet. De har tyckt att arbetet varit spännande och gett nya perspektiv på kommunens planering.
Nu har arbetet presenterats i en rapport som bland annat är tänkt att ge andra organisationer möjlighet att genomföra liknande analyser. Förhoppningen är också att kunna ta fram en handbok som kan användas av exempelvis kommuner som vill analysera resiliensen inom olika områden.
För Eskilstuna kommun blir nästa steg att presentera rapporten vid en lokal workshop och se om fler intressenter vill vara med och ta fram en livsmedelsstrategi. Tanken är också att ta fram bättre data, öka medvetenheten om resiliens inom kommunens planering samt stärka samverkan med andra kommuner och län.
Att göra kommunen självförsörjande på livsmedel är nog inte realistiskt, säger Lars Wiklund. Mycket avgörs på nationell eller EU-nivå, av hur den globala marknaden ser ut och av hur mycket människor är beredda att betala för sin mat.
Men kommunen har en hel del möjligheter att påverka, exempelvis genom översikts- och detaljplaner, där det sedan länge finns beslut om att inte bygga på jordbruksmark. Kommunen köper in livsmedel för över 90 miljoner kronor om året och kan öka målet för andelen ekologiskt från dagens 50 procent, och köpa mer närproducerat. Eskilstuna kommun arbetar också med exempelvis stadsodling och matsvinn.
Så vitt Louise Hård af Segerstad, verksamhetschef på Albaeco, vet är det första gången som en så här omfattande resiliensanalys görs av en svensk kommun. Hon tror att det viktigaste för kommuner som vill stärka sin resiliens är att öppna upp för samtal kring stora frågor som klimatförändringarna och hur kommunen är sammankopplad med olika delar av världen genom exempelvis handel.
– Det var tydligt att kommuntjänstemännen uppskattade att ha samtal om de långsiktiga frågorna, i det dagliga arbetet hinner man bara prata det som är greppbart inom rådande strukturer. Att skapa utrymme för dialoger mellan olika enheter och externa aktörer och att få samtala om hur dagens globala utmaningar berör en kommun på flera olika nivåer bygger kunskap.
Louise Hård af Segerstad menar att glappet mellan klimatavtal och miljömål respektive den dagliga verksamheten kan upplevas som väldigt stor och att det inte är lätt för kommunala tjänstemän att uppfylla alla verksamhetsmål samtidigt.
– Men det behöver inte vara så dramatiskt. Ibland handlar det bara om små åtgärder som behöver ske samordnat, som att se till att maximera andelen permeabla ytor i en ny stadsdel. Bara för att något inte har gjorts innan behöver det inte vara radikalt.
Permeabla ytor släpper till skillnad från exempelvis asfalt igenom vatten, vilket bland annat motverkar översvämningar.
Rapporten och en sammanfattning finns på www.eskilstuna.se/resiliens.
JTI:s rapport finns på www.jti.se/index.php?mact=News2,cntnt01,detail,0&_s_=&cntnt01articleid=287
