Virus och parasiter orsakar död och sjukdomar i många bisamhällen. Den konventionella biodlingen förvärrar binas situation ytterligare, menar Peter Schneider Vingesköld. Nu har han skrivit en bok om hur man odlar bin på ett biodynamiskt vis.
De senaste åren har en större medvetenhet kring bins utsatthet gjort sig till känna. Alla har vi hört talas om att bin inte mår bra. De flyger bort, försvinner och dör. Människans ingrepp, virus och parasiter tros vara orsaken.
Peter Schneider Vingesköld började jobba med bin år 1975 i Dalarna där han gick bredvid en biodlare för att lära sig. Mannen var en ”bee whisperer”, som en enhet med bina och kunde vara helt naturlig med dem utan att utgöra ett hot. I hans närvaro kunde Peter Schneider Vingesköld och hans barn vistas oskyddade i närheten av bina. När han efter två år flyttade till Gnesta utanför Stockholm, lärde han sig allt om konventionell biodling, men kände snart att han saknade den mer naturliga relationen mellan odlaren och bina som han upplevt i Dalarna.
– Jag kände mer och mer som att vi kämpade mot bisamhällen, och jag började experimentera och söka mig fram till naturligare vägar. Framför allt vad gäller förökning, att de skulle få lov att svärma när de gärna ville, säger Peter Schneider Vingesköld.
Sedan år 2005 är hans odlingar KRAV-certifierade. Och efter en kurs i biodynamisk biodling kunde han börja ställa om helt och sedan 2010 har biodlingen en så kallad Demeter-certifiering.
Honungsbin har funnits i minst 40 miljoner år. Från att ha varit ensamlevande rovsteklar har de utvecklats till samhällsbildande vegetarianer. Det ömsesidiga beroendet mellan växter och bin har gradvis förstärkts, och den ena kan inte leva utan den andra. Mot bakgrund av den långa historien är det en försvinnande kort tid människan har odlat bin, men idag behöver bina skydd från varroakvalstret.
– Varroakvalstret tar död på ett bisamhälle på tre till fyra år utan människans hjälp, berättar Peter Schneider Vingesköld.
Den massproducering av honung som sker innebär dock många problem för bina.
Man låter dem till exempel övervintra på vitt socker istället för på deras egen honung. Dessutom fördröjer och förhindrar man deras naturliga förökning. Man åstadkommer konstgjord förökning där man odlar drottningar som flyttas runt. Det stör samhörigheten mellan drottningen och arbetsbina, berättar Peter Schneider Vingesköld.
– 85 procent av USA:s bisamhällen lever på lastbil i princip, där man åker runt och pollinerar, det är en otrolig stress för dem.
Det finns många anledningar att odla bin biodynamiskt. När man köper KRAV-märkt honung tror man sig kanske göra en god sak även för bina, men faktum är att ekologisk biodling inte skiljer sig nämnvärt från konventionell odling, när det gäller binas liv.
– Jag brukar sammanfatta det så att vill man köpa honung som är bra för konsumenten, då kan man köpa ekologisk honung för att slippa gifter. Vill man köpa honung som är bra för en själv och för bina så är biodynamiskt odlad honung den stora skillnaden, säger Peter Schneider Vingsköld.
Vid ekologisk odling får bikupor inte ställas intill åkrar där det sprutas gifter, och gifter får inte användas i bikupan för till exempel varroabekämpning. Men bina behandlas i stort sätt på samma sätt som inom konventionell odling, menar Peter Schneider Vingesköld.
– Det enda de inte får göra vid ekologisk biodling är att klippa vingarna på sina drottningar, annars får de trixa, fixa och manipulera precis som de vill.
Peter Schneider Vingesköld berättar att han låter bina föröka sig naturligt på deras eget sätt. De får övervintra på honung och svärma när de vill.
– Bina har utvecklat en helhet och organisering som fungerar. Och det är den som vi biodlare hela tiden förbryter oss emot, vi tar ingen hänsyn till den.
I den nyutgivna boken Handbok i naturlig biodling beskriver Peter Schneider Vingesköld och medförfattaren Anette Dieng det biodynamiska förhållningssättet. Boken innehåller också en handbok med konkreta tips för biodlaren.
Det som kan hindra konventionella biodlare från att ta steget till biodynamisk odling är som så ofta tankesättet, tror Peter Schneider Vingesköld. Dagens materialistiska, mekaniska tankesätt kring biodling är ärvt från 1800-talets syn på naturen. Han tror att det mesta sitter i huvudet.
– Vi måste lära oss att ett bisamhälle är en superorganism. Det är ett djur som vi möter som har en intelligens och har utvecklats under 40 miljoner år. Det är så otroligt spännande, och det finns mycket kvar som inte ens är utforskat och som vi inte har kännedom om än.
