Några av de viktigaste frågorna för omställningsrörelsen i USA är social rättvisa, ekonomisk hållbarhet och att säkra människors grundläggande behov som mat och bostäder. – Många personer i USA letar efter alternativ eftersom det rådande systemet inte fungerar för dem, säger Marissa Mommaerts, programdirektör på Transition US.
USA fick sin nationella omställningshub 2009 med bas i norra Kalifornien. Från början handlade det främst om att använda permakulturens principer för att arbeta för ett fossilfritt samhälle. En liten tankesmedja vid namn Post-carbon institute beviljade medel. I dag är flera tusen personer aktiva i omställningsrörelsen och dessutom finns ett stort antal liknande rörelser.
Marissa Mommaerts främsta ansvarsområden vid USA:s nationella hub är de största nationella projekten Reconomy och Transition streets, som handlar om att kartlägga och stärka den lokala ekonomin respektive klimatåtgärder och grannsamverkan i vardagen. Hon jobbar också med flera projekt kring social rättvisa och lokal resiliens, och med att stärka länkarna mellan den nationella huben och de lokala initiativen.
De lokala aktiviteterna ser ut ungefär som i andra länder. Grupperna avgör själva om de till exempel vill ägna sig åt gemenskapsodlingar, filmvisningar, inre omställning, reparationskaféer enligt belgisk modell eller reskilling farms, alltså gårdar där människor kan lära sig om lantbruk. Vissa grupper samarbetar med lokala politiker, andra engagerar sig främst mot oljeindustrin eller annan politisk aktivism.
Flest omställningsinitiativ finns i mer liberala områden som norra Kalifornien, Washington DC, New York och New England. Men även i traditionellt konservativa eller oljeberoende stater som Texas, Oklahoma, Virginia och Florida finns det grupper.
– I områden med en mer konservativ politisk agenda och kultur måste grupperna vara kreativa för att nå människor med olika perspektiv. Exempelvis pratade en grupp i ett konservativt område i Kalifornien om Transition streets på en konservativ pratshow. Då pratade de om att öka tryggheten för familjen och grannskapet. Det var ett budskap om resiliens som många konservativa kunde relatera till. Vi måste akta oss för att inte använda ett språk som uppfattas som new age.
Över huvud taget betonar Marissa Mommaerts vikten av att vara en rörelse där många människor känner sig trygga oavsett ekonomisk bakgrund, politisk hemvist eller hemspråk. Många grupper jobbar med frågan, en del har exempelvis tvåspråkiga möten.
– Omställningsrörelsen i USA och internationellt har fått kritik för att inte vara tillräckligt inkluderande och för att inte lägga tillräckligt mycket fokus på social rättvisa. Vi försöker att jobba mer med det, och med inre omställning och gruppdynamik.
Marissa Mommaerts tycker att det är viktigt att visa hur omställning hör ihop med social rättvisa.
– Målet är en mer rättvis fördelning av rikedomar. Men vi behöver också belysa de områden där omställningsrörelsen saknar ett socialt rättviseperspektiv.
Till exempel menar hon att omställningsrörelsen åtminstone i USA inte alltid erkänner det arbete som låginkomsttagare gör och har gjort för att öka samhällets resiliens.
På ett sätt är USA:s konsumtionskultur och rådande politiska agenda stora utmaningar för Transition US.
– Ibland ser vi verkligen de utmaningarna, till exempel när människor hör av sig till oss och är upprörda över det vi gör. Men så många människor i USA letar nu efter alternativ. Den största utmaningen är egentligen att vi ska vara tillräckligt välorganiserade för att fånga upp alla som är intresserade av omställning.
Många av USA:s invånare brottas med problem som låga löner, ett bristande socialt skyddsnät och stora skulder i form av exempelvis studentlån. Därför är Reconomy och försörjningsmöjligheter inom omställningsarbete en prioritet.
– Vår största utmaning är att hjälpa människor att möta sina grundläggande behov. Allt fler initiativ börjar att tänka på mark, bostäder och jordbruk för att kunna möta människors grundläggande behov, exempelvis community land trusts och boendekooperativ med rimliga priser.
En skillnad mot den svenska omställningsrörelsen är finansiering. I USA har en del grupper anställda vars lön betalas med donationer från stiftelser och privatpersoner. Ett stadsjordbruk i Kentucky är ett av åtta projekt som delar på 250 000 dollar i bidrag från ett nätverk av regionala och nationella myndigheter.
– Vi lyckas bättre med att få in pengar här än i många andra länder eftersom det finns en stark frivilligsektor här, men det är ändå svårt att få ihop finansiering.
Marissa Mommaerts menar att det är viktigt att skapa forum för att diskutera pengar och vår kulturella relation till dem, annars kommer pengar att orsaka problem.
– Vissa tycker inte att pengar hör hemma inom omställningsrörelsen, och visst var det pengar som försatte oss i den här röran, men allt fler ser det som nödvändigt att utveckla den rätta relationen till pengar. Intresset för att hitta finansiering växer eftersom omställningsarbetet kräver mycket jobb och vi behöver ta hand om oss själva. Att kunna försörja sig inom omställning är väldigt viktigt och något vi arbetar för att förverkliga. Om bara de människor som har förmånen att kunna jobba ideellt kan vara en del av rörelsen kommer den inte att lyckas.
Community land trusts är icke-vinstdrivande organisationer som förvaltar gemensamma tillgångar som bostäder, odlingar och fastigheter å en lokal gemenskaps vägnar.
