Åttakön ringlar sig sakta genom Frösöns två rondeller. På tjugofem minuter runt klockan åtta på morgonen ska allt hända verkar det som. Jag cyklar enkelt förbi hela kön in till stan och vet att jag kommer i tid till jobbet. Kan inte låta bli att undra vad som skulle behövas för att de ensamåkande bilisterna skulle åka buss eller ännu hellre cykla på alla de cykelvägar som finns in till stan.
Så här två månader efter Parismötet och undertecknandet av det globala klimatavtalet hörs det inte mycket om det som, i alla fall då under en dryg vecka, var på hela världens läppar. Förhoppningsvis sitter nationerna och planerar framtiden för sina medborgare, tar oerhört obekväma beslut och ger en massa pengar till omställningskassan.
Hörde nyss landsbygdsministern säga att han tyckte kött var gott och att han inte tyckte regeringen skulle behöva komma med några pekpinnar om folks matvanor.
Då har man inte förstått vad det globala klimatavtalet innebär.
För två veckor sedan sade sig det norrbottniska näringslivet vara uppbragt över fasonen att föreslå en flygbränsleskatt. Det skulle drastiskt minska konkurrenskraften för dem uti världen. Näringslivet i norr är beroende av flyget till mer befolkade centra tydligen.
Då har man inte tagit till sig vad ett globalt klimatavtal innebär.
Vårt vackra grannland Norge säger sig vara beredda att öppna upp för fler oljekällor i Nordsjön. Och det säger de samtidigt som de skrivit under ett avtal som innebär att det mesta av dessa lager av kol och olja behöver stanna nere i marken.
Då har man inte förstått någonting om vad det globala klimatavtalet innebär.
Europas länder stänger sina gränser för flyktingar från krishärdar värre än vi sett på länge. Människor som gett upp sina hem för att de fruktar för sina liv har gått och stått i vått och torrt under många många dygn för att kunna ta sig till säkrare och tryggare plats. Och då säger vi som har plats och mat i överflöd; Hit är du inte välkommen!
Då har man inte förstått vidden av vad ett globalt klimatavtal innebär.
För om vi ska nå dithän att vi landar på lite drygt en och en halv grads global uppvärmning i snitt behöver vi förändra våra liv drastiskt. Genom att minska resande och transporter. Genom att äta mer lokalt och hållbart producerad mat, gärna grönsaker från den egna odlingen. Genom en minskad konsumtion av onödiga varor och tjänster. Genom att kliva ur vår egocentriska livsstil och börja samverka människor emellan kan vi förändra värderingar. Så vi kan se våra medmänniskor i ögonen och med uträckt hand säga: Vi behöver alla varandra för att lyckas.
