Ska vi se på när Östersjön dör?

Kopplingarna mellan lokala miljökatastrofer och fiskodlingar är tydliga. Det menar skribenten Jonas Sjölander, som frågar regeringen om den är beredd att ta ansvar för havsmiljön och skärpa lagstiftningen för fiskodlingar.

Under det senaste året har jag och en granne på Yttre stekön i Ronneby skärgård bedrivit opinion för att en fiskodling och dess verksamhet ska upphöra. Odlingen är placerad vid inloppet till Ronnebys skärgård alldeles utanför ön och där har den legat på samma plats i flera decennier. Skälet till att vi agerar är att vi har sett hur vikarna i skärgården växer igen. Vi har sett konsekvenserna av övergödningen i det döende innanhavet Östersjön och vi vill göra vad vi kan för att bryta den utvecklingen. Det minsta vi kan göra är att agera för att en lokal källa till övergödning försvinner från kustlandskapet. Vi har kunnat hänvisa till aktuell forskning som bedrivs av marinekologer vid Stockholms universitet och som ser tydliga samband mellan lokala miljökatastrofer och fiskodlingar.

Vi anmälde odlingen förra året eftersom den uppenbarligen missköttes och för att stinkande död fisk flöt i stora mängder i kassarna. Fiskodlingens tillstånd omprövas nu vid miljödelegationen i Skåne. Under våren cirkulerade rykten om att odlingen skulle säljas. Uppgifterna spreds bland annat i mejl från en tjänsteman vid länsstyrelsen, men dementerades senare via mejl från andra representanter från länsstyrelsen och miljödelegationen. Rykten om att fiskodlingen har sålts fortsatte att cirkulera under sommaren. Samtidigt har verksamheten pågått för fullt vid odlingen. Foder öses ut i stora mängder i kassarna – ofta för hand. Bojar har placerats ut av odlaren cirka hundra meter utanför odlingen och om man kommer innanför dem med båt börjar de som ägnar sig åt den miljöfarliga verksamheten att filma och fotografera. Tydligen gör odlaren anspråk på detta område som någon form av säkerhetszon.

Vi har i lokalpressen ställt följande frågor till länsstyrelsen i Blekinge och miljödelegationen i Skåne, eftersom vi utgår från att fiskodlingens tillstånd för en verksamhet i Ronneby skärgård kommer att förlängas:

Hur kan ett sådant tillstånd harmoniera med en nollvision om utsläpp av fosfor och kväve i Östersjön?

Hur går ett fortsatt tillstånd för miljöfarlig verksamhet ihop med tankar om hållbar utveckling i Blekinge arkipelag där kustområdet och skärgården har utsetts till biosfärområde?

Har länsstyrelsen för avsikt att, med hänvisning till ett slappt och luddig regelverk för tillståndsgivning för fiskodlingar, se på när Ronneby skärgård växer igen av vass och fylls med svavelstinkande dy?

Länsstyrelsen och miljödelegationen är delvis bakbundna av ett slappt och luddigt regelverk. Det saknas en skarp och tydlig lagstiftning och tjänstemännen vågar inte ta beslut där de riskerar att förlora vid en eventuell överklagan. Ett utfärdat tillstånd för fiskodling i öppna kassar är i praktiken omöjligt att upphäva. Verksamheten övervakas genom så kallade ”egenkontrollprogram”, vilket innebär att fiskodlare själva rapporterar in vilken miljöpåverkan deras odling har. Odlare anlitar konsulter som är djupt insyltade i fiskodlingsindustrin och som klär rapporterna i en vetenskaplig skrud. Så går det till i Blekinge skärgård och så går det till längs Höga kusten, dit fiskodlingarna från Åland flyttades efter att de inte längre fick fortsätta med sin miljöfarliga verksamhet där. Det finns två fiskodlingar i Blekinge skärgård och ytterligare en ansökan om att starta en ny odling har inkommit.

Den förra regeringen öste miljoner i etableringsstöd över fiskodlingar och den förre jordbruksministern Eskil Erlandsson vurmade för havsbruk. Han ignorerade aktuell marinekologisk forskning som har visat att en odling som har tillstånd för produktion av 400 ton rovfisk, som den utanför Yttre stekön, är att likställa med att tusentals människor drar ner byxorna och skiter i havet varje dag under hela året. Det finns odlingar som producerar långt mer fisk längs höga kusten och odlingarna i Blekinge vill säkerligen expandera på sikt. Det finns ett tydligt och vetenskapligt konstaterat samband mellan lokal övergödning och fiskodlingar i skärgården. Det finns också ett tydligt samband mellan utfiskningen i världshaven och produktion av foder till rovfisk. Det är ingen tvekan om den saken. Som det är nu är det juridiska regelverket helt uddlöst ur miljösynvinkel och har endast till syfte att stimulera havsbruk.

De två frågor som jag nu ställer riktar sig till miljöministern Åsa Romson och landsbygdsministern Sven-Erik Bucht i Sveriges regering: Ignorerar ni, liksom Eskil Erlandsson, vattnen vid höga kusten och i Blekinge? Eller är ni beredda att ta ert ansvar för havsmiljön och se till att lagstiftningen kring fiskodlingar skärps?

Ronneby

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV