21 av 34 narkossjuksköterskor på Sundsvalls sjukhus har sagt upp sig på grund av låga löner. – Arbetsgivaren har tyvärr inte lyssnat på oss anställda när vi har försökt föra en dialog och efter det har uppsägningarna börjat rulla in, säger Oskar Malker, narkossjuksköterska samt förtroendevald för Vårdförbundet.
Oskar Malker är en av de 21 anställda inom landstinget i Västernorrland som nu lämnat in sin avskedsansökan. Han arbetar som narkossjuksköterska på sjukhuset i Sundsvall och beskriver sitt arbete som det roligaste jobb han kan tänka sig.
Han har gått ett års utbildning för att få sin specialistkompetens och i Sundsvall är sjukhuset enda stället där han kan arbeta som narkossjuksköterska. Därför var det inget lättvindigt beslut att säga upp sig.
– Det har suttit otroligt långt inne. Här i Sundsvall har jag min familj och mina vänner. Det tar en stund att åka till en annan vårdgivare för jobb om du är narkossjuksköterska i detta område, säger Oskar Malker.
Att en stor del av sjukhusets narkossjuksköterskor valt att säga upp sig kommer inte från ingenstans, förklarar Oskar Malker. Det hela började med att Vårdförbundet gjorde ett yrkande inför lönerevisionen för 2015 där de begärde en löneförhöjning med 3 000 kronor för specialistsjuksköterskor. Enligt Oskar Malker har de som narkossjuksköterskor inom landstinget i Västernorrland de lägsta lönerna för sitt yrke i hela Sverige. Andra orsaker till att de krävt en högre lön är ökad arbetsbörda och att det i nuläget inte lönar sig att ha specialistkompetens.
– Rent lönemässigt ligger vi precis över allmänsjuksköterskorna.
Men enligt Oskar Malker fick Vårdförbundet inte ens någon respons från landstingsledningen efter sitt förslag om löneförhöjning. Efter det har representanter för narkossjuksköterskorna försökt föra en dialog med landstingsledningen. I mitten av juni fick personalen besked från Margareta Berglund Rödén, förvaltningschef för specialistvården på landstinget i Västernorrland, att det inte kommer att bli någon löneförhöjning, men att det ska införas en kompetenstrappa. Trappan fungerar så att det i fem steg specifieras och anges vilka krav som ställs på vidareutbildning och kompetens. Och till varje steg ska en löneökning kopplas.
– De önskar en högre lön och vi har sagt att det inte finns någon möjlighet att tillmötesgå det utifrån det löneläge som finns i dag. Vi har en dålig löneutveckling inom landstinget, det kan jag hålla med om. Därför arbetar vi med kompetenstrappan för att det ska löna sig att arbeta hos oss en längre tid, säger Margareta Berglund Rödén.
Men Oskar Malker är kritisk till kompetenstrappan som erbjuds.
– Trappans översta nivå är en forskartjänst. Så det är inget som gynnar de individer som är kvar i vården och bedriver det vanliga arbetet. Det är väldigt få på vår avdelning som skulle kunna få ut den största löneförhöjningen.
Han berättar även att kompetenstrappan är ett erbjudande som alla sjuksköterskor på sjukhuset får. Därför menar han att det skulle vara mer lönsamt för honom och hans kollegor att gå tillbaka till sina gamla avdelningar och arbeta som allmänsjuksköterskor.
– Så vi konstaterade att landstingsledningen inte hade lyssnat överhuvudtaget på våra argument. Vi hade då försökt gå facklig väg, försökt som arbetsgrupp att föra dialog med arbetsgivaren och det tredje och sista steget blev att vi som enskilda individer fick överväga om det är värt att vara kvar under de premisser som arbetsgivaren erbjuder.
Oskar Malker säger att hans och hans kollegors beslut innebär en stor sorg, men att de helt enkelt inte känt sig uppskattade och prioriterade. Efter att uppsägningarna började rulla in har ett möte med landstingsledningen hållits och det fanns förhoppningar om ett nytt erbjudande inför det mötet.
– Jag hoppas att landstingsledningen ser att det inte blir mycket kvar av ett länssjukhus om de inte kan operera längre, sa Oskar Malker då.
Men mötet gick inte som förväntat.
– Det gick inte så bra. Arbetsgivaren kom inte med något nytt förslag utan håller fast vid kompetenstrappan. Men detta är en så pass viktig fråga och vi kommer att stå på oss så därför får vi börja leta efter andra jobb i stället, säger Oskar Malker.
Margareta Berglund Rödén menar att landstingsledningen anser att kompetenstrappan är ett bra sätt att skapa en god löneutveckling, vilket är det som eftersträvas inom landstinget.
– Något annat än att det ska löna sig att specialistutbilda sig har vi inte diskuterat.
Hur ser ni på om deras uppsägningar kvarstår?
– Det är naturligtvis väldigt bekymmersamt. Vi har tittat på hur vi ska hantera det och hur vi ska jobba om samtliga väljer att avsluta sin anställning, säger Margareta Berglund Rödén.
Om det kommer att innebära att sjukhuset får ta in stafettpersonal, stänga avdelningar, minska antalet vårdplatser eller att befintlig personal får ta ut övertid kan hon inte kommentera i nuläget.
Har det diskuterats att sådana lösningar kan bli dyrare för landstinget än att tillmötesgå de krav om löneförhöjning som kommit från narkossjuksköterskorna?
– Nej, det har inte diskuterats. Vi måste ha en hållbar lönepolitik som håller utifrån alla olika perspektiv och för alla våra medarbetare. I samband med löneförhandlingen la vi lite mer på specialistsjukvården, men kanske inte så mycket som varken vi eller de hade önskat.
Margareta Berglund Rödéns månadslön har mellan 2012 och 2015 ökat från 105 000 till 114 000 kronor.
Är det en rimlig löneökning?
– Ska man jämföra löner så får man jämföra med motsvarande arbetsgrupper.
