Med rätt planering bygger betesdjur matjord som binder stora mängder kol och motverkar klimatförändringar. Det menar lantbrukaren Jörgen Andersson från Nordic savory hub.
Enligt Allan Savory, en av grundarna av begreppet holistic management (se faktaruta), kan betesmarker lagra så mycket kol att koldioxidhalten i atmosfären sänks till samma nivå som före industrialiseringen – om holistic management införs på en tredjedel av världens landyta. Hans idéer nådde många genom ett uppmärksammat videoklipp, TedTalk, från 2013 och har också bland annat publicerats i svenska tidningar som Land Lantbruk och Effekt magasin sedan dess. Hans företag är just nu på klimattoppmötet i Paris för att sprida budskapet ytterligare. Savory har dock mött en hel del kritik för att vara orealistisk och ovetenskaplig.
Jörgen Andersson leder den nordiska hubben för holistic management och talade om idéerna på Åre sustainability summit 6–7 november. Han säger att idén att bygga matjord för att binda kol är ny för många och skiljer sig kraftigt från mycket av dagens jordbruk och klimatdebatt. Därför är han noga med att börja med grunderna.
Klimatförändringar orsakas av förhöjda halter av växthusgaser i atmosfären – främst koldioxid men även exempelvis metan. Kol finns även bland annat i växter och djur, i havet och i jorden. Om vi tittar på det kol som finns i atmosfären, i matjorden och i växter och djur finns över hälften i matjorden. En fjärdedel finns i växter och djur och en fjärdedel i atmosfären. Mängden kol i och runt planeten är konstant – det som hänt är att vi på bara några århundraden har förvandlat den från lagrad olja och gas till gaser i atmosfären, där den gör skada.
Att minska våra utsläpp av koldioxid till atmosfären ger främst effekt på lång sikt. Det kommer att ta många år innan koldixodhalterna är tillbaka till det normala.
– När det gäller människans utsläpp av koldioxid gör jag mig inga naiva förhoppningar om en frivillig minskning av ekonomisk tillväxt via fossila bränslen ens om vi verkligen ville. För mig är allt sådant snack bara teater, riktigt dålig teater dessutom.
Ett alternativ eller komplement till det arbetet vore att låta naturen bygga ny matjord, som samtidigt tar upp kol ur atmosfären och binder det i jorden, menar Jörgen Andersson.
– Om vi människor gör det vi kan, kan vi fördubbla halten kol i vilken matjord som helst. Efter ett år har några turkiska vänner till oss med hjälp av holistiskt planerad betning ökat kolhalten i deras jord från 1,75 procent till 2,23 procent. På tre år kommer de att dubbla kolhalten i jorden, säger Jörgen Andersson.
Han berättar även om den amerikanska lantbrukaren Gabe Brown som ska ha tredubblat kolinnehållet i sina jordar medan Colin Seis har fördubblat halten i sina
– Det här har tagit dem 10–20 år och det har gjorts med begripliga metoder som varit lönsamma hela vägen.
Hur går det då till i praktiken att bygga matjord? Det börjar med fotosyntes. Växter tar upp energi från solen och vatten från jorden som den använder för att omvandla koldioxid från luften till kol. Restprodukten är syre som den släpper ut i luften.
En del av kolet används för att bygga på växtens blad och rötter, och en del avsöndras från rötterna i form av bland annat socker och andra kolhydrater. Det lockar till sig bakterier som äter det här ”godiset”. Bakterierna lockar andra mikroorganismer som äter dem och runt växterna bildas en näringskedja av svampar, nematoder, maskar och insekter. En symbios skapas mellan mikroorganismerna, som får ”godis” från växterna, och växterna, som får mineraler från mikroorganismerna som de annars inte hade kunnat tillgodogöra sig från jorden. Döda växter och djur bryts ner av mikroorganismerna och blir till ny jord.
Det här samarbetet gör jorden luftig, stabil och bördig. Dessutom binder det vatten i jorden, så när systemet fungerar som det ska förhindras problem med tillgång till färskvatten. Och naturen sköter det helt själv.
Vi människor kan skada det här systemet genom att exempelvis plöja marken, enligt Jörgen Andersson. Då exponeras den nakna jorden för sol, vind och regn. Jorden utarmas och måste tillföras näring för att det ska växa bra.
Eller så kan vi påskynda byggandet av matjord genom att odla betesväxter och tillföra betesdjur. Betesväxterna är väldigt effektiva och flyttar snabbt ner de kolrika molekylerna till matjorden. Betesmarker kan binda kol väl så bra som skogsmarker, hävdar Jörgen Andersson.
– Vi vet att perenna gräsmarker generellt innehåller dubbelt eller tredubbelt så mycket kol som jordbruksmarker.
Dessutom påskyndar betesdjuren processen genom att äta, smälta och bajsa ut växtdelar, och genom att trampa ner växtdelar i marken. Det håller växterna och mikroberna i ständig aktivitet, till skillnad från i en obetad miljö där växterna inte växer så mycket utan mest bara står still och mikroberna därför inte kommer åt näringen i dem, menar Jörgen Andersson. Det här översta lagret av döda växtdelar som håller på att brytas ner ger dessutom jorden det optimala skyddet mot uttorkande sol och eroderande regn.
Det som människor kan göra för att hjälpa naturen att binda koldioxid genom att bygga ny matjord, är att beta marken med optimalt antal djur, under optimala perioder och så vidare för att maximera byggandet av matjord. Vi måste helt enkelt bli jordbyggare, menar Jörgen Andersson.
– Det är en myt att människor är ett onödigt ont på jorden och att det vore bättre om vi inte fanns. Med vår hjälp kan det bli lättare att bygga matjord och vi kan bygga ett tjockare lager och på fler ställen än vad som annars vore möjlig – bara vi fattar att vi är en del av naturen. Det är vårt ansvar att låta kor göra det här.
Hur är det då med djurrättsperspektivet, att det alltid är fel att utnyttja djur för våra egna syften?
Jörgen Andersson har viss förståelse för den ståndpunkten och säger att han har mycket respekt för djurrättsförespråkare eftersom de har ett stort engagemang och tar etiska frågor på allvar.
– Jag är mer rädd för människor som inte bryr sig. I veganer ser jag människor som kan bli spjutspett för den utveckling som jag vill se. Många före detta veganer har övergått till den här synen.
Men i grunden har han och de flesta djurrättsförespråkare olika bild av relationen mellan människor och andra djur. Han menar att eftersom människan har förmågan att ta ansvar för andra djur ska hon också göra det, och för honom betyder det att fatta beslut å deras vägnar.
– Människan kan inte ”inte bestämma” över skapelsen. Vi har makten över vart systemet tar vägen och kan inte låtsas att vi inte har det fulla ansvaret för naturen. Vi ska använda vår förmåga för att hjälpa de här systemen att fungera så bra som möjligt. En sådan insikt kommer att öka mängden betesdjur radikalt. Men vi har långt kvar till antalet betesdjur som vi hade i världen för 50 000 år sedan.
Det betyder dock inte automatiskt att det är rätt att äta djur, poängterar han.
– För mig är det en sekundär fråga som är upp till var och en. Först ska vi se till att naturen är frisk. Sedan kan vi se vilken mat som med minsta möjliga besvär kan hålla oss friska. Men om vi har ett stort antal djur som kan leverera våra förutsättningar att ha det bra, förefaller det dumt att inte utnyttja den möjligheten.
Ett annat vanligt argument mot betesdjur, framför allt kor, är att de släpper ut metangas som är en värre klimatbov än koldioxiden. Men enligt Jörgen Andersson väljer många debattörer att lyfta fram vissa fakta och ignorera andra.
Ett av dessa är att även eldning av biobränslen som ved i kraftvärmeverk släpper ut koldioxid, men att den fullständiga förbränningen inte ses som ett miljöproblem. Ett annat är att även om gräset bara låg kvar på marken och ruttnade skulle det bli en viss produktion av metan. Det finns också många bakterier som tar upp metan.
– I ett fungerande, naturligt biologiskt system tas en stor andel av metangasen om hand av metanätande bakterier. Kor som står på ett betonggolv har sämre tillgång till de bakterierna.
En del av problemet är alltså den industriella djurhållningen, menar han. Men hans främsta argument är att även om kor producerar metangas, blir deras bidrag till klimatet ändå positivt eftersom de påskyndar bildandet av ny matjord som binder kol i marken.
Det här är en av aspekterna av holistic management som forskarna kritiserar. Enligt en artikel av fem amerikanska forskare i den vetenskapliga tidskriften International journal of biodiversity 2014 tyder studier i USA och Australien snarare på att betesdrift minskar jordens förmåga att binda kol. Dessutom visar oberoende studier av holistic management-inspirerad betesdrift att mykorrhizasvampar i jordmånen förstördes av djurens klövar och att metoden minskade jordens vattenupptagning, ökade erosionen och minskade kretsloppet av mineraler.
Jörgen Andersson är tveksam till forskare som riktar kritik mot holistic management och menar att det oftast handlar om partsinlagor.
Det finns dock också stöd för en del av holistic managements idéer, inte minst det plöjningsfria jordbruket. Enligt Effekt magasin har Rattan Lal, chef för The carbon management and sequestration center vid Ohio state university i USA, beräknat att det under ett sekel skulle gå att få ner koldioxidhalten i atmosfären med ungefär en fjärdedel av dagens nivåer genom att ändra sättet vi brukar jord och mark.
I april 2014 publicerade några forskare från Nottingham i Storbritannien en artikel i tidskriften Nature scientific reports som hävdade att plöjningsfritt jordbruk kan spela ”en betydande roll i att minimera växthusgasutsläpp från jord och bidra till att förhindra klimatförändringarna.”
Också Håkan Wallander, professor i mikrobiologi vid Lunds universitet, är en förespråkare av plöjningsfritt jordbruk, även om han säger att mycket mer forskning behövs.
– Det är så enormt mycket kol som ligger bundet i marken, det är mer än vad som finns i atmosfären och vegetationen tillsammans. Så blir det små, små förändringar i det här flödet av kol – antingen in i marken eller ut ur marken – så kan det få enorma konsekvenser för koldioxidhalten i atmosfären. Därmed är det viktigt att förstå mer i detalj hur det styrs, säger Håkan Wallander till Effekt magasin.
Än så länge är det dock oklart om bete kan binda tillräckligt mycket kol för att neutralisera människans utsläpp.
”Det finns skäl att framhålla betes- och slåttervallarnas potential att lagra in kol. Med dagens areal på drygt en miljon hektar skulle de kunna kompensera för uppemot en tredjedel av de utsläpp som djurhållningen förorsakar”, skriver till exempel författarna till Jordbruksverkets rapport Inlagring av kol i betesmark från 2010.
Artikeln bygger delvis på en presentation av Renald Flores på Åre sustainability summit 6–7 november med rubriken Body and soil, som bland annat utgick ifrån holistic management.
