Forskaren Ann-Sofie Lönngren vill problematisera människans relation till andra djur och drar paralleller till andra diskriminerade grupper som kvinnor och judar. Hennes studier har bland annat visat att de människor som förvandlas till djur i modern nordisk litteratur ofta är romer.
I vår fortsätter genusluncherna på Reginateatern i Uppsala och Ann-Sofie Lönngren är en av forskarna vid Centrum för genusvetenskap som medverkar. Den 19 februari talar hon på temat Män är djur? Om djur/människa-relationen och genusforskning. Rubriken är medvetet vald för att väcka associationer till debatten om Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, vars dåvarande ordförande år 2005 i en omtalad intervju sa att ”män är djur”.
– Jag kommer inte att prata om det men anledningen till att det var ett kontroversiellt uttalande är att vi automatiskt tycker att det är nedsättande att säga att någon är ett djur. Det var i princip det som Nazityskland gjorde i samband med massmordet på judar under Andra världskriget.
Ann-Sofie Lönngren påpekar att en del av nazisternas propaganda i samband med Förintelsen jämförde judar med råttor och andra typer av djur.
– Det bygger på att man redan har definierat djur som en grupp som vi kan göra vad vi vill med. Antropocentrism är en grundförutsättning för allt sådant.
Den antropocentriska världsbild som präglar det moderna västerländska samhället utgår ifrån att människan står i centrum och står högre än naturen. Forskningsfältet människa-djurstudier ifrågasätter det perspektivet och undersöker relationer mellan djur och människor utifrån en rad olika discipliner.
– En av våra utgångspunkter är att vi inte ser ”djur” och ”människa” som separata kategorier utan som en skala. Vi är intresserade av var kategorierna överlappar och hur de har konstruerats under historien. Trots Charles Darwins inflytande bygger det moderna västerländska samhället på en rigid uppdelning mellan ”djur” och ”människa” och det vill vi problematisera, säger Ann-Sofie Lönngren.
I forskningsgruppen Humanimal research group vid Centrum för genusvetenskap finns bland annat en kulturgeograf som skriver om fästingars geografi, en filosof som problematiserar bilden av språket som något specifikt mänskligt, med fokus på kommunikation mellan människor och apor, en sociolog som studerar människors relationer med husdjur, just nu med fokus på sorgeprocessen och hur den betraktas i samhället, en annan sociolog som undersöker hur uppstoppade djurs kroppar hanteras på museer och vad det signalerar samt ytterligare en sociolog som skriver om djurliv i städer.
Ann-Sofie Lönngren är litteraturvetare i grunden och just nu forskar hon på mänskliga gestalter som förvandlas till icke-mänskliga djur i litteraturen.
– Jag menar att det motivet historiskt sett har använts som ett sätt att diskutera och problematisera djur/människa-relationen. Med den västerländska moderniteten slutade vi att se det på det sättet och jag försöker att återta det perspektivet.
Istället tolkas ofta förvandlingar från människor till djur som metaforer för exempelvis inre konflikter hos människan.
– Djuret har på många sätt skrivits ur vår kunskapsproduktion och vårt sätt att tänka. Kvar finns en djuriskhet som ses som en del av människan.
En annan tendens som Ann-Sofie Lönngren ser i den nordiska litteraturen är en fokus på makt.
– Det pågår en väldig maktkamp mellan människor och djur. I många litterära motiv går det att läsa en berättelse om hur djur har kuvats och exploaterats för människans syften.
När det gäller relationen mellan människa-djurstudier och genusforskning finns tydliga paralleller, säger Ann-Sofie Lönngren.
– Det finns socialt konstruerade skillnader mellan män och kvinnor där män anses vara högre ordnade. Även inom djur/människa-relationen utgörs av två socialt konstruerade kategorier där den ena värderas högre.
Människa-djurstudier kan också överlappa med andra intersektionella perspektiv som ras, ålder, funktionalitet och sexualitet.
– Det finns en diskurs där alla människor inte anses vara lika mycket människor. Jag har sett i min forskning att det inte är godtyckligt vilka mänskliga gestalter som förvandlas till djur. I modern svensk litteratur är det ofta romer.
Forskare intresserar sig för människa-djurstudier av många olika skäl. En del har en bakgrund i djurrättsrörelsen, andra har upplevt starka kontakter med djur eller identifierar sig med djur. För Ann-Sofie Lönngren gick vägen via hennes tidigare forskning.
– Jag såg i de texter som jag studerade att det fanns skildringar av djur/människa-relationer som var intressanta men som inte plockats upp av tidigare forskning. Jag tror att det beror på att litteraturvetenskap präglas av en starkt antropocentrisk världsbild, som utgår ifrån att litteratur skrivs exklusivt av, för och om människor. Jag tycker inte att det stämmer.
