Under de inspektioner som gjordes på svenska minkfarmer under 2014 noterades brister i djurhållningen på drygt 6 av 10 farmer.
23 inspektioner gjordes under förra året på det 70-tal minkfarmer som finns i Sverige i dagsläget. Länsstyrelsernas inspektörer uppdagade brister i djurhållning vid 15 av de här besöken.
– Det mest anmärkningsvärda med inspektionerna som gjorts på farmerna är att så få av dem gjorts i Blekinge, som är Sveriges minkfarmstätaste län. Endast fyra farmer inspekterades där och alla fick ett flertal grova anmärkningar. Än mer anmärkningsvärt blir det när pälsindustrins företrädare menar att de farmer som inspekterats i Blekinge är fyra av en handfull som inte är medlemmar i deras branschorganisation. Hur kommer det sig att inga farmer i Blekinge som är medlemmar i branschorganisationen inspekterats? säger Camilla Bergvall, ansvarig för pälsfrågor på Djurens rätt.
Några av de brister som är rapporterade efter kontrollerna är att det hölls för många minkar per bur på en farm, burarna hade felaktiga mått på fyra farmer, två farmer fick anmärkningar för smutsig miljö och dålig luft, kravet på fri tillgång till vatten uppfylldes inte på tre farmer och tre farmer fick anmärkningar för att de haft för få eller inga besök av veterinär/etolog.
– Sedan är det självklart anmärkningsvärt att det hittades döda och sjuka minkar bland friska minkar i flera av burarna på en farm, fortsätter Bergvall.
Närmare hälften av de kontroller som utfördes förra året var föranmälda. Något som Camilla Bergvall menar är problematiskt i och med att det ger en möjlighet för farmarna att visa upp en förskönad bild av farmen som inte speglar det vardagliga livet för minkarna.
– Men det är även problematiskt att identifiera exempelvis stereotypa beteenden under inspektioner eftersom det rör sig om många djur som kontrollerats på kort tid. För att upptäcka dessa störningsbeteenden behövs mer tid och kunskap. Minkar är individer, precis som vi människor och det går inte att dra alla över en kam.
Görs för få kontroller tycker ni?
– Ja, det görs för få kontroller. Många av minkfarmerna har inte haft inspektioner på flera år. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att fler inspektioner inte är lösningen på problemet med minkfarmer. Inspektionerna kommer fortsätta att visa brister så länge ensamlevande rovdjur hålls tillsammans i små gallerburar utan att få utlopp för sina naturliga beteenden.
De brister som Djurens rätt såg vid sin kartläggning av inspektionerna förvånar inte Bergvall.
– Det bevisar vad vi redan visste, att minkfarmer inte hör hemma i ett land med ett modernt djurskydd. Det är oförsvarligt att rovdjur som normalt rör sig över stora ytor stängs in i små gallerburar.
För att leva upp till den svenska djurskyddslagen menar Bergvall att minkar måste få utlopp för sina naturliga beteenden i enlighet med paragraf fyra. Då skulle det krävas stora ytor för minkarna att röra sig på, möjlighet att leva ensamma och skapa revir samt tillgång till simvatten och möjlighet att utöva sitt jaktbeteende och födosök.
– En sådan djurhållning skulle dock inte vara ekonomiskt lönsam för pälsindustrin. Att sedan förena minkfarmer med paragraf två i djurskyddslagen som handlar om att djur ska skyddas mot onödigt lidande känns ännu mer avlägset. Om det inte är ett onödigt lidande att leva ett kort liv i gallerbur för att gasas ihjäl för att bli någons pälskappa, vad är då onödigt lidande?
När det gäller pälsindustrin i Sverige – vad hoppas ni kommer att ske med branschen framöver?
– Vi hoppas att den nya regeringen kommer att lägga samma proposition som lades 2006, som sedan drogs tillbaka av den nytillträdda borgerliga regeringen, om skärpta regler för hållningen av minkar. Om en sådan går igenom så kommer minkfarmerna försvinna på samma sätt som rävfarmerna och chinchillafarmerna gjort.
