En man med synnedsättning gick vilse då han försökte lära sig en ny väg hem till en vän. Istället för att gå fram och fråga om mannen ville ha hjälp valde en kvinna att ringa polisen. Okunskap, fördomar och attityder gentemot synskadade personer leder många gånger till kränkande situationer menar Synskadades riksförbund.
Det är en lördag i april på en mindre ort i Småland. En man, vi kan kalla honom Thomas, ger sig av hemifrån för att gå hem till en bekant som fyller år. Thomas, som är gravt synskadad, ska testa att ta en ny väg hem till sin vän. Till sin hjälp har han en app på mobilen. Men på vägen tappar han bort var han är. Flera människor kommer fram och frågar om han är okej och om han behöver hjälp. Thomas tackar för omtanken men förklarar att det är lugnt och att han helst vill lösa situationen själv, för annars lär han sig inte att navigera sig fram på nya vägar.
Till slut kommer det fram en kvinna till honom. Kvinnan frågar om han behöver hjälp och han förklarar ännu en gång att det är lugnt och att han vill lära sig att hitta vägen själv. Kvinnan uppger då att hon har tittat på honom ett tag och att hon har någon på telefon som vill prata med Thomas. I andra änden av luren presenterar sig en polis vid larmcentralen i Jönköping. Thomas, som tycker att situationen blir mer och mer absurd, förklarar återigen att han inte behöver någon hjälp.
– Då säger polisen till mig att jag inte behöver vara upprörd då den som ringde in var orolig. Jag förklarar att jag inte har någon förståelse för det i och med att kvinnan själv inte hade pratat med mig först innan hon ringde polisen. Jag tycker inte att det beteendet förtjänar min respekt, säger Thomas som vill vara anonym.
Enligt Thomas frågar då polisen om han tycker att man inte ska bry sig om sina medmänniskor och säger att han måste förstå att polisen måste avgöra om de ska skicka en patrull till platsen.
– I efterhand är det klart att jag har blivit förbannad. Det finns en attityd i vårt samhälle att vi med funktionsnedsättningar ska vara tacksamma i alla lägen att bli erbjudna hjälp oavsett om vi vill eller ej. Vi har ingen röst, vi syns inte och vi har svårt att påverka. Det handlar inte alls om huruvida vi ska bry oss om våra medmänniskor eller ej utan att det jag säger inte respekteras.
– Hade kvinnan kommit fram till mig och frågat om jag ville ha hjälp och respekterat mitt svar hade hon inte behövt ringa polisen.
Thomas berättar att han ofta möts av konstiga attityder när han avböjt hjälp och att han blir den som uppfattas som otacksam.
Till slut hittade han fram på egen hand till sin vän, men vill nu i efterhand berätta om sin upplevelse för att det förhoppningsvis kan förändra attityden till människor med funktionsnedsättning.
Mikael Ståhl är utredare och ombudsman på Synskadades riksförbund och även han menar att personer med synnedsättning ofta blir utsatta för kränkande bemötande.
– Det är vanligt att människor vill hjälpa till och det är så klart väldigt bra. Men tyvärr är det inte alltid att det sker på mina villkor. Många gånger är den som bestämmer vilken hjälp som behövs inte den som behöver hjälpen utan den som ska hjälpa.
Flera olika insatser behövs för att ändra de attityder och fördomar som finns i samhället menar Ståhl.
– Bästa sättet för oss som organisation är att arbete med attitydförändrande aktiviteter, att synas på stan och i media. Men även att arbeta gentemot politiker på nationell nivå eller kommunala handläggare. Det är viktigt att synskadade finns ute på arbetsmarknaden, i kollektivtrafiken och i samhällslivet i stort. För att det ska blir så är det mycket med tillgängligheten som måste förbättras.
Mannen som vi kallar Thomas har valt att inte polisanmäla händelsen.
