”Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för samma våld som kvinnor utan funktionsnedsättning”, skriver Denise Cresso, Unizon.
Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning är fortfarande ett så gott som osynligt problem i dagens samhälle. Sällan sedda är titeln på Socialstyrelsens sammanställning i frågan. Författaren Ann Jönsson menar att om vi inte ens tror att kvinnor med funktionsnedsättning lever i relationer så tänker vi inte på att de kan vara våldsutsatta. Om vi inte ens tänker tanken att dessa kvinnor har ett sexliv, hur skall vi då tänka att de kan bli våldtagna?
Hur ska vi kunna tro att män som lever med kvinnor med funktionsnedsättning skulle utsätta dem för våld? Vi vill inte tro att kvinnor med psykisk funktionsnedsättning utsätts inom psykiatrin, ändå berättar kvinnor om trakasserier, hot och våldtäkter på de slutna avdelningarna. Men vem tror dem?
Forskning om våldsutsatta kvinnor visar att kvinnor med psykisk och intellektuell funktionsnedsättning tillhör de mest våldsutsatta kvinnorna. Kvinnor med funktionsnedsättning sammantaget är i högre grad utsatta för våld jämfört med kvinnor utan funktionsnedsättning. Ändå brister samhällets stöd.
Självklart utsätts kvinnor med funktionsnedsättning för samma våld som kvinnor utan funktionsnedsättning. Fysiskt, psykisk, ekonomiskt och sexuellt våld men dessutom försummelse och funktionshinderrelaterat våld. Försummelse är att inte få hjälp med sin hygien, påklädning eller toalettbesök eller få den villkorad. Vid funktionshinderrelaterat våld utnyttjar förövaren en kvinnas funktionsnedsättning. När kvinnans partner inte tolkar trots att hon inte hör, tar hennes batterier i rullstolen så att hon inte kan lämna hemmet när han gått eller vägrar att ge kvinnan hennes insulinsprutor eller hotar att ha sönder dem.
Men även samhället begränsar dessa kvinnor. Är de beroende av färdtjänst är det inte bara att lämna hemmet, det kan ta en timme att få en bil. Om nu växeln är öppen. I många kommuner stänger växeln klockan 22 och då får de vänta tills dagen efter.
Inte blir väl kvinnor som står under ”samhällets beskydd” våldsutsatta? När skulle det ske? De bor ju på ett boende och åker färdtjänst till den dagliga verksamheten. Svaret blir: just där! Men om kommuner och andra vårdgivare inte ger personalen utbildning så har personalen inte kunskap för att se våldet. Sedan finns det personal som ser våldet men de har chefer som lägger locket på.
Och även om kvinnor med funktionsnedsättning får stöd så känner många redan från början att de inte blir betrodda. ”Det förstår du väl själv att när myndigheter eller vårdgivare ser att jag är en idiot och han normal, vem tror du de tror på? De utsatta har inte ens rätt att få rätt”, säger en uppgiven brottsofferstödjare. Kan kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte berätta sina historier tillräckligt trovärdigt blir förövarna friade.
Socialtjänstlagen 5 kap 11 § säger att kommunen ska stötta våldsutsatta. Ja, då måste det finnas ett samarbete mellan enheterna för funktionsnedsättning och kvinnofrid. Annars blir det lätt så att en kvinna i exempelvis rullstol blir hänvisad till funktionsnedsättningsenheten trots att hon är våldsutsatt och ska till kvinnofrid. Hela kedjan måste fungera om kvinnor med funktionsnedsättning skall få stöd.
• Baspersonal måste få kontinuerlig utbildning och riktlinjer för hur de skall agera när det gäller våldsutsatta personer med funktionsnedsättning.
• Chefer måste ha kunskap om våld så att de kan stötta personal som upptäcker våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning.
• Kommunen måste ta ansvar för att ideella kvinnojourer är tillgängliga och hänvisa till kvinnojourer trots att det inte är offentlig verksamhet.
• Kommunerna måste ha en färdtjänst som ger kvinnor möjlighet att ta sig ifrån en hotfull situation utan dröjsmål.
• Kvinnor med intellektuell, psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning måste erbjudas en förhörsledare med särskild utbildning.
• Domstolarna måste ta ansvar för att ge stöd till dem som behöver hjälp att berätta sin historia tillräckligt trovärdigt för att det ska leda till fällande dom.
Men i dag sviker samhället de mest utsatta och de som behöver mest hjälp och stöd får minst.
