Det är enligt FN en grundläggande rättighet för alla att på lika villkor delta och medverka i kulturlivet. Men fortfarande utestängs många människor, bland annat på grund av bristande tillgänglighet i lokaler. Det är något som vi gemensamt måste ändra på, skriver representanter för Kulturrådet, DHR, Handikappförbundet och Lika unika.
Alla människor har rätt att delta i kulturlivet, uppleva, utöva och skapa kultur på sina egna villkor. Det framgår tydligt av såväl den nationella kulturpolitiken som av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I januari 2015 fick Sverige ett tillägg i diskrimineringslagen. Numera är bristande tillgänglighet en ny diskrimineringsform. Lagändringen ökar trycket på samhället att öppna dörrarna för alla. Det gäller även kulturlivet.
Ansvaret för ett tillgängligt kulturliv delas av många: beslutsfattare, fastighetsägare, byggherrar, statliga, regionala och kommunala tjänstemän, liksom konst- och kulturlivets aktörer. Kulturlivet har en lång tradition av att arbeta inkluderande och att söka nya målgrupper. Det har under senare år till exempel blivit vanligare med fler integrerade, professionella scenkonstensembler, där personer med olika funktionsförmåga gemensamt skapar konstuttryck. Teatrar, museer, konsthallar och andra arbetar på flera olika sätt för att göra sin verksamhet, sitt innehåll, eller konstnärliga skapande tillgängligt, till exempel genom syn- och texttolkning och teckenspråk. Detta är bra och bör lyftas fram.
Men ännu är kulturlivet inte helt tillgängligt för alla. Ett av regeringens mål inom funktionshinderspolitiken är att statligt finansierad kulturverksamhet inte ska bedrivas i lokaler där ”enkelt avhjälpta hinder” fortfarande finns kvar. Enkelt avhjälpta hinder ska enligt plan- och bygglagen från 2001 skyndsamt undanröjas. Det har gått hela 14 år sedan lagändringen trädde i kraft. Ändå finns enkelt avhjälpta hinder kvar i många publika lokaler. Detta är inte acceptabelt. Här är det framför allt de ansvariga fastighetsägarna, men även tillsynsansvariga kommuner, som måste förbättra situationen.
Från och med 2017 är ett av kriterierna för de statliga bidrag som Kulturrådet fördelar till regional kulturverksamhet att verksamheterna ska ske i lokaler som har åtgärdat enkelt avhjälpta hinder. Det är en del i Kulturrådets uppdrag att verka för ett kulturliv för alla, oavsett funktionsförmåga. Att undanröja de så kallade enkla hindren är bara en del i ett större arbete där krav på generell tillgänglighet måste genomsyra samhället.
Vi uppmanar alla offentliga aktörer på kulturområdet att ta frågan om ökad tillgänglighet, i alla dess olika aspekter, på största allvar. Arbetet för delaktighet på lika villkor måste ta ordentlig fart, tillgänglighetsmålen och lagarna måste tas på allvar. Samarbeta med funktionshindersrörelsen för att få del av erfarenheter av att leva med olika funktionsnedsättningar. Ta reda på var diskriminering riskerar att ske och se till att den försvinner. Ställ krav på tillgängliga lokaler och tillgängliga arrangemang. Fördela inte kulturbidrag till verksamheter som inte inbegriper funktionshinderperspektivet i sin planering. Se till att krav på tillgänglighet finns med i all upphandling.
Vi uppmanar också till ett förbättrat samarbete mellan stat, region och kommun, liksom mellan olika ansvarsområden, och i synnerhet direkt med funktionshindersrörelsen. Det är först när vi samverkar som vi kan skapa effekt av den nationella kulturpolitiken, FN-konventionerna och övrig lagstiftning.
Låt förändringarna i diskrimineringslagen få tilltänkt effekt. Vår gemensamma vision måste vara ett öppet samhälle, där vi från början ser till att skapa verksamheter, lokaler, utbildningar och arbetsplatser på ett sätt så att alla får möjlighet att delta, på lika villkor.
Opinionstexten har tidigare varit publicerad i Dala-demokraten.
