Med IS frammarsch har yezidier blivit en väldigt utsatt religiös minoritet. Mona och Rafi Ziwan är yezidier i Sverige som vill berätta för världen om sitt folk. Med ett uppgivet hopp om framtiden följer de sina släktingar och vänner som just nu är på flykt från IS trupper.
I lägenheten i Märsta springer treåriga sonen Furat runt, sjunger med i låtarna från filmen Frost, berättar vad hans kompisar på dagis heter, visar upp sina finaste kläder och smaskar på glasstårta. Men i denna yezidiska familj dröjer det inte länge förrän allvaret och sorgen hinner ikapp. På tv visas en yezidisk kanal och två unga män med allvarliga uttryck syns i rutan. Rafi Ziwan, pappan i familjen, översätter och förklarar att männen på tv berättar om hur de blivit kidnappade av IS.
Mona, 40, och Rafi Ziwan, 45, är yezidier som kommer från den kurdiska delen av Irak men som nu har levt i Sverige i nästan tio år. De berättar att yezidismen, trots att inte så många svenskar känner till gruppen, är den äldsta religionen från Mellanöstern. De förklarar också att de är en grupp som genom historien har varit utsatta för förtryck.
– I Sverige känner vi oss väldigt trygga i jämförelse med hur vi kände i vårt hemland. Där fanns det en stor skillnad mellan muslimerna som styr landet och oss yezidier. Om till exempel någon yezidi har en affär vill inte muslimer handla där. Man känner sig alltid utanför och den känslan är så klart obehaglig, säger Mona.
Rafi berättar att de flydde till Sverige under Saddam Husseins tid men att det på senare år har blivit ett allt större hat mellan religionerna i Irak. Han förklarar att yezidierna håller räkning på alla de tillfällen som de har blivit utsatta för folkmord och att det som händer i dag med den extremistiska gruppen IS frammarsch räknas till det 74:e folkmordet, det vill säga den 74:e gången som yezidier har blivit utsatta. Den allra första gången i räkningen skedde för omkring 1 300 år sedan. Främst har yezidierna hållit reda på allt som skett genom historien med hjälp av en stark sångtradition.
– Det är genom sånger som våra föräldrar har fört vidare till oss om vad som har hänt och det är så vi bevarar historien. Vi skriver själva många dikter om vad som händer med oss yezidier i dag.
När Rafi och Mona talar om yezidiernas situation framkommer det både uppgivenhet och ilska mot muslimer. Det som sker i dag då en extremistisk grupp tvingar dem att omvändas till islam tycks inte vara något nytt. Yezidiernas hårda kamp för att bevara sitt folk kan förklara att Mona och Rafi i dag känner sig skeptiska mot inte bara extremister utan även muslimer i allmänhet.
– Sunnimuslimer är fanatiska, de accepterar ingen alls. Vi yezidier är dessutom särskilt utsatta för kurderna accepterar inte heller oss. Nu finns det inget hopp om framtiden. Nu hatar alla varandra.
Många tidningar har rapporterat om muslimer som vänder sig mot IS och tar starkt avstånd från vad de gör men så tycks inte Mona och Rafi uppfatta situationen. De berättar att de utsatta yezidierna inte har någonstans att vända sig. De menar att de är övergivna och förtryckta från alla håll och förklarar att de inte heller har något förtroende för Kurdistans president Massoud Barzani.
– Några säger att de hellre vill dö än att leva det livet som de har nu. Massoud Barzani, Kurdistans president, vill inte hjälpa yeziderna utan han vill bara att vi ska vara tysta.
Till lägenheten i Märsta når ständiga rapporter om vad som händer med yezidierna i Irak. Bland annat får de höra från yezidiska kvinnor och barn som ringer och berättar att de har blivit kidnappade som sexslavar av IS. Rafi och Mona berättar att situationen gör att många yezidier nu vill fly till Europa om de bara har råd precis som de själva har gjort i hopp om att leva i fred. Men Rafi berättar också att det är svårt och att en av hans allra största sorger var att behöva lämna Lalesh som är en helig plats för yezidier där flera tempel finns.
– Det gör ont att behöva lämna vår barndom och alla våra minnen därifrån. Min mamma har levt där hela sitt liv, när hon flyttade till min pappas hem flyttade hon bara 10 meter.
Rafi och Monas frustration över situationen är påtaglig. Kontrasten till de livfulla barnen som har lyckats hålla humöret uppe och springer runt mellan rummen i lägenheten är stor. Mona säger att de tidigare brukade undvika att titta på nyheterna när barnen var med men att de under sommaren inte kunde göra annat än att ständigt låta sändningarna rulla.
– Vi tittade hela tiden på tv:n för att följa vad som hände med vårt folk och våra barn ser oss, de ser att jag gråter hela tiden. De frågar ”mamma varför gråter du?” men jag kan inte hindra det. Hela min familj har lämnat sitt hus, de var ute utan el och överallt höjer de priserna och gör det svårare för dem. Vi har många familjemedlemmar där, kusiner och vänner.
Monas röst spricker när hon pratar och ögonen fylls med tårar. Hon ursäktar sig och går undan för att ordna fram te. Barnen gör sig redo för att lägga sig för natten och samtalet kommer in på yezidiska traditioner och högtider. Mona och Rafi är medvetna om att många svenskar inte känner till särskilt mycket om deras religion och de är ivriga att berätta vad yezidierna tror på och dess traditioner.
– Vi tror att Gud skapade hela världen felfri från början. Efter kanske 40 000 år skapade Gud Adam och Gud sa till de sju änglarna att de skulle be till Adam men en sa emot. Det är den ängeln som kristna och muslimer kallar för djävulen men vi säger motsatsen, att det var den bästa ängeln för han kom ihåg sedan förr att man bara skulle be till Gud. Därför säger muslimer som inte accepterar yezidier att vi tror på djävulen. Vi säger att det inte finns någon djävul. Det är en stor missuppfattning.
De berättar sedan om det yezidiska nyårsfirandet som inträffar i april och om högtidsdagen i juli då man samlar med sig mat från olika gårdar och delar med sig av det man har till de fattiga. Rafi berättar även om högtiden som inträffar i oktober då man återspelar hur Gud skapade världen, fastan som pågår i tre dagar i december och slutligen om högtiden som firas den 6 januari samtidigt som kristna ortodoxa firar Jesu födelsedag. De förklarar även att yezidier ber mot solen och att elden och solen har en stor betydelse inom religionen.
Avslutningsvis säger Rafi att han tycker att det är viktigt att vara en del av svenska samhället och att integrera sig men också att det är viktigt att behålla sitt arv.
– Jag är själv inte religiös men jag vill berätta för hela världen om mitt folk.
