Att vara långt från det som händer i Mellanöstern betyder inte alltid en trygghetskänsla. 25-åriga Hama Hawta lever i ständig rädsla men inte för sitt eget liv – medan han är trygg långt ifrån händelsernas centrum är hans familj kvar.
På ett kafé i centrala Stockholm sitter Hama Hawta och tittar runt omkring sig på alla människor som skyndar förbi.
– Alla har så bråttom här, jag förstår inte varför. Där jag kommer ifrån går allt mycket långsammare.
När jag frågar honom varför han tror att det är så, vacklar hans leende lite men han behåller sin lättsamma ton.
– Jag antar att det är för att vi inte vill skynda oss genom livet, vi försöker ta vara på allt eftersom vi inte vet när livet kan ta slut.
Hama är från den kurdiska delen av Irak och kom till Europa för ett år sedan för att studera. Han bor för tillfället i Madrid men är i Sverige för att hälsa på vänner. På frågan om han skulle kunna tänka sig att bo här ler han brett och säger att han tycker mycket om Sverige och gärna skulle flytta hit och lära sig ännu ett språk. På frågan om han ser några negativa sidor av att bo så långt hemifrån skrattar han lätt och berättar att han saknar maten och sin familj.
– Det är inte så vanligt att man bor ensam där jag kommer ifrån, så det är en väldigt stor omställning.
Hama har även fått uppleva de förutfattade meningar som finns om honom som irakier.
– Det är nackdelen med att komma hit, det finns så många som säger dumma saker. Jag antar att det är för att de inte förstår vad som händer där borta. Om de visste det så skulle de inte vara så elaka.
När jag frågar om hans familj ler Hama stort.
– Jag saknar dem väldigt mycket, men samtidigt ser jag inte mig själv återvända hem annat än för att hälsa på. Jag vill verkligen att de ska komma hit och bo med mig, här är det säkert.
Hama har många gånger försökt att få sin familj att flytta men utan någon större framgång, det är en stor risk att försöka fly från Irak och Hamas familj vill inte ta sig ut illegalt. Som kurder är Hamas familj speciellt utsatta av IS och Hama lever i ständig skräck över att en dag få höra att hans familj inte längre är i livet.
– Självklart är jag rädd, jag önskar att de kunde leva i trygghet. Så länge de är kvar där kommer jag alltid att vara rädd för deras skull.
Hama tittar ut genom fönstret på kafét och rynkar pannan. Han säger att det som händer i hans hemland hemsöker hans tankar och berättar att IS har dödat många av familjens närstående.
– Det värsta är att ingen gör någonting. Det är som att alla bara väntar på att landet ska kollapsa så att de kan svepa in och ta det som är kvar. Det är befolkningen som lider.
Han får ofta frågan varför hans familj är i fara.
– Många tror att bara för att IS är en muslimsk grupp, är alla muslimer säkra. Och ibland säger de till och med att alla muslimer står för det som IS håller på med.
Varför människor väljer att åka och strida för IS är något Hama inte förstår.
– Jag förstår att de har en åsikt som de tycker är väldigt viktig att föra fram, men att göra det med våld är aldrig rätt lösning.
Hama erkänner att han är avundsjuk på sina svenska vänner. Han berättar att han förundras över hur deras största bekymmer är huruvida de får högsta betyg i skolan eller inte. Han fnyser åt tanken att de vill flytta hemifrån vid ung ålder och han berättar hur han önskar att han kunde bo hemma och känna den trygghet som familjen erbjuder.
– Jag önskar att de kunde se hur lyckligt lottade de är! Jag vet inte om jag någonsin kommer att få hålla om min mamma igen och de kan inte vänta tills de får flytta ifrån sin!
