Unga ska få hjälp att ställa om

I Storbritannien har utbildningen One year in transition hjälpt fyra årskullar med unga deltagare att hitta ett hållbart liv. Nu är målet att en svensk motsvarighet, Ett år för omställning, ska starta i september.

Internationella Transition network drog igång One year in transition, eller 1YT som det brukar förkortas, i september 2012 i nätverkets födelseort Totnes i England. Sedan dess har deltagare bland annat startat ett lokalt bageri i Wales som bakar bröd av egenodlat säd, arrangerat en festival för att inspirera boende i Lancashire att leva mer hållbart, startat ett filmbolag som gör videoklipp för hållbarhetsorganisationer, börjat att hjälpa ideella organisationer med sitt historieberättande samt skapat ett så kallat makerspace eller öppen verkstad i Londonstadsdelen Brixton.

One year in transition är ett sätt för deltagare mellan 20 och 35 år att hitta ett så kallat livsprojekt som prioriterar det som de vill skapa i livet, istället för att de ska bli anställningsbara på någon annans villkor. Det handlar inte bara om omställningen till ett hållbart samhälle utan lika mycket om omställningen från ungdom till vuxen, från utbildning till arbetsliv och från att vara redskap till att bli aktörer för förändring.

– One year in transition har breddat definitionen av omställning. Det handlar inte bara om omställningsrörelsen, säger Isabel Carlisle, initiativtagare till utbildningen.

Målet är att deltagarna ska kunna sluta med arbete som bidrar till problem istället för lösningar, och istället hitta sitt unika bidrag till världen. Programmet riktar sig till unga människor som börjar att se vilka utmaningar som samhället står inför och som känner att de behöver verktyg och utbildning för att kunna bli förändringsagenter.

Programmet har två spår som handlar om inre respektive yttre omställning. Den inre omställningen handlar om frågor som Vem är jag, Vad hindrar mig och Hur kan jag bli mer resilient eller motståndskraftig. Den yttre omställningen har fokus på deltagarnas utvalda livsprojekt och att bygga nätverk och kontakter med deras omgivande lokalsamhälle.

Deltagarna ses fyra gånger under året både för att ta del av utbildningsinsatser och för att bygga en känsla av samhörighet inom gruppen. De ger varandra stöd och feedback under programmets gång.

– För många av dem är det en stor lättnad att träffa andra som delar deras oro inför framtiden och deras vilja att engagera sig i nuet. Det gör att de känner att de kan vara sig själva i större utsträckning, säger Isabel Carlisle.

Varje deltagare får också en personlig mentor, elder eller ålderman som stöd för den inre omställningen, och letar upp en eller två läromästare som den vill lära sig specifika färdigheter ifrån. Hittills har det handlat om allt från snickeri till filmskapande. Dessutom bjuds olika inspiratörer in för att berätta om sina erfarenheter som förändringsagenter.

Programmet präglas av färdigheter som kommer att behövas för att designa en mer hållbar framtid, exempelvis innovation, samarbete och kommunikation. Det handlar om informellt lärande med inslag av bland annat historieberättande, att knyta an till naturen och förändringspsykologi.

Att kursen sker på distans är medvetet. Poängen är att deltagarna inte ska leva i en härlig, världsfrånvänd bubbla under programmets gång och sedan slungas ut i en hård verklighet, utan att de hela tiden ska förhålla sig till sin omvärld.

Ända sedan starten har det diskuterats om programmet ska fortsätta att bara vara inriktat på personer under 36, men svaret blir hela tiden jakande, säger Isabel Carlisle.

– Unga har en särskild förståelse för hur världen fungerar och hur förändring sker. Unga värderas inte heller lika högt eller blir lyssnade på i samma utsträckning som äldre. Dessutom har vi förlorat de traditionella sätten att initieras i vuxenvärlden. Vi ville ha ett program som inkluderade en sådan övergång.

I januari startar en portugisisk version av kursen i området St Luis. Intresse finns också i Kroatien och Belgien.

Peter Hagerrot från Omställning Järna har länge velat arrangera en svensk motsvarighet till One year in transition. I november bjöd han därför in Isabel Carlisle till Sverige för andra gången. Hon talade bland annat på hållbarhetskonferensen Åre sustainability summit och hade en rad möten med intressenter i Järna, bland annat med företrädare för Södertälje kommun, folkhögskolor, universitet och andra utbildningsarrangörer.

Både Peter Hagerrot och Isabel Carlisle ser stor potential i att hålla kursen just i Järna. Det kan leda till synergieffekter med några av alla de omställningsverksamheter som pågår i det antroposofiskt präglade området, exempelvis forskningsinstitutet Beras, ekobyn Charlottendals samverkan med andra ekobyar runt Östersjön samt Youth initiative programme, YIP, en utbildning i socialt entreprenörskap för unga.

Peter Hagerrot tror nu att det ska gå att hitta en långsiktig lösning för en svensk 1YT-kurs men troligen tidigast år 2017. För att kunna komma igång tidigare ska han söka projektpengar med målet att starta en första omgång i september. Tanken är att sätta ihop en pilotgrupp på fem till tio deltagare som träffas i fyra veckor under ett år. Upplägget blir likt det som One year in transition har med distansstudier, nätverkande och mentorskap.

– Grundfrågan är – om vi som är äldre känner oss utsatta – vad känner inte unga? Den viktigaste frågan för unga människor är inte oljetoppen utan massarbetslöshet, och det är där vi måste börja. Det är viktigt att unga får en möjlighet att känna hopp, säger Peter Hagerrot.

Läs mer på www.oneyearintransition.org.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV