I dag används omkring 1 miljon försöksdjur i Sverige varje år. Vi måste hitta sätt att forska utan att göra våld på andra, skriver Daniel Rolke från Djurrättsalliansen, inför Försöksdjurens dag den 24 april.
Cornetto, Top hat, Calippo, Igloo, Magnum, Puck, Piggelin, Sandwich, Tip top och Nogger är inte bara namn på populära glassar. Det är även namnen på de tio apor som anlände till Sverige från en försöksdjursuppfödning i Kina i mitten av januari i år. De ingår i ett djurförsök på Karolinska institutet där de med hjälp av provrörsbefruktning kommer att bli gravida. De kommer dock aldrig att tillåtas föda sina barn, utan fostren tas ut med kejsarsnitt och halshuggs. Därefter dissekeras deras hjärtan.
Vid ett senare skede i försöket planeras det även att implantera genetiskt modifierade embryon i aporna. Denna process utsätts Cornetto och de andra aporna för upp till fem gånger och därefter avlivas de eller återanvänds i ett annat experiment. Försöket utförs för att försöka förstå hur hjärtat utvecklas och vad som går fel i utvecklingsprocessen vid medfödd hjärtsjukdom. Ytterligare 40 apor kommer att användas i försöket som pågår till 2019.
Cornetto och de andra aporna är bara några av de omkring 1 miljon försöksdjur som används varje år i Sverige. Bakom låsta dörrar och taggtrådsbeklädda staket finns djuren i fönsterlösa anonyma byggnader tillhörande universitet, sjukhus, forskningsinstitut och företag. Under de senaste åren har djuravdelningarna gått från att vara relativt små till stora, centrala anläggningar där djuren lever på en väldigt begränsad yta. De flesta försöksdjur sitter i små burar hela sina liv och det mesta kontrolleras, till exempel temperatur, föda, lufttillförsel och ljus.
Förutom försöken de ingår i lever de många gånger utan stimulans och möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Råttor, som till exempel sitter på bakbenen för att vädra och få en överblick, kan inte göra det då burhöjden är alldeles för låg. De saknar även bon att söka skydd i och är ständigt exponerade i de genomskinliga burarna vilket är oerhört stressande för dem. Hundar hålls i burar eller kennlar inomhus på laboratorierna och katter många gånger i små, fönsterlösa rum. Många kaniner hålls fortfarande ensamma och i burar så små att de inte ens kan ligga utsträckta. Möss blir så stressade och understimulerade att de biter av varandra morrhåren bara för att ha något att göra. Så ser försöksdjurens verklighet ut och försöken kan pågå allt från dagar till månader eller till och med år.
I Sverige är det förbjudet att utföra djurförsök om de inte först granskats och godkänts av en av de sju djurförsöksetiska nämnder som finns. Detta krav infördes 1979.
Nämnderna domineras av personer som själva utför eller arbetar med djurförsök och därmed har grundinställningen att djurförsök är etiskt försvarbart. I nämnderna sitter även ett antal personer som är politiker eller från djurskyddsföreningar som ska representera folket. Deras uppgift är att väga påverkan på djuren mot nyttan av försöket. De djurförsöksetiska nämnderna ska diskutera etik kring djurförsök, men det kommer ofta i skymundan för mer tekniska och veterinärmedicinska frågor.
Nämnderna har även möjlighet att göra undantag från djurskyddslagen och tillföra mer lidande för djuren. I dagsläget godkänns ungefär 99 procent av ansökningarna till de djurförsöksetiska nämnderna. Det fåtal gånger ett försök avslås beror det oftast på någon teknikalitet med ansökan och väldigt sällan på att en djuretisk diskussion ägt rum.
I samband med Försöksdjurens dag den 24 april presenterar vi kampanjen Djurförsöksgranskarna där vi belyser och granskar djurförsök som pågår i Sverige. Vi tycker det är viktigt att djurens intressen tillgodoses och att det ligger i allmänhetens intresse att få veta vad djuren utsätts för i vetenskapens namn, för att därefter kunna ta ställning till om vi människor kan ta oss rätten att utsätta djur för den här typen av experiment.
Givetvis behövs forskning och vetenskapliga framsteg, men inte till vilket pris som helst. Det finns alternativ till många av de djurförsök som utförs i dag, många gånger baserade på mänskliga celler eller modeller. Dessvärre satsas det alldeles för lite på forskning som inte innefattar djur och det finns inte alternativ till alla djurförsök i dagsläget. Men det betyder inte att det är rättfärdigat att utföra de försöken på djur.
Många tror att utan djurförsök kommer forskningen kring livshotande sjukdomar som aids och cancer att upphöra, men redan i dagsläget sker en stor del av den forskningen utan utnyttjande av djur. Som exempel kan nämnas att en majoritet av universiteten i USA – inklusive Harvard, Stanford och Yale – har ersatt studier med levande djur i fysiologi, farmakologi samt i kirurgiska utbildningar med djurfria metoder. Några av de nya studiemetoderna innefattar istället observation under operationer, mänskliga simuleringar hos patienter, användandet av människolik donerade till medicinsk forskning, sofistikerade datorprogram och mycket annat.
Vi tror att majoriteten av folket skulle vara emot försök på människor som utfördes mot deras vilja även om det skulle leda till stora framsteg i sökandet efter vaccin och botemedel mot olika sjukdomar. Samma kriterier bör även gälla andra djur då de – precis som vi – är kännande, levande varelser. Vi måste hitta sätt att forska och nå framsteg utan att göra våld på andra.
