Norrlandsoperans tolkning av Figaros bröllop synar klimathot, privilegier och könsroller.
I Norrlandsoperans tolkning av Figaros bröllop har regissören Linda Mallik förflyttat händelseförloppet från sent 1700-tal till år 2068, en framtid tillräckligt nära för att vi själva ska kunna föreställa oss den.
Operan tillkom mellan amerikanska och franska revolutionen, och är baserad på Pierre Augustin Caron de Beaumarchais komedi Le mariage de Figaro. Pjäsen fick stark kritik då den kritiserade feodalväsendet, men vann aristokratins förtjusning trots att den slog uppåt. Mozart såg pjäsen och skrev operan på bara sex veckor år 1786. För att passera censuren var vissa partier tvungna att skrivas om.
Linda Mallik har utgått från nutida tendenser och idén att lägga dramat i framtiden kom av insikten att vi i dag har vissa privilegier som vi tar för givna. I framtiden kan vi inte ta allt för givet som vi gör i dag, inte minst på grund av klimathotet. Vi kan inte annat än fantisera om framtiden, men möjligen kan en framtid åter igen likna 1700-talet på vissa områden. Kanske kommer rättigheter och privilegier att försvinna eller flyttas om?
Handlingen utspelar sig under en dag hemma hos greveparet Almaviva. Enligt Norrlandsoperans beskrivning ska vatten i denna framtidsversion vara en tillgång i parets hem medan det omgivande landskapet är öken, något som dock inte är jättetydligt i uppsättningen. Greven vill återuppväcka en gammal sed, att han ska ha förtur till tjänarinnan Susanna innan hon gifter sig med hans tjänare Figaro, varpå komplotter följer för att förhindra detta.
Första akten spelas utan att jag rycks med i handlingen, men redan under andra akten har intrigen tätnat och det är underhållande på alla sätt. Förtjusande versrader och många spetsfundigheter vinner publikens skratt. Musiken som är dirigerad av Tobias Ringborg träder ibland fram, framför skådespel och sång. Scenografin är futuristisk, och innehåller bland annat projicerade videobilder med sceniska motiv som för att förstärka grevens herravälde, som tycks allt mer osäker under intrigens gång. Den till synes rakryggade greven sjungs av baryton Carl Ackerfeldt. Anna Ardelius kostymdesign har en del roliga tekniska detaljer. Jag är särskilt förtjust i Marcellinas gröna ödleinspirerade dräkt med fyra röda ögon placerade på bröstet som kan lysa för att förstärka en dramatisk känsla.
Den förföriska ynglingen Cherubino spelas väldigt starkt och övertygande av mezzosopran Annie Fredriksson både när det gäller sång och skådespeleri. Cherubinos aria över kärlekens kval är särskilt närvarande. Tenor Wiktor Sundqvist spelade liksom Annie Fredriksson i Vadstenaakademiens Silverskeppet i somras. Wiktor gör här en uttrycksfull Basilio och Don Curzio. En lång och komisk Bartolo spelas av bas Lars Arvidson.
Susanna Levonen, sopran, spelar Marcellina som i sista akten blossar på en cigarett innan hon sjunger ut en både ilsken och komisk aria, men också vacker och övertygande, om hur kvinnor ger männen kärlek bara för att få förakt tillbaka. Något så allmängiltigt och fastetsat i könsroller och maktspel mellan man och kvinna att det tyvärr känns tänkbart även år 2068. Att librettot sjungs på svenska är särskilt lyckligt. Västerbottenfödda Britt G. Hallqvists översättning av Lorenzo Da Pontes libretto 1979, här bearbetad av Linda Mallik, visar charmen med opera som konstform.
Figaros bröllop spelas 26 februari–28 mars i Umeå och turnerar 12–25 april till Härnösand, Östersund, Sundsvall och Boden.
