Hållbarhet handlar ofta om att minska människans negativa avtryck på miljön. Men Cradle to cradle-konceptet tar det ett steg längre genom ambitionen att lämna ett positivt avtryck. Nu ska en hel stadsdel utvecklas för att ge mer än vad den tar.
– Hållbarhet är minimum, men det är inte det vi siktar på, säger Helena Sandberg, som är planarkitekt i Ronneby.
Ronneby var första kommun ut i Sverige att jobba enligt konceptet Cradle to cradle. Kommunen skapade enheten Cefur, som ska vara ”en innovativ motor för hållbar utveckling av näringsliv och samhälle” och antog i början av 2012 ett generellt kvalitetsprogram för hållbar byggnation. Förra året invigde kommunen sin första byggnad utifrån principen. Det var förskolan Backsippan, som bland annat har byggts med hälsosamma material som bedömts av kemister och med solceller på taket för energiförsörjning.
Men nu tar kommunen det ett steg längre och konceptet ska appliceras på en hel stadsdel. Kilen är ett äldre industriområde i Ronneby som ska utvecklas till den första stadsdelen i landet som ger mer än vad den tar, berättar Helena Sandberg.
– Det ska vara en inspirerande miljö att bo och leva i. Det blir åtminstone 200 lägenheter, det beror lite på hur mycket andra funktioner som ska rymmas.
En av skillnaderna mot utvecklingen av ”vanliga” stadsdelar är att man försöker att involvera intressenter i ett tidigt skede, utifrån vad de har för ambitioner och intressen i området och vilka samarbeten som kan vara möjliga. Detsamma gäller delvis för Ronnebys invånare.
– Om man som boende i en stad är med tidigt och får bli involverad tror jag att man får en större förståelse för projektet samtidigt som möjligheterna att hitta synergieffekter mellan olika intressenter ökar. Då är det större chans att få till något bra för hela staden, säger Helena Sandberg.
Listan på målen med stadsdelen kan göras lång. Renare luft både inomhus och utomhus, hälsosamma material, renare dag- och åvatten, ökad biologisk mångfald och att generera mer energi än vad som används är bara några av dem. Men det handlar också om ett annat sätt att arbeta för att hitta nya lösningar.
– Det är ett sätt att driva innovation; att säga att vi vill att ni ska titta på rening av åvatten till exempel. Sedan blir det upp till den som ska göra det att faktiskt uppnå det, och hur får de övertyga oss om lite.
Genom innovativa lösningar finns också vinster att göra för hållbarhet och för att minska det negativa avtrycket och Helena Sandberg tror att fler är på väg åt det hållet. Inte minst genom att tankar om så kallad cirkulär ekonomi också är på framväxt, något som är nära sammankopplat med Cradle to cradle-konceptet.
– I framtiden äger man kanske inte sin tvättmaskin, man äger rätten att kunna tvätta. Då ligger det i tillverkarnas intresse att tvättmaskinen som produkt är så bra som möjligt, och då kan det finnas ett helt annat intresse i att jobba med design och material.
Precis som namnet antyder är kretsloppstanken central inom konceptet. Helena Sandberg tar som exempel att byggnader kan ses som materialbanker. Material ska kunna tas ner och återanvändas, utan att ha tappat i värde utan kanske till och med ha ökat. Och precis som att produkter ska kunna både återanvändas och återvinnas, gäller detsamma för till exempel byggnader.
– Det ska vara flexibla byggnader som kan användas för flera ändamål. Förskolan Backsippan är till exempel byggd så att den ska kunna göras om till skola enkelt, och föreningar eller boende som finns runt omkring kan använda en del av byggnaden på kvällen.