Det finns många små, autonoma konstverksamheter i Sverige – ofta utanför storstadsområdena och med en stark koppling till platsen där de verkar. Nu ska grupperna mötas för att bli starkare tillsammans.
Konstnärerna Signe Johannessen och hennes man Erik Rören startade Art lab Gnesta 2010 som en professionell plattform för konst. I dag är det en plats för att producera, diskutera och forska kring samtidskonst och relaterade frågor. Föreningen har en konsthall, ordnar residens för internationella konstnärer och ger ut tidskriften Fält som fördjupar de teman som konstnärerna jobbar med.
– Vi ville själva formulera vårt uppdrag utifrån behoven i konstvärlden och i samhället, och vilken betydelse konst kan ha på en mindre ort. Om konst bara ska vara för dem som förstår konst i en hipp storstad tappar den sitt argument för att finnas, menar Signe Johannessen.
De samarbetar bland annat med en forskningsinstitution i Indien och med både skolelever och vuxna i Gnesta utanför Stockholm. Konsten används i dialoger med beslutsfattare, invånare och gäster.
– Vi är intresserade av att använda vår spetskunskap som konstnärer som en del av samhällsdebatten, så det offentliga rummet har blivit en viktig arena för oss.
Art lab Gnesta startades medan de båda fortfarande var konststudenter, eftersom de kände ett behov av att göra något som gick utanför den rådande normen i konstvärlden.
– Verkligheten för utbildade konstnärer är katastrofal. Utgångspunkten var väldigt snäv – alltid en urban kontext och en viss typ av smal konst för andra konstnärer och kuratorer. Vi ville gärna bo på landet och utgå ifrån landsbygden utan att kompromissa med den konstnärliga kvaliteten eller metoden, säger Signe Johannessen.
De valde att bosätta sig i Gnesta och starta sin verksamhet där.
– Det finns egentligen inget speciellt med Gnesta och det ligger bara en timme från Stockholm, men det är ett exempel på hur Sverige och världen ser ut. Om vi gör ett projekt om försurningen av Frösjön blir det bara ett sätt att prata om Östersjön eller världshaven. Hela verksamheten genomsyras av normkritik och att titta på samhället och dess maktstrukturer.
Signe Johannessen menar att den här typen av mindre, autonoma konstverksamheter fyller en viktig funktion i konstlivet eftersom de skiljer sig från större konstinsitutioner på många sätt. Små konstverksamheter kan reagera snabbt på saker som händer i samhället och är ofta första foten in i konstvärlden för nya konstnärer.
När Art lab Gnesta startade kände de sig ganska ensamma om att vara självorganiserade, men de upptäckte snart att det fanns många andra verksamheter med liknande förutsättningar. Ur detta föddes idén att försöka samla grupperna och den 13–14 juni är Art lab Gnesta med och anordnar ett symposium om självorganisering inom konst. Hittills har ungefär 50 personer anmält sig från hela Sverige (se faktaruta).
– Vi vill lära oss mer om de andra platserna och eldsjälarna. Om det inte finns en mylla för dem att gro i så brinner de upp. På det sättet har vi förlorat så mycket bra samhällsorienterad konstverksamhet i Sverige.
Det som de självorganiserade konstverksamheterna behöver är framför allt tre saker, säger Signe Johannessen. Tillit, förståelse och långsiktighet.
– Det finns inte tillräcklig kunskap bland beslutsfattare om hur sådana här verksamheter fungerar. Det är uppenbart att vi är viktiga men man tar ofta beslut utifrån institutionerna. Vi opererar på ett annat sätt. Och vi skulle behöva mer långsiktigt stöd så att vi inte behöver leva ur hand i mun hela tiden.
En annan av de små självorganiserade konstverksamheterna som deltar i symposiet är Rejmyre art lab, som startades 2009 i Finspångs kommun av bland andra Sissi Westerberg.
– Vi fem i organisationens kärngrupp har velat verka här. Vi ville skapa ett sammanhang som var spännande för oss men också samla människor som kan ha glädje av varandra, säger hon.
Ett av syftena är att skapa internationella utbyten på hög konstnärlig nivå. Både internationella och svenska konstnärer bjuds in till ett- eller tvååriga residens. Ett mål är att blanda konstnärer som jobbar i olika tekniker och har olika bakgrund, exempelvis inom konsthantverk, fri konst och design.
Rejmyre art lab är tänkt som en plattform för konstnärlig forskning och ordnar även workshops för nyutexaminerade konstnärer. Dessutom pågår ett samarbete med ortens glasbruk genom projektet Transparency lab. Lokalsamhället involveras också på andra sätt i arbetet, exempelvis genom platsspecifika verk i ortens vandrarhem, restauranger eller butiker. Förra året bjöd en konstnär som var i Rejmyre på residens in intresserade i området till en grupp för att plocka och använda växter i skogen.
– Vårt fokus är platsrelaterad konst. Rejmyre är ganska isolerat men har mycket kulturhistoria och är ett litet samhälle som vi tycker är intressant att utforska. Det blir ett möte lite i periferin.
Sissi Westerberg ser fram emot att nätverka med de andra grupperna på symposiet, att höra hur de har valt att strukturera sin verksamhet rent praktiskt och hur de tänker mer ideologiskt.
– För oss är det lättare att hålla på våra ideal och vara mer radikala i och med att vi är en mindre organisation. Jag tycker att det är en viktig fråga – hur kan man expandera utan att tappa bort sina värderingar?
På vilka sätt skulle du säga att det ni gör är radikalt?
– Genom att vi behåller intimiteten i det personliga mötet och att det som sker kan läggas upp på ett annolunda sätt än i stora institutioner. Vi provar olika saker, nya konstellationer och former. Det finns också något radikalt i att förbinda sig till att satsa långsiktigt på en plats. Det har varit tufft för oss i omgångar och vår verksamhet har inte varit helt accepterad på platsen men vi har bestämt att vi ska fortsätta här, säger Sissi Westerberg
