Han gör film om våra rötter

Dani Kouyatés senaste film Soleils/Solar har nyligen visats i bland annat Malmö, Wales och Bologna. Huvudpersonen i berättelsen är Dokamisa, som har tappat minnet. För att hjälpa henne tar en så kallad griot – en medicinman, musiker och historieberättare – med henne på en resa genom Afrikas historia. Det blir nedslag både i 1200-talets västafrikanska mandeiska rike med sin deklaration om mänskliga rättigheter, Voltaires Frankrike och Nelson Mandelas fängelse på Robben Island.

– Filmen handlar om vår minnesförlust när det gäller historia, särskilt Afrikas. Vi ville visa att Afrika har saker att berätta för resten av världen och att världen kanske behöver lyssna mer på Afrikas röst, säger Dani Kouyaté.

Det viktiga är att berätta om Afrika ur ett afrikanskt perspektiv, menar han.

– I filmen pratar jag bland annat om Hegel och Voltaire, viktiga och intressanta personer som bekämpade apartheid men som ändå hade fördomar om Afrika. Européer behöver ändra sin uppfattning om oss.

Han säger att världen bara blir mer och mer galen och att Europa lider brist på visdom.

– I Europa har utvecklingen gått för långt. Vi behöver återvända till visdomen som finns bland mänsklighetens traditioner, framför allt i den traditionella tredje världen. Där kan vi hitta verktygen för att lösa många av dagens problem.

Ett exempel på sådan visdom är principen ubuntu, som är vanligast hos bantufolken men finns i liknande form bland många andra afrikanska folk. Den går ut på att jag inte är någonting utan dig.

– En vit man i Sydafrika är ingenting utan en svart man, och tvärtom. Men vi håller på att glömma våra rötter i hela världen, inte bara i Afrika. Det är ett universellt problem.

Eftersom Soleils är en politisk film tilltalar den inte alla, berättar Dani Kouyaté. Men något som många uppskattar med den är att den ger en positiv bild av Afrika.

– Det är väldigt ovanligt med goda nyheter från Afrika, trots att det finns så mycket skratt, glädje och hopp i Afrika. Afrikansk lycka säljer inte i Europa. Det är ett problem.

Det har gjort det svårt att sälja in Soleils genom den kommersiella filmdistributionen i Europa. Hade filmen handlat om problem på den afrikanska kontitenten hade det varit lättare, tror regissören.

Just nu håller han på att klippa sin femte film, Banjul, som är inspelad i Malmö och Gambia. Det är också en spelfilm och handlar om Kandia, som flyttade till Sverige i 20-årsåldern. Trettio år senare bestämmer hon sig för att flytta tillbaka till den gambiska huvudstaden. Men väl på plats i Banjul upptäcker hon att samhället och släkten har förändrats. När hennes son Ibbe åker till Gambia för att hämta hem henne till Sverige får även han ett starkt möte med sina rötter.

– Den handlar om våra flytande identiteter. Var är ditt hem om du har bott halva ditt liv i Europa?

Frågan är minst lika aktuell för regissören själv som för hans huvudperson. Han flyttade till Europa från Burkina Faso som 25-åring. Nu är han 54 år och har bott över halva livet i Paris, Stockholm och numera Uppsala, medan dottern bor kvar i Paris.

– Jag tror fortfarande att jag är från Burkina Faso. Men nu sitter jag här i Uppsala och lär mig svenska, pratar med dig på engelska och tänker på franska. Var är mitt hem nu?

Vare sig han själv eller filmen ger några enkla svar på den frågan, som han menar är universell. En person som flyttar från norra Sverige till södra Sverige brottas också med frågan vem den är och var den hör hemma, säger han. Och det blir allt vanligare ju mer vi reser och kommunicerar över gränserna.

– När det gäller våra rötter är det kaos! Det är en ny situation där många människor känner sig vilsna. Ibland är det vi kallar våra rötter bara en idealistisk bild.

Dani Kouyaté har landat i att våra identiteter är rörliga, ”som en orm”.

– Vi får inte vårt arv någonstans ifrån utan måste bygga upp det själva varje dag genom att kämpa.

Filmen beräknas bli klar under våren men när och var den får premiär är ännu inte bestämt.