Schlagerdrottningen Kai Gullmar var den första svenska kvinnan som komponerade populärmusik. Hon var också öppet homosexuell. Nu blir hennes liv en musikalisk och lekfull föreställning i födelseorten Sundsvall.
Kai Gullmar skrev hits som Swing it, magistern, Med dig i mina armar och Jag har en liten melodi och gjorde musiken till över 50 svenska filmer. Men hennes låtar blev mest kända genom andra artister som Alice Babs, Edvard Persson och Nils Poppe. Att hon föddes i Sundsvall och var homosexuell är det inte heller alla som känner till. Det vill Teater Västernorrland ändra på med sin nya föreställning Det finns så många sånger.
– Jag hoppas verkligen att fler upptäcker henne, det är en väldigt rolig bekantskap att göra. Hon var fantastisk. Helt på tvärs med dåtidens kvinnoideal. Hon var väldigt manhaftig redan som ung och gick klädd i kostym som en karl. Det är häftigt att tänka på att hon kunde vara fri på ett sådant sätt, säger regissören Therese Söderberg.
Kai Gullmar, eller Gurli Maria Bergström som hon egentligen hette, föddes 1905, upptäckte brittisk och amerikansk dansmusik under en vistelse i London på 1920-talet, flyttade till Stockholm och uppträdde i en av Ernst Rolfs revyer tills hennes föräldrar förbjöd henne att fortsätta.
– Jag tänker att hon var en naturkraft som inte gick att stoppa. Hennes talang och vilja att syssla med artisteri var så stark, trots att hennes föräldrar verkligen inte ville att hon skulle gå den vägen. Hon mötte också motstånd eftersom hon var kvinna, men hon tog sig igenom det. Hon var väldigt stark i sin övertygelse om vad hon ville göra och vem hon var som person. Och hon har betytt jättemycket för kvinnliga kompositörer.
Under Kai Gullmars liv var det först brottsligt att vara homosexuell och sedan ansågs det vara en sjukdom.
– Hon skyltade inte med sin läggning men förteg inte heller den som många gjorde. Det måste ha varit jättesvårt för henne, det var otroligt starkt, säger Therese Söderberg.
Än i dag nämns inte alltid Kai Gullmars livskamrat Rita Rosenberg i biografier eller texter om kompositören.
– Att hennes läggning inte lyfts fram alls säger något om hur tabu det var och det lever fortfarande kvar. Hon var inte bara sin homosexualitet, men det är symptomatiskt att det inte ens står omnämnt. Det har varit svårt att hitta historier om henne och hur hon kände så vi har varit tvungna att fabulera lite och dra egna slutsatser utifrån fakta och intervjuer.
Därför finns också en berättare med i föreställningen som kan sätta in Kai Gullmars historia i dåtidens kontext.
– Berättaren guidar till hennes liv och vad som händer i samhället utifrån gayaktivismen. Den kontexten behövs för att veta vad som gjorde henne så speciell, säger Therese Söderberg.
Alla kände kanske inte till Kai Gullmars läggning, men för andra lesbiska blev hennes spelningar både andningshål och mötesplatser.
– Det var accepterat att gå på en konsert och säga att man såg Kai Gullmar. För dem som visste blev det dubbeltydigt. För den som var lesbisk men kvar i garderoben var det otroligt viktigt att kunna träffa andra i samma situation. Hon var en förebild och en inspiration redan då.
Musiken spelar givetvis en stor roll i föreställningen.
– Vissa av låtarna är förvånansvärt aktuella. En del borde verkligen vara klassiker och jag hoppas att de ska börja att spelas mycket mer. Alla har gått runt här och trallat Kai Gullmar-låtar!
Föreställningen följer Kai Gullmars liv från 16 till 82 års ålder, men den kronologiska berättelsen varvas med musik, kommentarer och fakta.
– Det är en lekfull och revyartad form. Vi tänkte att det gick bra ihop med Kais person. Hon beskrivs som väldigt optimistisk och energisk, säger Therese Söderberg.
Flera av rollfigurerna byter kön i föreställningen och alla fem skådespelarna spelar under någon period Kai Gullmar.
– Föreställningen är en lek med både berättarformen, könsroller och normer. Vi vill få fram att kön och vem man tycker om inte är det viktiga, utan vem man är. Det är en rolig föreställning men med en allvarlig underton.
Den som kan sin Kai Gullmar kommer att upptäcka att föreställningen inte följer hennes liv till punkt och pricka, utan att vissa konstnärliga friheter har tagits. Men Det finns så många sånger riktar sig lika mycket till den som inte vet så mycket om kompositören sedan tidigare, och till en publik i alla åldrar.
– Vi hoppas att de ska bli roade, underhållna och nyfikna på att läsa mer och lyssna på Kai Gullmar. Att det blir en levande person. Men också att de ska tänka på sina egna fördomar och fundera över om det är så viktigt vad andra gör, tycker, tänker och har för läggning. Jag har i alla fall blivit varse mina fördomar under projektet, säger Therese Söderberg.
Hon påpekar att utvecklingen går åt fel håll i länder som Ryssland när det gäller hbtq-frågor, men att det även finns problem i Sverige.
– Det är viktigt att stå upp för kampen som kommit så långt och att hålla fast vid tolerans och respekt för andra.
Det finns så många sånger har premiär den 14 mars på Sundsvalls teater. 21 april spelas den i Sollefteå.
