Föreställningen Och Juliet återberättar Romeo och Juliet ur Juliets perspektiv. Den handlar bland annat om machosamhället, uppror samt huruvida framtiden var bättre förr och är tänkt att skaka om Uppsalas kulturliv.
William Shakespeares klassiska pjäs Romeo och Juliet är inte i första hand en kärlekshistoria, om du frågar regissören Klara Bendz.
– Jag tolkar den främst som en kritik av machosamhället. Värderingarna i det leder till att framför allt unga män dödar varande medan unga kvinnor blir passiva.
Genom hela verket återkommer ett förakt för svaghet i samband med släkterna Capulet och Montagues fejd med varandra. Romeo pratar till exempel om att han har blivit svag, ”som en kvinna”, av att träffa Juliet och att han måste bli mer manlig. Det leder till att han dödar Juliets kusin, vilket kan sägas vara startskottet för dramats tragiska händelseutveckling.
– Också i vårt samhälle är svaghet ofta kopplad till femininitet oavsett kön. Och när en person får femininitet kopplad till sin person blir den lägre värderad. Jag tycker att det är originalpjäsens grundtema.
Pjäsen Och Juliet består av två delar. Den första är en kort bearbetning av Romeo och Juliet ur Juliets synvinkel och utspelar sig i hennes rum. Den andra delen handlar om vad som skulle ha hänt om Juliet inte valt att begå självmord i slutet av pjäsen, som hon gör i Shakespeares version.
– Den delen har inspirerats mycket av P3:s dokumentär om artisten Leila K. På samma sätt som Juliet bryter hon med sin familj för att gå sin egen väg, säger Klara Bendz.
Ett annat ämne som lyfts i pjäsen är framtidstro.
– Det finns så klart många som kämpar för en bättre värld, men jag upplever också att många inte har så mycket framtidshopp. Att det gäller att leva nu och rädda sitt eget skinn. Så har säkert unga känt i alla tider. Att det inte finns något ”sedan” utan bara vi, här och nu, och att det är svårt att se hur man ska kunna förändra sin situation.
Föreställningen tas fram som en del av projektet Ung scenkonst för framtidens Uppsala, som startades 2014 av föreningen Scenkonst Uppsala och Reginateatern i Uppsala för att skaka om stadens kulturliv – både utövare och publik. Det berättar Sandra Jogenby, en av projektledarna.
– Uppsala har ett väldigt traditionellt och konservativt kulturliv. Mycket är kopplat till universitetet och det är svårt för fria teatergrupper att få fäste. Många scenkonstnärer lämnar Uppsala till förmån för Stockholm. Därför ville vi visa scenkonstnärer från Uppsalaområdet att det går att göra saker här och ge dem arbetstillfällen, säger hon.
Sju professionella scenkonstnärer mellan 20 och 30 år med anknytning till Uppsala har valts ut till projektet. Ett mål är att ge dem ett bredare nätverk. Exempelvis bjuds representanter för kulturlivet in att se Och Juliet i förhoppningen att de ska vilja köpa in föreställningen.
Ett annat syfte med projektet är att nå mer ovana teaterbesökare. Ett sätt att göra det är att erbjuda föreställningen gratis till skolor, personer under 26 år samt arbetslösa, som annars kan ha svårt att ha råd att gå på teater. Ett annat är att ordna manusläsningar en bit utanför centrum, exempelvis i stadsdelen Gottsunda sju kilometer sydväst om centrum.
– Det är för att inte centralisera all kultur, för att berätta att det här händer så att de känner sig välkomna. Manusläsningar kan skapa intresse och det blir lite intimare när man kan träffa skådespelarna, säger Sandra Jogenby.
Exakt hur föreställningen ska se ut vet inte Klara Bendz när tidningen pratar med henne. Hon jobbar nämligen gärna med kollektiva processer. Skådespelarna har fått olika uppgifter att lösa kring materialet och resultatet håller just nu på att sättas samman till en föreställning. De ska också själva stå för kostym och scenografi.
Därför kan inte regissören säga ännu vad det blir för stämning i Och Juliet, men hon hoppas att det blir både fnissigt och sorgligt med en känsla av uppror och frigörelse.
– Och jag hoppas att publiken ska känna sig lite mindre ensam.
