En hemlig rörelse tar vara på dansarnas förutsättningar och personligheter på ett nyskapande sätt.
Ingen musik, en vit scen och normalt vitt inomhusljus. Inget i detta verk distraherar oss från själva rörelsen.
En hemlig rörelse består av tre tydliga delar. Först sitter dansarna på rad med ryggarna mot publiken. Två sitter i rullstol, tre sitter på stolar. En i taget vänder de sig mot oss, gör en rörelse, tittar på de andra dansarna och sätter sig igen. En del rörelser är enkla, som att räcka ut tungan eller nypa sakta i luften med händerna. Andra verkar extremt krävande, som att vira ena benet runt det andra och hoppa jämfota, eller att ”gå” framåt med rullstolen, balanserade på ett hjul i taget.
Nästa del kan kallas konceptuell dans – där vi alla blir uppbjudna. Istället för rörelser får vi beskrivningar av rörelser, i du-form. ”Jag skulle vilja bli omfamnad av dig. Jag vill att du ställer dig mitt på golvet. Jag kommer springande emot dig där du står och du tar emot mig med öppna armar.” Dansarna är helt stilla när de turas om att uttala sina instruktioner noggrant och allvarligt. Jag får intrycket av att det är dansarnas egna önskningar som de framför, olika rörelser som de längtar efter beroende på deras förutsättningar. Från att bli blåst i ansiktet till att få slappna av i nacken, bli dragen i håret eller få stå i balans. Det här är den klart bästa delen av föreställningen. Jag har aldrig sett något liknande och gillar verkligen att själv få skapa bilder i mitt huvud. Här får jag också en stark personlig kontakt med dansarna.
Den avslutande delen tycks vara improviserad, där dansarna ständigt hittar olika sätt att hålla kontakt med varandra – haka mot finger, vrist mot knä, öra mot höft. Dansarnas engagemang är på topp men som publik förstår vi snabbt konceptet och sedan upprepas det alldeles för länge.
Helhetsintrycket är ändå positivt. Dansarnas olika förutsättningar och personligheter har tagits till vara i en nyskapande och spännande koreografi av Umeåbördiga Malin Hellkvist Sellén. En hemlig rörelse bevisar att verk för dansare med funktionsnedsättningar utvecklar dansen som form och gör den mer intressant.
