Barn som blir slagna eller står bredvid när en förälder misshandlas får ofta för lite hjälp. Ett stort problem är att många av de utsatta inte ens upptäcks. Både kommuner och landsting brister i sitt stöd, enligt en ny tillsynsrapport.
I över hälften av 60 kommuner som granskats brister socialtjänstens arbete när det gäller att uppmärksamma, utreda och stödja barn som själva utsatts för våld eller levt i en familj där våld förekommit. Det framkommer i den tillsyn som gjorts av Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
– Barn som lever i miljöer där det förekommer våld blir inte sedda och får inte den hjälp de behöver. Det är anmärkningsvärt, säger Mikael Thörn på IVO som lett tillsynen.
Många av barnen är redan kända hos socialtjänsten på grund av våld mot en av föräldrarna. Men när till exempel mamman beviljas skyddat boende och stöd förblir barnets behov ofta outrett. Drygt en tredjedel av kommunerna följer inte de bestämmelser som finns för hur utredningar av barn ska genomföras. Dokumentationen är bristfällig och barnens egen berättelse om hur de upplever situationen saknas.
– Det handlar om barn som många gånger är aktuella hos socialtjänsten, men trots det blir de inte sedda som individer med olika behov av stödinsatser, säger Mikael Thörn.
65 procent av de granskade kommunernas socialtjänster har heller inga särskilda arbetssätt för att identifiera våldsutsatta, varken när det gäller barn eller vuxna.
– Socialtjänsten, men också hälso- och sjukvården och skolan behöver bli bättre på att fråga om våld, säger Åsa Källström Cater, docent i socialt arbete vid Örebro universitet.
Åsa Källström Cater medverkar i ett av Socialstyrelsen finansierat forskningsprojekt för att utveckla insatser, risk- och skyddsbedömningar av barn som är våldsutsatta. Hon tycker att socialarbetare måste bli bättre på att ta barnens situation på allvar.
– Både internationella och nationella forskningsresultat visar tydligt att om det förekommer våld mot en förälder av en annan är det väldigt vanligt att barnet också utsätts, säger Åsa Källström Cater.
Barn som använder mycket våld för att lösa konflikter kan själva vara utsatta och därför är det viktigt att skolpersonal och andra som möter barnet är uppmärksamma, menar Åsa Källström Cater. Hennes erfarenhet är att orsakerna oftast söks hos barnen och arbetsmetoderna sällan tar hänsyn till att föräldrar ofta vill dölja sin egen våldsanvändning.
– Det borde finnas en tydlig hypotes att utåtagerande barn själva kan ha upplevt eller själva vara utsatta för våld.
Att ha separata samtal med barn och föräldrar och fråga om våld är något som både barnpsykiatrin, barnhälsovården, skolan och socialtjänsten måste bli bättre på, menar Åsa Källström Cater.
Många verksamheter som möter barn är för dåliga på att anmäla misstankar om våld i familjen till socialtjänsten. Tillsynsrapporten visar att alldeles får få anmälningar kommer från hälso- och sjukvården. Nästan alla tillfrågade verksamheter uppger att det finns rutiner för anmälningsskyldigheten men vårdpersonalen känner inte alltid till dem, eller så följs de inte. I vissa fall tar man inte ens reda på om det finns barn till en vuxen patient som blivit misshandlad.
–När hälso- och sjukvården låter bli att anmäla betyder det att barnet blir kvar i en destruktiv miljö och inte får hjälp, säger Mikael Thörn på IVO.
Både Mikael Thörn och Åsa Källström Cater ser dock förbättringar på området och stödet till våldsutsatta barn har utvecklats mycket under de senaste 15 åren. Men det varierar beroende på var i landet du bor.
– Det finns stora skillnader i kommunernas arbete. Vissa har stor omsättning av personal, särskilt i glesbygd kan det vara svårt med rekryteringen, vilket får effekter på utredningar och insatser, säger Mikael Thörn.
I 50 av 60 granskade kommuner fann Inspektionen för vård och omsorg, IVO, brister i arbetet när det gäller våld i nära relationer och barn som bevittnar våld. Samt i 28 av 90 inspekterade verksamheter inom hälso- och sjukvården.
