Värmländska Jessica Öjermalm fastnade så mycket för japansk musik att hon numera är bandbokare. Genren hon gillar heter visual kei, som blivit känd för många tack vare den svenska artisten Yohio.
Intresset för japansk kultur väcktes redan i nioårsåldern av tv-serien Sailor Moon i animestil.
– Jag hade aldrig sett något som var tecknat på det viset innan dess. Det är kvinnliga hjältinnor, man ville vara Sailor Moon. Intresset för anime höll inte i sig lika länge som den för musiken, men Sailor Moon är fortfarande en favorit, säger Jessica Öjermalm.
Varje animeavsnitt brukar ha musik i sig. Eftersom hon gillade det hon hörde googlade hon japansk popmusik och hittade artisten Gackt.
– Musiken upptäckte jag först omkring 2007 eller 2008 men sedan dess har det bara varit japansk musik som gällt.
Musikintresset tog fart på allvar först när Jessica Öjermalm var på en konsert i Stockholm med bandet Versailles. Hon hade sett en video på sajten Youtube och bestämt sig för att hon bara måste köpa en biljett. Under konserten stod hon på andra raden.
– Det kändes som om taket öppnade sig och ljuset lös på mig. ”Hallelujah, var har den här musiken varit hela mitt liv, varför upptäcker jag den först nu?”
Jessica Öjermalm kände att det var något helt nytt. Det var metal, fast ändå inte, och hon älskade bandets speciella visuella stil.
– De var vackra och uppklädda i majestätiska, aristokratiska kläder, lite vampyriskt.
Det är numera svårt att prata om visual kei i Sverige utan att nämna artisten Yohio, som blev tvåa i Melodifestivalen i fjol och har blivit på gränsen till folkkär. Det råder delade meningar om Yohio inom visual keikretsar men själv gillar Jessica Öjemalm honom och tycker att det är bra att han har slagit igenom både i Sverige och Japan. Kritikerna menar bland annat att en artist måste vara japan för att kunna ägna sig åt visual kei utan att vara en wannabe, men hon håller inte med.
– Det är som att säga att bara för att punken uppstod i England, ska bara engelsmän göra punkmusik. Jag tycker att det är orättvist, det ska inte vara kopplat till var man kommer ifrån.
Visual kei har påverkat i stort sett hela Jessica Öjermalms liv. Till vardags klär hon sig inte i visual kei-stil, det tar för lång tid att fixa håret och sminket. Men håret är färgat knallrött och hemma hos henne i Fagerås är det fullt med japanska skivor i bokhyllan, signerade affischer på väggarna och andra saker som hon har samlat på sig. Och i hennes flöden på sociala medier är det tydligt vart intresset ligger.
Jessica Öjermalm har läst japanska i ett år på Högskolan Dalarna och kan numera göra sig förstådd och hålla enklare konversationer. Hon har även varit i Japan.
– Det var jättehäftigt. Det är en kultur helt för sig. Det finns ingenting liknande någonstans i världen känner jag.
2011 startade hon Nyanko scandal factory, som bokar och marknadsför japanska artister i Sverige, främst inom genren visual kei. Dessutom arrangerar föreningen föreläsningar om visual kei och så är de manager för den japanska duon I-ai-. Än så länge är det dock inget hon kan jobba med på heltid.
Hittills har hon arrangerat spelningar i Falun, Leksand, Skellefteå, Helsingfors, Stockholm och Göteborg. Många av konserterna äger rum på konvent eller mässor om japansk kultur, men en del är också enskilda spelningar. Det kan ta flera månader att planera en konsert.
– Till en början tyckte jag inte att det var så svårt som alla utmålade det som. Visst har jag känt många gånger att ”nu skiter jag i allt det här” när det ena eller det andra går emot mig, men när det väl kommer till konsertdagen är det värt allt.
Visual kei – provocerar och väcker uppmärksamhet
Precis som namnet antyder är utseendet lika viktigt som själva musiken inom visual kei. Kläderna kan till exempel vara inspirerade av det franska 1700-talets aristokrater men det är också vanligt med glitter, paljetter, lack, läder, nitar och fladdermusvingar.
– Allt för att provocera och väcka uppmärksamhet. Håret är en viktig del. Det ska vara stort och spretigt med olika längder och färger, säger Jessica Öjermalm.
Det är också mycket smink och andra androgyna attribut som gäller. De flesta band består bara av män, även om det också finns kvinnliga och mixade band.
– Det är vanligt att en eller flera i bandet har klänningar. Det finns också kvinnliga band där de ser ut som japanska män.
Så kallad fan service är en viktig del av artisternas liveframträdanden. Det kan till exempel vara att två manliga medlemmar i ett band pussar varandra på scen, att artisterna slänger rosor till publiken eller att ett band med vampyrstuk biter varandra och fansen.
– Många artister går in i olika roller på scen. Det gör det roligt att titta på. Jag har aldrig sett ett japanskt band som inte lägger 110 procent live, säger Jessica Öjermalm.
I Japan finns också en annan tradition av att röra sig till musiken, berättar hon.
– Om artisten visar att man ska headbanga, gör alla det. Fans och artister hittar på olika rörelser till musiken som knyter ihop fansen med artisterna.
Hur själva musiken produceras skiljer sig från västerländsk musik. Ofta består låtarna av många olika delar eller klipp efter varandra med olika stil, så en låt som börjar med pianomusik kan övergå till hård metal för att därefter bli svängigare innan den tar slut. Oftast handlar det om ett musikaliskt spektrum någonstans mellan black metal och power metal, vilket kan innefatta lite mjukare musik åt Europe-hållet. Men även punk och japansk pop, j-pop, kan ingå.
Fansen är till 80 eller 90 procent kvinnor, bedömer Jessica Öjemalm.
– Visual kei hade sin storhetstid 1989–1999, sedan dess har intresset sjunkit och det räknas som en undergroundscen i Japan. Men är man ett fan i Tokyo är det visual keikonserter varje dag.
I Sverige var visual kei som störst omkring åren 2005–2009 men efter det har genren tappat ganska drastiskt i popularitet, enligt Jessica Öjemalm. Hon tror att musikstilen kommer att finnas kvar, men att en förändring är på gång.
– De mixar med andra musikstilar på ett sätt som de inte gjort innan, som punk, synt och pop.
Ett band som tidigare hade mer aristokratiska kläder kan nu klä sig i skotskrutigt med älvvingar.
– Det finns också artister som tar visual kei till max, som en motreaktion, med än mer nitar, horn, blod och vrål. Det finns en konflikt i Japan. Artisterna måste välja hur de vill göra om de vill överleva.
