Nyligen hittades en 35-årig asylsökande död på migrationsverkets förvar i Gävle. Medlemmar i Amnesty är kritisk till vården som de intagna får.
Den asylsökande mannen satt inlåst i väntan på att han skulle avvisas. Måndagen den 17 februari tog han sitt liv på en toalett.
– Tyvärr är jag inte förvånad. Varje gång vi är där möter vi någon som är livrädd för att bli ivägskickad och ganska ofta personer som säger att ”jag dör hellre än skickas tillbaka”, säger Anita Grünbaum, medlem i Amnestys lokalgrupp i Sandviken som under två år besökt förvaret.
35-åringen hade varit inlåst tidigare och då varit i kontakt med hälso- och sjukvården som inte bedömt att han hade ett behov av vård, enligt Migrationsverkets uppgifter till P4 Gävleborg. Enligt obekräftade uppgifter till Landets Fria har mannen vid tidigare förvarsvistelse försökt att ta sitt liv. Migrationsverket vill varken dementera eller bekräfta uppgiften med hänvisning till sekretesslagstiftningen.
Amnesty anser att det är problematiskt med en lag där förvarstagna enbart har rätt till vård som inte kan anstå. Vård som inte kan anstå är ett begrepp som är svårtolkat och som har fått mycket kritik bland vårdpersonal.
– Utöver det, är det med en viss regelbundenhet som förvarstagna personer för oss uppger att de inte har fått den vård som de behöver, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty.
Flera som besöker de förvarstagna menar att vården som de intagna får ofta är otillräcklig.
– Deras vårdbehov tenderar att bagatelliseras. Jag hör ofta att sjuksköterskan ordinerat Alvedon. Jag har flera gånger rapporterat till förvarets personal att den här personen bedömer jag har ett akut behov av vård, säger Anita Grünbaum.
När Landets Fria frågar Migrationsverket om de planerar någon utredning av vården som de förvarstagna får med tanke på kritik som framkommit den senaste tiden är svaret att vården är landstingets ansvar. Samma svar fick radioprogrammet Kaliber som granskade vården till förvarstagna på Migrationsverkets enhet i Åstorp.
