Genus och miljö är ett område som ofta tas upp, eftersom män statistiskt sett har betydligt större negativ påverkan på klimat och miljö än kvinnor. Men det är mer än kön som avgör när man tittar på beteendeförändringar, menar två forskare från Lunds universitet.
Annika Kronsell, professor på Lunds universitet, har forskat inom genus, miljö och försvar under många år. Hon har fördjupat sig i forskning som rör miljöfrågor och intersektionalitet.
– När det gäller koldioxidutsläpp särskilt är ekonomisk status och klass enormt viktigt. Det är svårt att se hur vi ska gå mot en omställning utan att ta in de faktorerna när vi pratar om de beteendeförändringar som krävs, säger hon.
Begreppet intersektionalitet kommer från diskussioner inom feministisk teori. Det kan sammanfattas som skillnader som läggs på genus, eller andra avgörande faktorer som kan kopplas till genusdebatten, som klassfrågan, åldersdiskriminering och institutionell rasism.
– Man måste också ta en titt på beteende i deltagandeprocesser. De som sitter på beslutsfattande positioner är eliten, med de höga inkomsterna. Det handlar mycket om konsumtion och transport. Det kostar väldigt mycket i klimatutsläpp, säger Annica Kronsell.
För att kunna få till stånd en omställning måste kraven på både samhälle och individ ändras och det måste ställas krav på att förändringar ska ske i stället för att konstatera hur det är och sedan inte vidta några åtgärder, menar Kronsell.
– Men det är medvetandegörandet som är absolut centralt. Det finns en normalisering av koldioxidutsläpp. Vi har inga krav på oss att minska våra koldioxidutsläpp som det är nu och därför måste man jobba närmare politiken.
Enligt forskarna är bilden av det som är miljövänligt ofta kopplat till inkomst och därmed även konsumtion. När den styrande eliten, som i regel är höginkomsttagare, sätter upp reglerna för vad som är miljövänligt ser också åtgärderna ut därefter.
– Det finns en tendens att prata om det som är miljövänligt, som att handla Kravbananer och köra miljöbilar. Ju högre inkomst man har desto mer koldioxid släpper man ut. Mycket av det här handlar om att bryta mönster. Tillväxt och mobilitet får inte ifrågasättas, men det måste vi kanske göra för att komma vidare, säger Annika Kronsell.
Förutom genus finns många andra faktorer att ta in, när man pratar om beteendeförändringar. Den miljömedvetne konsumenten som köper lokalproducerad mat är ofta svenskfödd, men den som odlar själv finns inom de flesta demografier och trångbodda familjer med låga inkomster lever ofta mer miljövänligt än de med höga inkomster. Ålder är också en faktor. Äldre kvinnor har väldigt låg konsumtion, förklarar Annika Kronsell.
– I transportsektorn kan vi konstatera att kvinnor åker mer kollektivt och att mönstret håller i sig. Men ser man på den yngre generationen, kör män mindre bil. Vi måste påminnas om att inte generalisera.
Det som är svårast att gå vidare med är kunskapen. Hur ska vi tänka? Vad kan vi kräva av våra beslutsfattare? Kan vi lita på dem om de är mest gynnade av det nuvarande systemet? Det är frågor som Annika Kronsell ställer.
– Som jag ser det ska forskningen vara samhällsrelevant. Men samtidigt är det inte alltid så lätt att se lösningarna. Vi kan bidra med att belysa de underliggande strukturerna.
Anna Kaijser har forskat tillsammans med Annika Kronsell inom intersektionalitet och miljö. Tillsammans har de nyligen publicerat en gemensam artikel om klimatförändringar och intersektionalitet, Climate change through the lens of intersectionality. Tidigare har Kaijser även undersökt miljöarbete i Bolivia.
– Det är intressant att undersöka alla de olika maktstrukturer som finns när man arbetar med klimatfrågorna. Det vi har gjort i vår forskning är att titta på policydokument och se hur man skulle kunna till exempel formulera klimatstrategier med intersektionalitet som ett perspektiv.
Det finns fortfarande ganska lite forskning om klimat och genus. Förutom den egna forskningen, nämner Anna Kaijser forskarkollegan Martin Hultmans arbete på Umeå universitet som innefattar hur maskulinitet skapas och hur en viss bild av idealistisk manlighet anses ansvarsfull, som att köra miljöbil eller cykla.
På de internationella konferenserna handlar det mycket om fattiga kvinnor i u-länderna och att kvinnor har speciella kunskaper som bör lyftas och synliggöras, enligt Anna Kaijser.
– Men om man ska uppvärdera kvinnors kunskap behövs också en rättvis och hållbar politik. Forskning visar att kvinnor känner mer personligt ansvar för att hitta lösningar för klimatet än män, men där behöver vi kanske också utmana bilden av kvinnan som vårdande och närmare naturen och fråga oss själva varför vi tror att det är så.
Anna Kaijser har också nyligen avslutat sin egen avhandling, som är en analys av miljöpolitiken i Bolivia under Evo Morales regering. Det bottnar i ett intresse för landet, som bland annat kommit av att hon gjorde praktik på Sida i sex månader. Genom sina studier av Bolivia har hon fått nya infallsvinklar.
– Bolivia vägrade att skriva under det så kallade Copenhagen-agreement under klimatkonferensen COP15. De har aktivt kritiserat västerländsk kapitalism på ett sätt som få länder vågat och i stället föreslagit en annan modell som bottnar i en alternativ syn på människans relation till naturen, utifrån landets ursprungsbefolkningar. Vi kanske inte har alla svaren här i Sverige, säger hon.
Evo Morales har varit president i Bolivia sedan 2005 och identifierar sig själv som aymaraindian. Hans parti Movimiento al socialismo, MAS, kämpar bland annat för att nationalisera naturtillgångarna i landet samtidigt som han gjort starka uttalanden mot korruptionen. Evo Morales själv har blivit en symbol för en alternativ politik, både i Sydamerika och internationellt.
– Miljörörelsen i Bolivia är dynamisk och spännande. Det finns ett starkt engagemang och en stor politisk medvetenhet. Det finns ett folkligt engagemang i vardagen för miljöfrågor, även om regeringen också blivit kritiserad på hemmaplan för att inte implementera den policy som främjar ursprungsbefolkningen.
Ett exempel på en av många protester var när regeringen planerade att bygga en bred motorväg genom en nationalpark och urpsrungsfolksterritorium och det blev en storpolitisk konflikt.
– Det blev en protestmarsch där folk vandrade i flera månader. Jag var mycket imponerad av det, berättar Anna Kaijser.
