I år pågår en ny kurs i Växjö. Tolv deltagare bygger hus av återbrukade material samtidigt som de reflekterar kring allt från miljö till ekonomi och hälsa. I december avslutas kursen med att husen visas upp och säljs till högstbjudande.
På Norremarks industriområde i norra Växjö är det full aktivitet. Tre hus håller på att byggas av återbrukat material. Under ett tak står sågar och andra maskiner uppställda, i en container ligger skänkt virke och deltagarna varvar mätande, sågande och hamrande med diskussioner kring nästa moment.
En av ledarna på kursen Återbruk heter Maria Richter Simsek och hon bor själv i ett egenbyggt så kallat tiny house på hjul. Hennes hus är på 17 kvadratmeter, drivs nästan helt av solel och står på arrenderad mark.
– Jag tror att det är bra både för människan och miljön. När vi la ut kursen fick vi jättemycket respons. Det finns ett behov av att förstå vad jag kan förändra själv med mitt boende och vad jag kan bygga som är hållbart och resurssnålt, säger hon.
Emilia Petersson från Hånger utanför Värnamo säger att det viktigaste med kursen för hennes del är att lära sig praktiskt byggande.
– Jag håller på att bygga ett eget hus på hjul och vill klara av att göra mycket själv. Jag tycker att det är viktigt och roligt att återanvända saker och vara kreativ.
Emilia Petersson tycker att kursen har varit både kul och nyttig hittills. Men hon är förundrad över hur mycket material som deltagarna har fått att återbruka.
– Folk slänger så mycket bra grejer.
Josefina Hamlet och hennes partner håller på att bygga om en kolonistuga till året runt-boende i Göteborg. Hon hoppas att kursen ska ge både kunskap och självförtroende.
– Jag vill få grundkunskaper, prova många moment och inte vara så rädd för att bygga. Att komma över kvinnorollen är en stor grej för mig, jag vill inte känna mig begränsad.
Lockelsen med att lära sig att bygga själv är framför allt att kunna bo billigt.
– Jag vill få ett självständigt liv där jag inte är beroende av att arbeta heltid. För att kunna bo i ett hus i Göteborg behöver jag de här kunskaperna. Jag ville också göra något roligt med andra som tänker på ett liknande sätt.
Kursen drivs i ett samarbete mellan det sociala företaget Macken, Sankt Sigfrids folkhögskola och Sita, ett företag inom återvinning och avfallshantering. Den hålls nu för första gången och innehåller både praktiskt arbete och mer teoretiska och filosofiska resonemang kring hållbarhet, hälsa och ekonomi. De åtta femdagarsträffarna har olika teman som livsstil, genus och framtid. Bland annat har deltagarna gått igenom konstruktionslära, skissteknik samt materialval i till exempel våtrum, gjort studiebesök och tagit in gäster. De har fått hemuppgifter som att skriva en inköpslista för att bygga en egen vägg och ta reda på vad materialen innehåller och har för miljöpåverkan.
– Standardlösningar är ofta energikrävande och dyra. Om man bygger själv kan man göra egna val som går utanför ohållbara normer, säger Maria Richter Simsek.
Men det kräver också en viss flexibilitet att använda återbrukat material, säger den andra kursledaren Stephan Hruza.
– Att eleverna får förhålla sig till det material som finns tar tid och ger begränsningar. Samtidigt är det lite det som är utmaningen. De lär sig vad de kan skarva, vad som är viktigt för konstruktionen och vad som inte är det.
Grupper om fyra bygger var sitt hus med lite olika utformning och praktiska lösningar. En sak som de har fått lära sig är att allt inte måste bli rätt från början.
– Mycket går att lösa i efterhand. Det är ovant för mig, säger Stuart Filshie från Göteborg.
Han lockades till kursen eftersom den både var praktisk och hade fokus på samhällskritik.
– Jag är väldigt intresserad av hållbarhet men också av samhällsaspekten. Jag kommer från Skottland och Sverige är på många sätt underbart men det är svårt att bo här. Det är standardiserat runt ett fåtal lösningar – hyresrätt, bostadsrätt och hus. Jag har letat efter andra boendeformer med bättre förutsättningar för gemenskap.
Stuart Filshie är mer intresserad av alternativ som ekobyar och tiny houses.
– Bara att delta i kursen är ett agerande som gynnar den här sortens projekt som jag tycker är viktiga.
Kursen avslutas den 6 december med vernissage av husen, deltagarnas berättelser om vad de lärt sig och möjlighet att lägga bud på husen. Intäkterna går till att finansiera nästa kurs som börjar till våren. Och Maria Richter Simsek hoppas att även vernissagebesökarna ska tänka nytt kring boende.
– Vi hoppas att kursen ska inspirera fler att vilja bo litet. Bostaden står för en tredjedel av vår klimatpåverkan, så förändrar du det förändrar du väldigt mycket i hur du belastar miljön. Vi hoppas väcka frågor som ”Hur litet kan man bo?” och ”Skulle jag också kunna bygga?”
